prs wolfy & rollspelare

"Vänta va? Vadå körde på?" frågade han och började köra igen, stannade dock vid sidan av vägen lite längre fram så att han kunde vända sig mot henne. "Jag körde inte på någon."

”Hur kan du inte lägga märka till om du kör på någon?” Stella begravde händerna i ansiktet, visste inte vad hon skulle tro. ”En svartklädd person stod mitt på vägen, han hade huva på så jag såg inte ansiktet, jag hörde smällen och såg honom falla omkull på marken. Bara några sekunder senare ställde han sig upp som om ingenting hänt!” Hon hörde själv hur osannolikt det lät trots att det var sanningen.

Jason rynkade på pannan, det tog en bra stund innan han kopplade att någon fallen lekte med henne. Han smekte hennes kind och svalde hårt.
"Förlåt hjärtat men jag körde inte på någon, du kanske är trött?" frågade han och kysste hennes panna.

Stella såg på honom en låg stund och bet sig i tungan, visste inte vad hon förväntat sig egentligen. Hon framstod säkert som en galen person. Men hon visste vad hon sett och det fanns ingen rimlig förklaring till det heller.
”Jag kan gå härifrån.” Hon spände upp säkerhetsbältet och klev ut ur bilen, började sedan med bestämda steg gå iväg.

James klev ut från bilen och skyndade sig efter henne. Han suckade lågt och drog henne intill sig.
"Stella." suckade han och la sina händer på hennes kinder, ville inte att hon skulle gå iväg och vara upprörd. "Prata med mig." bad han.

”Vad ska jag säga? Du tror inte på mig. Men jag vet vad jag såg och det var ingen hallucination.” Hon ville åtminstone inte tro att det var en, varför skulle hon helt plötsligt drabbas av såna? ”Jag blir sen till skolan,” tillade hon sedan kort och vände bort blicken.

"Men jag såg ju inget!" sade han ärligt och kollade på henne med stora ögon. Han suckade lågt och drog handen över ansiktet, orkade inte bråka med henne så han nickade bara lite. "Det går snabbare om jag kör." sade han och smekte hennes kind.

Stella hade inget bra svar att komma med så hon vände sig mot bilen för att kliva in igen, kunde inte begripa sig på vad som hade hänt. Hon hade känt en konstig närvaro i huvudet, som om hon inte varit ensam, men det kunde också vara något som hon bara inbillade sig.

James satte sig i bilen och gasade mot skolan. Han parkerade så nära porten han kunde och kysste mjukt hennes läppar.
"När slutar du?" frågade han och smekte hennes kind.

Skolbyggnaden var ingen trevlig syn. Det var bara några minuter kvar innan det skulle ringa in så hon hade inte extra tid att slösa på James, trots att hon önskade att hon hade det.
”Halv tre.” Hon log lite, tacksam över att han tagit sig tid åt att skjutsa henne hit.