Hungerspelen 74 - Cato Hutcher

^Nej, jag väntar också!

Oh me gosh det finns fler :`) ♥

Oh, yeah! Jag är kvar Always

Haha, nej då! Men jag LÄÄNGTAR!

Jag väntar och längtar jag också

[I första inlägget: Epilog är i slutet av berättelsen, det är prolog du vill ha där i början ]

SHIT VAD BRA! Ny läsare DU MÅSTE SKRIVA MER. NU.

EMELESEL - Gosh, så jäkla bra din ff är, alltså!!!!!! Älskar den! ♥.

Vet inte riktigt var jag ska börja, jag älskar hur du skriver, hur du beskriver och hur du visar Catos sidor!!! Du är verkligen jätteduktig på att skriva. Hittade den idag och blev helt fast. Du. Måste. Skriva. Mer. Jag. Beordrar. Dig. Att. Göra. Det. Snart.

Behöver jag ens tala om att jag bevakar stenhårt tusen gånger om??!

I ♥ this fic!!!!

Men herregud vad säger ni till mig människor?
Alltså jag hade näst intill glömt bort den här ff:en, och så är det folk som kommenterar fast jag inte skrivit på säkert tre månader minst! Ni förstår inte hur otroligt mycket det betyder för mig, tack så sjukt mycket för alla fina ord! ♥
Och speciellt Dramione99, tack så grymt mycket, så bra är jag inte. Jag lovar att jag ska skriva mer, nu har jag verkligen fått tillbaka skrivlusten! ♥ MEN på fredag åker jag på kollo och är borta i två veckor, så jag måste ju packa och sånt. :`( Men fördelen är väl att jag kanske hinner skriva någonting på kollot, även om jag inte kan lägga upp därifrån.
Jag tror jag ska försöka få det att "rulla på" lite mer med ff:en nu, känns som om det inte hänt någonting på alla kapitel typ..
Men tack så sjukt mycket igen v erkligen, LOVE YOU! ♥♥



EDIT:
Okej, ett tal till
Okej, hej igen o.o
Jag är hemsk ledsen att ni typ har fått vänta ett år på det här kapitlet (tack så himla mycket för att ni väntar btw ♥ ger mig verkligen självförtroende och insperation att skriva mer att någon bryr sig c , och jag ska verkligen försöka bättra mig. Nu är min mugglis games slut, och jag tror inte jag har nån annan ff på g just nu, så det borde ju teoretiskt sett fungera
Jag ska åka på kollo på fredag och kommer hem den 23, så efter det här får ni vänta ett tag.
Jag har helt säkert glömt bort en del av vad jag hade planerat skulle hända och vad jag skulle skriva och så, jag tror att jag har ändrat min ”stil” lite att skriva just nu, typ, men jag hoppas det är typ samma. Sen finns det en stor risk att jag har blivit sämre på att skriva under den här tiden, har typ bara rollat...
Jag hade tänkt mig att speeda på hela grejen lite, men det känns liksom roligare att skriva lite mer detaljerat om ni förstår vad jag menar? Som i Hungerspele t exempel så har ju typ halva boken gått innan de kommer till själva spelen. Hohoho..
Sorry för talet btw
♥♥♥
OCH FÖRLÅT FÖR ATT DET VAR SÅ KORT OCH DÅLIGT!


Slutet av kapitel fem (tror jag..)
Spelarparaden
Ett öronbedövande vrål steg upp från alla invånare i huvudstaden. De lät som om det var en tävling i att vråla sig hesa. Cato fick bärga sig för att inte stoppa fingrarna i öronen eller visa långfingret mot en högtalare som de passerade. Högtalaren skulle ju ändå inte märka någonting, men ändå. Han kanske skulle ta och slå ner den från väggen...?
Han intalade sig själv att den ändå inte var värd uppmärksamheten av honom.
Cato stod stelt på sin vagn och tittade rakt fram. Koncentrerade sig på att hålla balansen. Till höger om honom stod Clove i en liknande pose. Hon tittade koncentrerat rakt fram med en liten rynka mellan ögonbrynen och Cato undrade för en sekund vad hon tänkte på, tills han kom på att han faktiskt egentligen inte borde bry sig. Att han inte brydde sig.
Vagnen satte sig i rörelse igen och de fick en skumt av en enorm vall av extremt färgglada människor innan de kom ut i ljuset. Flaggor, peruker, mössor, halsdukar, allting kastades i luften när de visade sig. Vrålet utvecklade sig till en orkan av olika röster som vrålade för full hals, vissa i mikrofoner också. Kamerablixtar bländade dem och han hörde nästan inte Caesars kommentarer.
Cato kände ett upphetsande pirrande i magen. Nu började det! Han log inte, som han nästan hade lust till, utan stirrade målmedvetet och hotfullt ut i publiken. Han höjde en segernäve i luften och kände sig som gud själv där han stod. Alla tittade på honom, alla beundrade honom. Till höger om honom kändes det som om Clove försökte göra samma sak. Jäkla härmis.
Ilskan blossade upp som ett gift inom honom när uppmärksamheten återigen vändes mot de patetiska tolvorna. Publiken gjorde sig till och med besväret att hitta deras namn i formulären om spelen. Idioter.
Han kunde inte se någon annan utväg än att fortsätta spela kung och hoppas att publiken skulle ta sitt förnuft till fånga. Det var inte rätt! Cato skulle inte behöva hoppas, Cato skulle inte behöva vänta, Cato var kungen här.
Han bestämde sig för att ta tjejen från tolvan långsamt när han hittade henne. Långsamt, smärtsamt och utdraget skulle deras nästa möte bli.
Nu kom vagnarna fram till halvmånen och stannade med en liten stöt.
Cato stängde av hörseln ett tag när massor av betydande personer började svammla på. Han fantiserade lite om spelen och började göra upp en delatjerad plan av hur han skulle tass med tolvan.
Cato stod stel som en pinne när vagnarna vände helt om och började sin bana påväg tillbaka. Cool.
När de kom in så kunde han inte hejda sitt raseri. Han grep tag i den förbannade högtalaren på väggen och dängde ner den i golovet med en hög duns, följt av ett högt kraschande ljud.
Han kände sig vild, uppsluppen. När de sista spelarna kom in stirrade han hatiskt på flickan från tolvan, gav de andra spelarna en föraktfull blick och stormade iväg utan att vänta på lov eller bry sig om de som ropade honom tillbaka. Där fick de nollorna.

*
Väl uppe i huset stormade Cato in genom dörren som ledde till hans och Cloves våning. Han dängde igen den med en smäll efter sig, vräckte av sig den töntiga rustningen som han dumpade med en skräll på golvet och stormade in på sitt rum i underkläderna.
Han visste inte varifrån hans raseri kom, men det spelade ingen roll. Han tyckte om känslan av att vara arg. Att ha kontroll, att ta kontroll.
Han damp ner på sängen och låg där med armarna i kors och ett mordiskt flin i ansiktet.


FÖRLÅT FÖR KORT, DÅLIGT OCH HÄNDELSELÖST KAPITEL!

Det var ju jättebra!!! Skriv mer när du har tid, och ha så kul på kollot!! Du behöver inte tänka på att du ska skriva när du är där för vår skull, om du inte känner för det då! We're always waiting for you! Cato är så himla kul med sin ilska, xD. sTACKARS cLOVE SOM MÅSTE SPELA MED HONOM! (Ursäka caps där...). fast hon kanske gillar honom. Vem vet? Ska bli überkul att se hur det här utvecklar sig! Meeeeer! ♥