Olika eller extremt lika?[SV] [PG]

Du skriver så braaa!!!!♥

Tack så mycket allihop!
Här kommer del två av kapitel 2

(Diana)
Jag ruskade liv i mamma som låg och sov i soffan. Men det var svårt. Troligen hade pappa gett henne "några presenter" i går kväll. Till slut öppnade mamma ögonen och blängde vilt på mig.
"Vad vill du!" Fräste hon.
"Jag ska till hogwarts nu, kan du köra mig?" Bad jag och mamma var uppe ur soffan på ett kick. Vi hade ingen frukost så vi kunde åka på en gång och tur var det för klockan var nästan halv elva. Som tur var bodde vi nära stationen så det tog bara en kvart för oss att ta oss dit. Vi lyckades ta oss till perrongen, där tåget avgick och hon kramade mig adjö. Jag såg mig omkring innan jag långsamt gick på tåget för att hitta en sittplats.

Bra

meer

jättebra! men på förra kapitlet blandade du med att skriva ur "jag" perspektiv och "Cilla" perspektiv.

men annars var det bra. meeer!

oj, det märkte jag inte....
kommer mer i eftermiddag


(Cilla)

Dystert hälsade jag på alla mina vänner. Där var de
allihop. Där var Maya, Aanya, Adela, Barbara,
Carly, Cathleen och Lizbeth mina bästa vänner. Jag
slog mig ner på platsen de hade reserverat
åt mig utan att bry sig om att de försökte fånga min uppmärksamhet. Genast började de babbla på om hur sommaren hade varit och jag fick en stor lust att be dem hålla käften, Jag orkade inte höra. Jag orkade inte vara populär hela tiden.Varför var de tvungna att säga allt till just mig? Kunde dem inte tjattra om sina problem med någon annan som omväxling? Jag hann inte ens tänka tanken innan det kom in tre andra personer i kupén. Det var: Lola, Liz och Linus, jag hade pratat med Liz en gång i tredje årskursen, men inte ägnat dem en blick sedan dess. Tåget började rulla
och mina vänner trängde glatt ihop sig. Eftersom jag var jag helt enkelt fick jag sitt längst mot fönstret. Vi åkte förbi ett grönt landskap och långt bort i fjärran kunde man skymta några berg med vitt på toppen. En och en annan sjö åkte vi också förbi och jag slöt ögonen för att försöka sova en stund. När jag kommit fram till att det var alldeles för stökigt och pratigt i kupén så kämpade jag mig ut, trots mina vänners svaga protester. Jag visste knappt vem som var vilken. Alla såg likadana ut med ljust hår och tindrade blå ögon. Och då skulle dem ändå föreställa vännerna jag varit med dagligen i fyra års tid. När jag kom ut träffade jag några andra flickoe, de gick armkrok och skojade med varandra. Efter dem gick en ensam lång, smal och blek flicka. Hennes ögon var blanka. Jag förstod att hon kämpade emot tårarna. Jag fylldes med medlidande för flickan och medans jag försökte komma på vad hon hette kastade jag ett ögonkast på mina vänner. Vilken tur att jag har dem, tänkte jag. Sen kom jag på det. Flickans namn var Diana...Diana Night!

Bra, många vänner

Nu frå du ta och skriva mer.. jag kan ju säga det till dig direkt eftersom du sitter brevid mig men.. roligare att skriva

super bra!
meera ♥

Tack så mycket! Här kommer nästa del! (Lite kort men...)

(Diana)

Sakta gick jag igenom tåget för att hitta en sittplats. Överallt satt elever vars största problem var så gott som obetydliga. De hade i alla fall någon att klaga för. Det hade inte jag, det hade jag aldrig haft och det skulle jag aldrig få. Visserligen hade alltid Hannah funnits men... Jag vände bort huvudet från en speciell kupé. Där satt den där tjejen i Gryffindor. Men plötsligt gick hon ur kupén och jag såg med en svag beundran på henne. Så vacker och så självsäker. Vad skulle man inte göra för att vara hon? Jag kom på hennes namn direkt Hon hette Cilla Day