[Prs] Yehet och Kkaebsong [Prs]

”Eller är det?” Undrade Natsume och klättrade längre över Hideo, tills han satt i grensle över den andres bröstkorg. Med händerna kupade omkring den andres kinder besvarade han kyssen, även om tankarna var på annat håll. Sedan särade han lätt på läpparna och lutade sig tillbaka, bara för att trycka den äldres ansikte åt sidan.
”Hm, jag måste märka dig. Annars kanske någon annan för för sig att de kan försöka ta dig ifrån mig”, konstaterade han, mest för sig själv och lät en av naglarna löpa tvärs över tjugoåringens ansikte. Inte så att det bröt skinnet eller så, men relativt nära. Natsume hade ju trots allt en hel del underliga idéer om hur saker fungerade.

Med putande läppar ser Hideo oskyldigt upp på den yngre, besviken på hur han förlorat läpparnas kontakt.
"Märka mig?" Upprepar Hideo och ögonbrynen dras långsamt ihop av alla frågor. Försöka ta honom ifrån Natsume? Även om nu det skulle låta attraktivt eller gulligt så känner tjugoåringen sig som en pryl. En ägendom. Precis som han gjort med Korato. Bara hans, ingen annans. "Natsume, gör inte så." Ber han och viker undan.

”Men..tänk om..äsch jag vet inte ens”, knorrade Natsume buttert och sjönk ihop med axlarna. ”Om jag märker dig så kommer ingen annan varg stt båga sig nära, okej? Och det betyder att jag kommer kunna sova betydligt bättre i framtiden”, förklarade han tyst och höll bestämt tag om Hideos kinder. ”Jag vet att det låter alldeles galet, men det är så jag fungerar”, fortsatte han bedjande och sneglade in i den andres ögon, extremt skamsen. Han förstod att det var fel och självfallet att det lät förbaskat underligt, men det var ju typ en inbyggd instinkt. Att Hideo sedan besvarat känslorna gjorde igenting bättre egentligen. Snarare stt den gjorde driften starkare.

Kanske det är så vargar och deras revir fungerar, men när det kommer till människor är ägande ingenting hälsosamt för ett förhållande.
"Okej.. " mumlar Hideo tillslut och nickar. Kanske det är värt det om Natsume kan sova lite bättre. Ja, det är det nog. "Men d0 ska jag få märka dig, rätt ska vara rätt. Okej?" Bra, kompromiss.

I och med att den andre nämnde det där sista, blev Natsume genast road. Med ett genuint, klingande skratt, lutade nittonåringen sig tillbaka och vände anisktet upp mot taket.
”Och hur hade du tänkt dig att göra det? Dina tänder är inte ens vassa, Hideo”, skrattade han och skakade på huvudet. ”För jag tvivlar på att du tänker gå och hämta en kniv och rista in någonting i huden på mig”, spekulerade han därefter och spärrade plötsligt upp ögonen. ”Är det vad du tänker göra eller? Hämta en kniv och rita in ditt namn eller något annat konstigt?”

Skamset lipar tjugoåringen upp mot den yngre, ja hur ska han kunna märka Natsume? Det går nog på ett eller ett annat sätt.
"Du har glömt det främsta verktyget till att få fram ett riktigt hicky." Påpekar Hideo med ett nöjt leende och skickar sig om läpparna med en röd färg över kinderna. "Så joo, jag kan visst märka dig." Ingenting fel att göra det på det vanliga, gammelmodiga sättet, tänderna, tunga, läppar. Det går att åstadkomma mycket.

”Jo, men den försvinner ju efter ett tag”, påpekade Natsume och höjde ett av de mörka ögonbrynen. Försiktigt puttade han Hideos huvud åt sidan och strök varsamt över den andres käkben, försökte hitta rätt ställe att sätta tänderna i. Det bästa stället var väl egentligen snett under örat, mot nacken, men det kanske skulle göra för ont? Han hade ju aldrig gjort någonting liknande förut.
”När du håller på och slickar dig sådär om läpparna blir jag typ rädd..vem vet? Du kanske är kannibal”, sade han tyst och drog med fingrarna över den andres nacke. ”Är du det?”

Besviket undviker Hideo den andres blick, jaha han som trott sig kommit på något bra och så förstör nittonåringen det. Med ett buttert ansiktsuttryck fokuserar han blicken på Eiji i köket istället.
"Klart jag inte är kannibal! Är vegetarian Natsume." Påminner han torrt med putande läppar. Jaha, så han hade sett läskig ut istället för attraktiv? Då vet han det i framtiden, kan vara användbart att notera.. "Du är elak."

Natsume himlade med ögonen och petade till Hideo i pannan, försiktigt men samtidigt bestämt.
”Du vet att jag inte menade så, du får väl göra om det tills den aldrig försvinner vetja?” Föreslog nittonåringen och började slå över den andres kinder. ”Eller så kan du bara göra om den varje dag, helt ärligt har jag ingenting emot det..jag menar, kommer behöva gnaga på dog några gånger innan det fäster”, förklarade han och ryckte på axlarna. ”Men visst, jag är väl elak då? Kanske jag är i den här situationen för att gud typ straffade mig för någonting hemskt jag gjorde?”

Åh, det verkar som att de bägge två misstolkar varandra en hel del. Det är inget positivt när det kommer till ett hälsosamt förhållande, det har Hideo fått väldigt klart för sig.
"Natsume, jag skämta." Mumlar han och sluter ögonlocken, dunkar huvudet löst mot golvet. "Du är inte elak, du har varit väldigt snäll under hela det här scenariot. Och jag kan gärna göra så flera gånger så att det fastnar." Han försöker sig på ett litet leende medan han masserar sin nacke. "Ska du göra det?"