Rues perspektiv, de 74 Hungerspelen

förstår♥ hoppas du får ihop något men stressa inte♥

Det är okej ♥

Hej hörni♥
Jag har inte glömt bort den här ficen, okej? Tyckte bara att det var skönt att ta en liten paus från skrivandet, men jag ska börja skriva igen, så, det kommer förhoppningsvis ett nytt kapitel innan helgen♥

naice

Super bra!!!

Awzome att du ska skriva igen Älskar ju denna ff♥ men förstår att det kan vara skönt att ta pauser ibland som sagt ta den tid du behöver♥♥♥

WOIOOO kul med ett nytt kapitel, ja ibland kan det va skönt att ta en liten paus med skrivandet

Yeeey! ♥

Superb!

Jag ska be om ursäkt igen över den långa väntetiden på kapitlet, men jag hoppas att det är okej
Btw, igga namnet på kapitlet, kom inte på nåt bättre xD

Kapitel 11, Hänsynslösa karriärister

Jag går långsamt och saktar ner farten. Jag tror att det är eftermiddag. Sen eftermiddag. Ett ljud hörs. Fotsteg. Jag reagerar snabbt och klättrar upp i närmaste träd. Då märker jag även något annat, en flicka som legat på marken vid en liten tjärn väldigt nära där jag var reser sig upp. Att jag kunde missa henne. Det är Katniss, flickan från Distrikt 12. Hon gjorde ett väldigt intryck på de flesta, antar jag. Med hennes självsäkerhet och utstrålning är det omöjligt att bortse från henne. Även karriäristerna bortser nog inte från henne, även om de inte vill erkänna det själva.
På tal om karriäristerna, gissa vilkas fotsteg jag nyss hörde? Rätt gissat. De springer fram genom skogen jagande efter Katniss, de ropar något ohörbart till varandra och springer vidare.
Tyst klättrar jag ner och fort upp igen i ett annat träd. Något får mig att vilja se på detta, fråga inte vad.
Katniss klättrar upp i ett träd bara några meter ifrån mitt eget, men ingen märker mig. Hon klättrar fort och är uppe på en bra höjd inom kort.
Plötsligt ler hon. ”Hur har ni det där nere?”
Jag är säker på att i detta ögonblick är kamerorna riktade mot karriäristernas häpna ansikten. Jag håller mig nästan för skratt. Pojken från tvåan samlar sig och svarar;
”Det fungerar. Själv då?”
De pratar litet, de är nästan ironiska, men det är meningen.
Den enorma pojken från tvåan häver sig upp i trädet och Katniss börjar klättra igen. En gren knakar till och pojken – det känns fel att kalla honom pojken på grund av storleken, men hursom helst, tvåan – faller till marken. Fallet är hårt, han ställer sig upp och svär.
Flickan från Distrikt 1 – med ett så fånigt namn, Glimmer kallar de henne – tar sig istället an uppdrag döda Katniss, och klättrar upp en bit tills även hon hör en gren knaka. Lite vett har hon, och stannar. Glimmer tar upp bågen och skjuter iväg några pilar mot den nu stillastående Katniss. De flesta missar grovt, hon är långt ifrån duktig på bågskytte, men en träffar en inte så lång bit nedanför Katniss. Hon drar ut pilen och viftar retsamt med den över flickan från ettans huvud.
Karriäristerna är rasande och tillslut säger en av dem, som jag hitills inte sett var med dem, Peeta från tolvan. Detta chockerar mig plötsligt;
”Äsch, låt henne stanna där uppe. Hon kan ju inte precis gå någonstans. Vi tar hand om henne i morgon bitti”
De håller med honom och slår läger nära. Katniss fixar med något och lägger sig i en sovsäck, åh, vad jag är avundsjuk på henne. Hur skönt skulle det inte vara med en sovsäck?
Hon ser obekväm ut och tittar sig omkring, och då får hon syn på mig.
Vi ser varandra i ögonen en stund. Jag sträcker upp handen och pekar på getingboet ovanför hennes huvud.