Jeanie Stoneman's första år på Hogwarts

öh.. det var fett långt å jättebra!!

Super bra!!! Meer♥

Här kommer mera... Ett nytt kapitel kommer jättesnart! Snälla snälla snälla kommentera ♥
________________________________________
Kapitel 3: Genom spärren
Resten av Jeanie sommarlov for förbi som en vind. Det ändå hon gjorde var att läsa, läsa och sitta i timtal och beundra Mentrix. Hon fick reda på så mycket att hennes huvud 
blev alldeles snurrigt av information. Hon läste om alla möjliga trollformler, om olika magiska växter med alla tänkbara krafter, och om en ond trollkarl. Jen fick rysningar bara hon tänkte på honom. Hans namn var Lord Voldemort. Det fanns en bild på honom i boken. Hon hoppade alltid över det uppslaget. Hans smala, röda ormögon stirrade på henne från boken och hans näsa var ingen näsa. Det var två smala springor. Han hade velat utrota mugglarfödda, sådana som hon. Hon hade läst om "pojken som överlevde", Harry Potter, och hon beundrade djupt hans mod och skicklighet. Hans dotter var född samma år som hon och skulle börja på Hogwarts samtidigt som hon. 
"Äsch, hon var säkert snobbig och mallig om hennes pappa hade dödat självaste Voldemort," tänkte Jeanie.
Det som oroade henne mest var att det skulle vara något... fel på att vara mugglarfödd... 

Jeanie la sig på kvällen med ett leende på läpparna. Den 31 augusti. Alla hennes saker var nerpackade, inklusive hennes stav och alla hennes nya saker. Mentrix satt i sin bur och hoade mjukt när hon kom för att säga godnatt till honom. Imorgon vid den här tiden skulle hon vara på Hogwarts. Hennes hjärta tog ett stort skutt bara hon tänkte på
det. 
"Jag kommer aldrig kunna sova!" Var det sista hon tänkte innan hon föll i en djup sömn.
Jeanie vaknade med ett ryck. Den första september.  
Hon slängde en blick på klockan på hennes nattduksbord. Klockan var åtta och eftersom de bodde ganska långt från King's cross, där tåget skulle avgå, så skulle de åka vid niotiden. Jen skuttade upp ur sängen. Hon visste att hon ändå inte skulle kunna sova en sekund till, så hon satte på sig reskläderna som hon lagt vid sidan av sängen. Hon gick in på toaletten och studerade sig själv i spegeln. Hennes guldlockiga, nytvättade hår var samlat i en lång fläta och hennes bleka hy lyste. Hon tog ut flätan och hennes hår föll ut i vågor över ryggen. Hon tänkte absolut inte ha det utsläppt, det föll alltid ner i ansiktet på henne då och det störde henne, så hon satte upp det i en hård hästsvans. 
"Jen?" Annes mjuka röst hördes bakom henne. "Vi kan äta frukost nu, så har vi tid på oss innan vi åker till King's Cross. Klockan är halv nio."
Jeanie gick ut från badrummet och in i det varma, hemtrevliga köket.
Hon berättade ivrigt för Anne om allt hon lärt sig för hundrade gången under tiden de åt.
Hon skrattade.
"Jag tror jag skulle få högsta betyg på de där GET-proven du pratade om!" Log Anne. 
"Vi måste åka nu!" Jeanies ögon lyste av glädje när hon skuttade ut i hallen och satte på sig höstkängorna ovanpå strumpbyxorna. 
En och en halv timme senare stod de på stationen. 
"Titta på din biljett, Jeanie!" Sa mamman till henne.
"Perrong nio och tre kvart? Det finns väl ändå bara 9 och 10?" Sa Jeanie med förbryllad min.
"Tja... Ingenting är väl omöjligt, eller hur?" Sa Anne med ett snett leende.
Men efter en kvart, när de med alla tänkbara sätt försökt hitta perrong nio och tre kvart så var Anne inte lika uppåt längre. Jen försökte desperat hitta någon med en svart klädnad, men till synes var alla i folkmyllret mugglare.
Plötsligt hörde Jeanie en röst bakom sig just när hon stod och knackade på biljettspärren mellan perrong 9
och 10;
"Vet du inte hur du ska komma till perrongen? Vi kan hjälpa dig!" Jeanie snodde häftigt runt. Där stod en lång mörkhårig flicka med skrattgropar och en kvinna som Jeanie antog måste vara hennes mamma eftersom de var så lika. Hon insåg att hon bara stod och glodde på de så hon log och sade:
"Ja, jag har stått här in en kvart och försökt men jag vet inte hur jag ska göra! Åh, där kommer mamma," sa Jen och tittade bakåt mot Anne. 
"Hej, min dotter ska till Hogwarts, men vi vet inte hur vi kommer till perrongen!"
"Oroa er inte, det är Alisons första år också!" Sa hon och nickade mot flickan som log mot Jeanie. "Jo, det ni ska göra är att ta bagaget och gå rakt mot spärren mellan perrong nio och tio! Tveka absolut inte! Allie, du kan väl gå först?" 
Tjejen som hette Alison började gå snabbt mot spärren, men just när hon borde ha kraschat var hon försvunnen. Alisons mamma gjorde likadant och till sist var det bara Jeanie och Anne kvar. 
"Vi går tillsammans," Sa Jeanie och tittade upp mot sin mamma. 
"Tillsammans," Svarade Anne och fattade dotterns hand. 

Åh, så bra!♥

Här kommer två kapitel på raken!
__________________________________________________
Kapitel 4: "Smutsskalle"
  
Hogwartsexpressen uppenbarade sig framför Jeanie och Anne. Det var ett enormt, mörkrött lok som det vällde upp rök ifrån. Själva perrongen var så full av Hogwartselever, föräldrar och syskon att man knappt kunde se någonting annat än hår, klädnader och Hogwartsexpressen. Alison och hennes mamma stod och väntade på de.
"Gick det bra?" Frågade Alison henne med ett stort leende som visade hennes skrattgropar. 
"Jaa, men det kändes verkligen som om jag skulle krascha i väggen!" Sa Jen och log tillbaka.
"Visst gör det! Vad heter du förresten?"
"Jeanie. Stoneman i efternamn," [user]Sa Jeanie. Hon undrade om Alison inte tyckte om såna där mugglarfödda.
"Alison Molwer. Är du mugglarfödd?"
Nu kom frågan Jeanie hade fruktat och väntat på. Hon svalde hårt och svarade;
"Ja, det är jag."
"Okej! Hallå, se inte så rädd ut, det är inget fel med det, jag lovar!" Fnissade Alison när hon såg Jens min. 
Hon pustade ut. Hon skulle inte förlora sin nyvunna vän.
"Du då? Är du sån där... Renblodig eller vad det nu hette?" Sa Jeanie efter att ha samlat mod en stund.
"Ja men oroa dig inte, det finns många renblodiga som är kassa i skolan!" Mer hann de inte innan dörrarna till tåget öppnades och deras ammor skyndade fram till dem.
"Åh Jeanie, lova att du skriver, ofta! Jag kommer sakna dig så mycket!" Sa Anne och kysste sin dotter på pannan.
"Jag kommer sakna dig också, mamma! Lova att du kramar pappa från mig!" Sa Jeanie och kramade sin mamma hårt.
"Seså, nu måste ni gå på! Hejdå gumman och skriv redan ikväll!"
"Jag lovar! Hejdå!"
Alison och Jen steg på tåget och började gå genom korridorerna för att hitta en ledig kupé. Till slut, när de var allra längst bort i tåget, så hittade de en tom kupé. De satte sig tillrätta i sätena och började ivrigt prata om elevhemmen. 
"Jag har ingen aning om var jag kommer hamna för jag vet inte vad man gör när man blir sorterad!" Sa Jeanie och tittade ut genom fönstret där landskapet susade förbi.
"Jag vet inte heller, men jag tror jag hamnar i Hufflepuff för båda mina föräldrar var där! Min mamma vägrar tala om vad man gör när man blir sorterad!"
De fortsatte diskutera allt möjligt som hade med Hogwarts att göra, tills någon knackade på kupédörren. 
"Kom in!" Ropade Allie.
En flicka med mörkrött hår klev försiktigt in i kupén och log blygt.
"Jag har letat genom hela tåget, och den här kupén är den enda jag får plats i, så jag undrar om jag kan få sitta här?"
"Självklart!" Sa Allie. Jeanie nöjde sig med att le lite. Flickan satte sig bredvid Jen och tittade ner i golvet. 
"Vad heter ni?" Frågade den rödhåriga flickan efter en stund.
"Jeanie Stoneman och Alison Molwer. Jag är Jeanie. Själv då?"
"Lily Luna Potter. Kalla mig bara Lily, snälla," sa flickan med ett snett leende.
"Så det HÄR var Harrys dotter! Hon var ju inte ett dugg mallig!" Tänkte Jeanie.
Alla tre flickorna kastade sig in ett samtal om sorteringen och fortsatte med det ända tills en röst ljöd genom korridoren;
"Någonting från vagnen?"
Jeanie började genast gräva i sin axelremsväska efter lite pengar som hon fått från Hagrid för att köpa just mat på tåget.
Kvinnan med lunchvagnen sköt upp kupédörren och log mot dem.
"Någonting från vagnen, små vänner?" 
Hon trodde att det skulle finnas det vanliga; sura nappar och lakritsrullar och sådana saker, men några sådana saker fanns inte. Det fanns istället chokladgrodor, smaskande surrbin och Bertie Botts Bönor I Alla Smaker.  Lily, Alison och Jeanie kom överens om att köpa olika saker och dela med de andra två. På så sätt kunde de pröva så många sorter som möjligt. 
"Är du mugglarfödd förresten?" Frågade  Lily medan hon höll på att öppna ett chokladgrodepaket.
"Ja, men det är inte du eller hur?"
"Nej, både min pappa och mamma är trollkarlar," Sa Lily och tittade upp från sitt uppvecklande av den lilla kartongen. Plötsligt frustade hon till av skratt. 
"Jag fick min egna pappa på chokladgrodekortet!"
Alla tre började gapskratta och satt så en lång stund. När de till slut lugnat ner sig så beslutade de sig för att pröva Bönorna som Jeanie nu fått lära sig verkligen fanns i ALLA smaker. 
Alla tog varsin böna och började knapra på dem. Alison såg lättad ut.
"Jag fick en med äppelsmak."
Jeanie hade fått en helt genomskinlig böna som smakade misstänkt likt plast.
När Lily till slut tog en ordentlig tugga av sin grönbruna böna såg hon ut som hon skulle storkna.
"Jag tror jag fick... spya eller något sådant!" Utbrast hon med en min som var så komisk att Allie och Jen inte kunde låta bli att skratta åt henne. Hon blängde på de men efter tre sekunder började hon fnissa hon också men de avbröts av att dörren slets upp. Utanför stod två flickor som såg så elaka ut att Jeanie började må dåligt bara av att titta på dem.
"Så det är DU som är Potters dotter?"
Sa den långa, kraftiga av de och tittade på Lily med höjda ögonbryn. "Varför sitter du inte med oss? För du vill väl sitta med de som kommer bli i Slytherin? Jag vet att jag kommer bli där, hela min släkt har varit där. Jag är Ladina Goyle."
"Jag sitter med de jag vill sitta med," sa Lily högdraget och log kallt.
"Den ena är väl en sån där Molwer där alla har varit i Hufflepuff och den andra en smutsskalle antar jag?" Den andra tjejen yttrade sig för första gången. Det måste ha varit något fult ord, tänkte Jeanie, för Lily spärrade upp ögonen och Alison reste sig upp och knöt nävarna. 
"Äh, kom nu Sinatra, vem bryr sig om smutsskallar och blodsförrädare? Jag trodde du skulle vara cool, Potter, men du är lika tråkig som de där två," sa Ladina snorkigt och gick därifrån.
"Den lilla... Hur VÅGAR hon... Hur kan hon bara komma in och... och..." Lily och Alison skrek i munnen på varandra. 
"Men vad... Vad betyder det där smutsskalle egentligen?" Lyckades Jeanie till slut säga mellan de upprörda rösterna.
Allie och Lily tittade snabbt på varandra.
"Smutsskalle..." Började Alison.
"Är ett öknamn för de som är mugglarfödda. Bry dig inte om Ladina och Sinatra, de är ändå dumma i huvudet. Jeanie... Fortsatte Lily bedjande.
Självklart brydde hon sig inte om Ladina och Sinatra, men hon var så orolig för att Lily och Alison skulle... skämmas för henne. 
Men i takt med att den glada stämningen långsamt återvände så glömde hon bort att oroa sig och ägnade sig istället åt att äta Lilys sista  smaskande surrbin. 
Det var nu kolsvart utanför fönstret vilket tydde på att de snart borde vara framme. 
De fick (tack och lov) inget mer besök av Ladina och Sinatra. De satt tysta en stund. Alison lutade sitt mörklockiga huvud mot fönstret och Lily drog upp knäna till hakan men Jeanie kunde inte slappna av. Snart skulle hon vara framme vid Hogwarts! 
"Vi måste gå och byta om till Hogwartsuniformen!" Skrek Jeanie plötsligt. 
De skyndade sig  och bytte om. När de var färdiga kastade Jeanie en blick ut genom tågfönstret. Hon hajade till när hon såg det... Hogwarts.
Det var ett enormt, upplyst slott med massor av pinnar och torn. Vid slottet låg en kolsvart, spegelblank sjö. Hon kände hur tåget bromsade in. 
Hon knappt förmå sig att kliva ut ur kupén. Hon var framme.
_________________________________________


Kapitel 5: Sortering och bankett
Jeanie trodde aldrig hon skulle få se något liknande igen. När hon klev av från tåget kändes en svindlande känsla i magen när hon tittade upp mot Hogwarts. Det var ett ställe där hon skulle trivas, det var hon helt säker på.
"Visst är det fantastiskt," sa Lily andlöst. 
"Mhm..."Alison stirrade på slottet med ögon som verkade dubbelt så stora. 
"Men Larry, sluta LÅT så mycket!" Fräste Lily och blängde på den kolsvarta ugglan hon hade i en bur och som hoade som en galning.
Alisons fluffiga, kritvita katt, Wassy, spann mjukt i hennes famn.
"Förstaårselever hitåt, HITÅT!" 
"Det är Hagrid!" Utropade Lily och Jeanie när de fick syn på den enorma mannen. De rusade fram och Alison följde lite mer tvekande efter.
"Lily! Lily Luna Potter! Dej har ja inte träffat sedan du va så här liten!" Sa Hagrid och mätte någonstans mellan tummen och pekfingret, vilket var en ganska lång bit på grund av hans stora händer. "Å Jen också! Går de bra me ugglan? Och det här måste va Alison! Du e så lik din mamma," Sa Hagrid och strålade ner mot de. "Följ efter mig!" Ropade han när alla förstaårselever hade hittat rätt och slutligen stod vid Hagrid. Hagrid ledde de fram till den svarta sjön där det låg ett långt följe av båtar. Jeanie blickade än en gång upp mot Hogwarts och förundrades.
"Kom nu Jen!" Väste Alison i hennes öra och drog henne i ärmen på klädnaden.
Flickorna satte sig i en liten båt och började ivrigt prata om Hogwarts. Alla tre skrek förvånat till när båtarna ryckte iväg över sjön. Jeanie satt och kisade ut över det kolsvarta vattnet när det plötsligt stack upp en lång tjock sak som såg ut som en...bläckfiskarm? Den svajade fram och tillbaka i en vinkning innan den dök ner i vattnet igen.
"Vad var det där för något?" Frågade Jeanie de andra flickorna också hade sett armen.
"Jag tror att det var jättebläckfisken! Min bror Albus har berättat om den. Den är snäll, säger han," sa Lily med rynkad panna, som om hon inte riktigt kunde tro på att jättebläckfiskar kunde vara vänligt sinnade. De hade bara tio meter kvar till avstigningen. De tittade ut över sjön i förhoppning om att få se bläckfisken igen, men han ville tydligen inte mera den här kvällen.
De steg långsamt ur båtarna och började gå efter Hagrid mot slottsporten.
"De här, mina vänner e Hogwarts! Biträdande rektorn öppnar för er. De väntade på att dörren skulle dras upp. Ingenting hände. De hörde försök därifrån, men ingen dörr öppnades.
"Hagrid! Jag får inte upp den här dörren!" Ropade en pipig röst från andra sidan porten.
Hagrid drog upp dörren och visade de med en gest den största entréhall Jeanie någonsin hade sett. På väggarna, som var av sten, satt eldfacklor som gav hallen ett varmt ljus. Taket var omöjligt att urskilja, det kändes som om skolan öppnade sig upp mot himlen. Det var så mycket att titta på att Jen inte ägnade biträdande rektorn så mycket som en blick men när han trädde fram framför de så såg hon Professor Flitwick för första gången. Han var pytteliten och hade på sig en ljusgrå festklädnad dagen till ära.
"Välkomna till Hogwarts!" Sa han med sin pipiga röst medan han ledde in de i ett litet, kalt rum där de fick trängas. 
Han började prata om sorteringsceremonin och om välkommsbanketten. Jeanie kunde inte förmå sig att lyssna, hon var alldeles för nervös för det. När professor Flitwick slutligen ledde de till en annan dörr, bankade hennes hjärta hårt. Lily och Alison såg lika nervösa ut. Jen dog åt sin redan perfekta hästsvans och slätade till klädnaden lite. Sedan steg förstaårseleverna in i Stora Salen. 
Av alla platser hon sett hittills i sitt nya, magiska liv, så var den salen den mest imponerande. Det stod fyra väldigt långa bord, dukade med guldtallrikar. Jeanie antog att det var elevhemsbord och undrade nervöst vilket hon skulle tillhöra. Flitwick tittade på de skräckslagna eleverna och sa;
"Hatten har slutat med att sjunga, den måste fått någon skada i kriget på Hogwarts." 
En hatt som sjunger? Jeanie förstod ingenting. Sedan såg hon Flitwick dra fram en fyrbent pall framme vid lärarbordet. Han placerade en mycket gammal, fransig, lappad och ganska ful trollkarlshatt på pallen och drog fram en väldigt lång lista.
Alla andra elever stirrade på de nya, och Jeanie kände att hon rodnade.
"Jag ropar upp namnen i bokstavsordning, och då får ni komma fram och pröva hatten som säger vilket elevhem ni ska vara i.
Så det var SÅ de sorterades! Tänkte Jeanie och andades lättat ut.
"Acer, Adam!" Ropade Flitwick ut. En blond kille snubblade fram mot pallen och drog på sig hatten. 
"HUFFLEPUFF!" Ropade hatten så plötsligt att några av förstaårseleverna hoppade till. Jeanie, som var ganska långt bak med tanke på att hennes efternamn började på S, blev inte det minsta uttråkad av att stå och titta på eleverna som en efter en ropades upp från listan.
"Molwer, Alison!" 
Jeanie kramade hårt Allies hand innan hon nervöst gick fram mot pallen. Hon tog på sig hatten och den hade knappt nuddat hennes hår innan hatten ropade; 
"RAVENCLAW!" 
Så det spelade tydligen ingen roll var de i ens släkt hade varit. Ravenclawbordet applåderade när Alison gick och satte sig vi dem.  
Flitwick fortsatte att ropa upp namn. Ganska snart var det Lilys tur.
"Potter, Lily!" Hon gick ganska långsamt fram och satte på sig hatten. Hatten såg ut som om den tänkte djupt. Hon satt där i nästan en minut innan hatten ropade;
"GR...Nej, RAVENCLAW! Lily gick lättat ner till Ravenclawbordet och satte sig ner bredvid Alison. 
Inga efternamn började på Q, så det var bara två efternamn kvar tills det var hennes tur.
"Stoneman, Jeanie!" 
Nu var det dags. Hon gick fram mot pallen och satte hatten på huvudet. En tunn röst hördes i hennes öra.
"Hm... Jag ser att du har mycket begåvning... En rättvis vän och modig är du också... Jag funderar... En klok hjärna... Det blir nog..."
"RAVENCLAW!" Jeanie var nästan tårögd av lycka över att få skutta ner och sätta sig bredvid Alison och Lily. Ravenclawarna applåderade varmt och ett pärlvitt spöke som satt mitt emot henne log. 
När slutligen Wanda Zender blivit Hufflepuffare plingade en gråhårig häxa med en sammetsgrön klädnad i sin guldbägare. Genast blev allt tyst.
"Välkommna till ett nytt år på Hogwarts! Som professor Dumbledore alltid sa; jag ska inte tråka ut er med ett tal, så låt festen börja!" Sa kvinnan som Jeanie antog var rektorn. Hon hörde Alison och Lily flämta till bredvid henne och hon slet blicken från Professor Mcgonagall. 
Bordet var fyllt av de godaste rätter Jeanie kunde tänka sig. Det blev mest micrad mat hemma eftersom varken hennes mamma eller pappa hade tid att laga riktig mat.
Men nu fanns det fläskkotletter, oxfileer och stekta potatisar, stora tillbringare med sådan där pumpajuice som Jen hade smakat på Hogwartsexpressen,  rostbiff och alla möjliga rätter. Jeanie var så hungrig att det kändes som om hennes mage skulle sprängas. Hon tog massor av rostbiff och stekt potatis på sin tallrik eftersom det var hennes absoluta favoritmat.
Lily och Alison pratade ivrigt med henne;
"Jag trodde verkligen att jag skulle hamna i Hufflepuff, men den placerade mig i Ravenclaw utan att tveka!"
"Jag hade ingen aning om var jag skulle placeras, och började hatten säga Gryffindor men han ändrade sig och sa Ravenclaw!"
När alla hade ätit sig mätta försvann de få rester som fanns kvar och bordet dignade plötsligt av de godaste efterrätter man kunde tänka sig. 
Bakelser, vaniljmunkar och glass i alla möjliga smaker, chokladdoppade jordgubbar och en enorm sirapstårta. Det fanns en stor skål med Bertie Botts Bönor I Alla Smaker och massor med annat godis. Jeanie smakade på sirapstårtan och insåg att det nog var det godaste hon ätit.
"Jag är så MÄTT!" Sa Lily efter sin tredje chokladbakekse. Till slut var alla efterrätter även borta och folk började resa sig från borden. 
"Jag ska visa er till sovsalen!" Sa en mörkhårig flicka med ett silverfärgat prefektmärke glänsande på klädnaden.
Förstaårseleverna följde efter henne allihop tills flickan stannar så häftigt att några krockade in i henne.
Jeanie sträckte på sig för att kunna se något. Prefekten hade stannat vid en dörr utan varken handtag eller nyckelhål, istället hade den en dörrklapp i form av en örn. Prefektflickan knackade på dörren och örnens näbb öppnades. Jeanie kunde inte höra vad den sa, men tydligen var det någon slags gåta. Dörren svängde upp och förstaårseleverna inklusive prefekten vällde in genom öppningen. 
Ravenclaws sällskapsrum var runt och draperat med mörkblå och bronsfärgade sidendraperier. Fönstrerna var välvda och taket var täckt av målade stjärnor, och den mörkblå mattan hade också stjärnor. I andra änden av det vackra rummet stod en stor, vit marmorstaty som Alison viskande berättade var Rowena Ravenclaw.
"Här är flickornas sovsalar!" Sa prefektflickan och pekade upp mot höger.
Tio minuter senare satt Alison, Lily och Jen på varsin djupblå himmelsäng med bronsskimrande detaljer. Det hade tagit med sig massa Bönor I Alla Smakerbfrån banketten och satt nu och åt upp de sista. Jeanie kände sig lyckligare än hon någonsin gjort i hela sitt liv. När hon kröp ner under täcket efter att ha klappat Mentrix godnatt så log hon för sig själv. Ladina och Sinatra var bortglömda.

Kommentera snälla så lägger jag upp snabbare! Jag gillar kritik![/user]

Shit jag har hamnat efter.. Det är nåt fel så på just denna FF får jag inte mail om det kommer nya inlägg även fast jag bevakar

inte jag iheller.....
meeen jätte bra kapitel!

Jag bevakar för att se när ni skriver men det funkar inte för mig heller!

Vad konstigt! :O Det funkar på alla andra trådar för mig Jaja, jag får väl gå in och kolla lite då och då
Nu ska jag läsa ikapp

Inte för mig heller, vad konstigt! Men i alla fall: Jättemegasuperduperultrabraaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!