Septimus Heap (Privat roll)

Menja vaknade av att solen sken in på henne rakt från det stora fönstret och syster kom med frukostbricker till dem. Hon ställde den vid Menja och hjälpte henne upp till sittande ställning med massa kuddar att stö upp sig med. Menja grimaserade svagt, ty smärtan var ännu alltför påtaglig både i rygg och hand.
Sedan stirrade hon på den enorma frukostbricka hon fått, men hon kan inte få ner en bit och syster går vidare till Elenya.

Elenya sätter sig utan möda upp och ler svagt mot Menja. Elenyas ögon inramades idag av mörka ringar under ögonen ty hon hade inte kunnat sova på hela natten.
Hon tar tacksamt emot frukost brickan och börjar glufsa i sig, när hon svalt sitt tredje kokta ägg så kollar hon på Menjas tomma bricka och ser sedan uppfordrande på Menja med höger arm noga dold under täcket.

"Du ser hemsk ut, vet du om det?" säger Menja, möter Elenyas blick men sräller ifrån sig den orörda frukostbrickan, efter att hon fått kväljningar av att bara se maten.

Elenya lägger huvudet på sned och säger bara "om du inte ska käka upp kan jag ta det där då, hon nickar mot frukost brickan och sedan lägger hon till "fast du borde verkligen äta för att återfå hälsan" säger hon strängt.

"Nej, ät du jag kan inte se åt den utan att få kväljningar." säger hon och rycker på axlarna. "Fast du får hämta den själv, jag kan inte röra mig." säger hon och flinar lite.

"Nepp, det gör du bäst i" säger Elenya och reser sig och ragglar som ett fyllo mot frukost brickan då hennes ben hade domnat en aning eftersom att hon inte gått på ett tag.
Sedan gick hon betydligt saktare till sängen för att inte spilla ut något.
Det var först efteråt som hon tänkte på att hon månne hade visat inristningen på sin arm. Hennes arm bultade till i en smärt våg och hon ryckte till när hon kände den gå genom hela kroppen. Hon rynkade pannan och hörde rösten i sitt huvud "det där kommer att vara din varning"

Menja sitter bara och blicken hade fastnat på den blå himel hon såg genom fönstret medan hon lät tankarna vandra. Hon undrade vad som pågick och vad som hände med Elenya och henne själv för den delen. Handen värkte och ibland kom en smärtvåg så att hon ville skrika, men gjorde det inte.

"Gör...gör det ont i handen?" Elenya bryter tveksamt tystnaden, osäker på om hon vill höra svaret

Menja tvekar. "Nej då, inte så farligt." ljuger hon och ler lätt.

"Jag är inte den ända som är urusel på att ljuga här Menja, jag är inte magiker men så dålig intuition har jag inte" säger Elenya lika lättsamt och kollar upp i taket.