wolfy & rollspelare prs

Alldeles för fort var ögonblicket över. Han öppnade långsamt ögonen för att se på henne. Utan att säga någonting släppte han greppet om henne och såg nästan lite besvärad ut.
”Förlåt,” sa han tillslut. Dels för att han kanske kysst henne mot hennes vilja men också ifall han gjort henne upprörd. Vilket han nog hade.

"Be inte om ursäkt till mig." sade hon och kollade på honom en stund innan hon skyndade sig upp från vattnet. Hon gnällde lite då hon var tvungen att vänta på att bli torr innan hon kunde ta på sig sina kläder. "Men jag gillade det." sade hon lågt, en del av henne ville att han skulle höra men den andra delen önskade att han inte hörde.

Jonathan visste inte vad han skulle ta sig till för att lösa situationen. Han ville inte att det skulle bli stelt mellan dem, han ville inte ha förstört allting. Han stod kvar i vattnet en stund innan han började gå upp mot stranden.
”Cleo? Jag bryr mig om dig också.” Bara för att de inte känt varandra en lång tid så brydde det inte att han inte brydde sig om henne. Inte kanske på samma sätt som man gjorde om någon man känt under en lång tid, men han ville inte såra henne.

Cleo suckade och vände sig mot honom. Hon visste inte riktigt hur hon skulle förklara något av det hon kände eller tänkte.
"Jag bryr mig också men jag vill inte bry mig för mycket om dig när du har en annan tjej, som du känt längre och allt, som du bryr dig om mer om inte älskar." sade hon och la sina armar runt sig för att täcka sin kropp.

”Älska är ett starkt ord,” påpekade han och såg oberörd ut, trots att det var ett enda kaos på insidan. Han borde ha varit bättre på att improvisera: varför hade han gått och sagt att han hade flickvän? ”Vad spelar det för roll hur länge jag känt henne?” ville han sedan veta.

"För du känner henne, du känner inte mig! Du har bara en tanke om mig, jag vill inte göra dig besviken." mumlade hon och tog på sig sina kläder då hon tyckte att det var stelt nog och hon var tillräckligt torr för att ta på sina kläder och gå hem. "Aja, festen ikväll. Ta med din tjej om du kommer, blir nog kul." sade hon bara och tvingade fram att leende innan hon började gå, långsamt så att han skulle hinna klä på sig men ändå inte tappa bort henne då hon inte trodde att han kunde vägen tillbaka.

Han öppnade och stängde munnen som en fisk på land. Det var sällan han var mållös.
”På de här två dagarna vi känt varandra så har du fått mig att känna fler känslor än under den långa tid jag känt min tjejkompis.” Det lät som ett mer passande ord än flickvän eftersom de ändå inte var tillsammans. Det hela var faktiskt komplicerat. Han skyndade sig med att klä på sig för att sedan komma ikapp henne. ”Du skulle inte kunna göra mig besviken.”

Cleo blängde på honom när hon hörde att han ändrat till 'tjejkompis'', han menade ändå samma sak så det gjorde ingen större skillnad. Hon sa dock inget utan gick bara. Hon visste att hon skulle förstöra bilden han hade om henne om hon gav honom chansen att verkligen lära känna henne. Hon la armarna om sig själv och gick under tystnad.

En aning irriterat rynkade han på pannan. Han var inte sur på henne utan på sig själv. Det var så typiskt honom att alltid sätta sig själv i jobbiga situationer.
”Cleo, jag menar det.” Jonathan sträckte sig efter hennes hand för att få henne att stanna. ”Jag vet inte varför du tror som du gör men det är helt omöjligt att jag skulle bli besviken på dig.”

Cleo gnällde lite men stannade motvilligt upp. Hon kollade på honom och blinkade bort tårarna.
"Snälla säg inte saker som du inte kan hålla. Du vet inget om mig, Jonathan. Okej? Tro mig, jag kan göra dig besviken på flera sätt." sade hon och försökte hålla sig så lugn som möjligt, hon ville inte bryta ihop där.