Sorteringshattens hemlighet

Tack, ska försöka tänka på det!

Spännande! Känn dig bevakad.

Bra.

Super! *bevakar*

Äsch, tänkte vänta tills jag fått lite mer kritik, men kan verkligen inte hålla mig!

_____________________________________________

Tystnaden i stora salen var outhärdlig. Professor Dumbledore hade rest sig upp från bordet och stegade fram till professor McGonagall.
"Ta med henne upp till mitt kontor, Minerva. Jag ska hålla mitt ordinarie tal och sedan kommer jag dit." Minerva nickade och gav mig en oroad blick. Det kändes som om min mage hoppade bungyjump och tårarna kämpade för att få rinna fritt. Jag stängde inne dem så gott jag kunde, men då vi kommit ut ur salen snörvlade jag till och torkade bort en tår med ena ärmen.
"Såja, flicka lilla. Inte ska du behöva oroa dig." sa professor McGonagall, föga övertygande. Blicken blev så suddig av alla tårar som trängdes i ögonen att jag knappt såg vart vi gick förrän vi kom fram till en ful stenfigur.
"Citronkaramell" sa professor McGonagall tydligt. Efter det var jag tvungen att begrava ansiktet i händerna för att inte börja gråta högljutt. Jag kände hur McGonagall schasade mig framåt, sedan kändes det som att vi åkte hiss. Först när vi befann oss på kontoret hade tårarna slutat rinna. Dumbledores kontor var ett stort, ovalt rum med en otroligt vacker, eldröd fågel som satt på en liten pinne. Väggarna var fulla med tavlor av Hogwarts gamla rektorer som irriterat frågade mig vad jag hade där att göra. En av tavlorna verkade extra agressiv.
"Phineas, håll tyst, så är du snäll." sa McGonagall behärskat. Hon svepte med armen mot en enkel trästol framför skrivbordet.
"Slå dig ner, Erin." Jag gjorde som hon sade.
"Stanna här, är du snäll, och rör inget. Albus kommer snart att infinna sig." efter det stegade hon snabbt ut ur kontoret. Tankarna började virvla omkring. Var jag också en ynk, som min pappa? Nej, då hade jag aldrig fått brevet. Det kanske hade begått ett misstag, kanske hade det varit en väldigt virrig uggla som lämnat det? Fast det var ju helt klart tecknat till mig. Nu fick jag kanske aldrig gå på lektioner i detta storslagna slott som jag varit så upprymd inför. Efter ytterligare några minuter med dussintals förvirrade tankar som enda sällskap kom Dumbledore. Under sorteringen hade han sett road ut, men nu hade han en bekymrad rynka i pannan. Han satte sig i stolen framför mig och lutade hakan mot sina spetsiga fingertoppar.
Ur klädnaden drog han fram sorteringshatten, som han omsorgsfullt placerade på bordet.
"Avskum, hon är avskyvärd!" sa Phineas, mannen i tavlan som blivit tillsagd av professor McGonagall.
"Kära Phineas, jag respekterar dina åsikter, men spara förolämpningarna tills senare." sa Dumbledore. Ögonen glittrade bakom de halvmånsformade glasögonen då han tog till orda.
"Sorteringshatt, kan du bekräfta att inga misstag begåtts av mig angående Erin Herms magiska krafter?"
Sorteringshatten hostade till och sade:
"Bekfrätat, sir. Erin Herm innehar magiska krafter och är alltså en häxa." Dumbledore log nöjt och fortsatte.
"Så, säg mig, hur kan hon då inte höra hemma här på Hogwarts?"
"Hon hör hemma på en annan plats. Mer kan jag tyvärr inte tala om för dig." sa hatten. Dumbledore suckade.
"Kära sorteringshatt, på grund av min ovana att inte kunna tvinga folk till någonting, kommer jag inte att försöka pressa dig på uppgifter. Än. Men mörka krafter härskar utanför slottets väggar, så du kommer tillslut bli tvungen att avslöja allting, förstår du. Men nu, har jag bara en sak att be dig om. Även om Erin enligt din åsikt inte hör hemma här, sortera in henne i ett av elevhemmen." Dumbledores röst var varm, men ändå hård. Han förväntade sig att hatten skulle lyda, och det var just vad den gjorde. Dumbledore placerade den på mitt huvud och efter några sekunder viskade den motvilligt; "Hufflepuff".

Ååååh spännande, meeeeer!

Kul att ni gillar den, blir superglad!

Skriver mer imorgon, såvida inte all inspiration försvinner under natten!

Super bra.

Men.. Vart hör hon då hemma?
Skitbra, längtar efter mer!

Jättebra! Skriv mer snart!