[SV] Draco eller Ron? [SV] / Wesslan

OMG OMG OMG OMG
MEEEER! ♥

är beroende.. ♥

Han kom till och med så nära att hans läppar pressades mot Hermione's.
Hermione ''vaknade till liv'' och bakade snabbt undan.
''Vad gör du?!'' sa hon argt.
''Jag tänker på dig heela tiden. Jag vill inte såra & göra dig illa'' sa han.
''Som när du sa smutsskalle till mig'' skrattade Hermione ironiskt.
''....För att jag var och är galen i dig'' svarade Draco.
''Draco, vi passar nog inte'' sa hon och backade ännu ett steg.
''Kyss mig'' sa han och klev fram.
''Va?! Jag tänker inte kyssa dig!'' sa Hermione.
''Då kysser jag dig'' sa Draco och tog tag i Hermione och kysste henne passionerat.
Hermione kunde inte slingra sig loss, så hon blev kvar, stående, kysst av Draco.
Efter ett tag avslutade Draco kyssen.
''Det var väl okej?'' frågade han.
''Nja...'' började Hermione.
''Hermione, ge mig en chans. Jag lovar att jag inte kommer att vara elak mot de... mugglarfödda, att jag kommer att FÖRSÖKA att uppföra mig för lärarna och Potter och Weasley, men allting jag bara vill ha, är dig...'' sa han.
''Du har lyckats övertyga mig. Jag ger dig en chans, men bara en'' sa Hermione och log, vilket var förvånande.
''Det var allt jag ville höra...'' mumlade Draco och tog tag i Hermione och kysste henne ännu en gång.
''Godnatt, Draco. Vi ses imorgon. Men vi får inte berätta detta till någon, okej?'' sa Hermione och tittade på Draco's vackra blå-gråa ögon.
''Nej, det är klart. Godnatt, Hermione'' sa han och pussade Hermione på pannan.
Sedan när de sagt farväl tassade de båda upp till deras Sovsalar och sov som små stockar.

Morgonen därpå vaknade Hermione lite tidigare än vanligt.
Hon tänkte gå ner en runda till sjön, så hon steg ut ur sin säng och tog på sina kläder.
(I badrummet),
Sedan skyndade hon sig snabbt ut ur Flickornas Sovsalar och Sällskapsrummet och porträttet.

När hon kom ut till den kalla vinden kände hon hur små snöflingor landade på hennes rosiga kinder.
Hon började försiktigt gå mot sjön, och satte sig sedan där, mitt i all snö, och tittade ut mot den frusna sjön, och tänkte på henne och Draco, tillsammans.
Men... Vad skulle Harry och Ginny säga? Och framförallt, Ron?
Hon försökte att inte ttänka på det, men det var svårt att dölja.
--------------

meer

super bra mer

meeer!!! ny läsare här!!! *Bevakar*!! den var superb!!

Goodie Goddie!

Bra, mer!

Förlåt för segt skrivande!
MYYYYCKET MER KOMMER NU!
----------------------
Draco vaknade med ett ryck.
Han märkte att han sovit i sina kläder, men han orkade inte byta om, så han gick tungt till sitt fönster och stirrar ut.
Men vänta lite... Är inte det där.. Hermione?!
Han blir genast piggare och gladare, men är ändå på dåligt humör.
Han rusar ut ur fängelsehålorna, och medans han skyndade sig tog han på sig sin jacka.
När han kom ut till den kalla, men soliga vinterdagen ropade han:
''Hermione!''
Hermione hör plötsligt ett rop och rycker snabbt til.
''Det var bara Draco'' tänkte hon och andades ut.
Han kom fram och kysste henne passionerat.
''Draco, det här var ju inget vi kan ha öppet. Vi får låtsas som om ingenting hänt. Jag är ledsen'' sa Hermione och backade undan.
''Malfoy!'' hördes det.
''Vad gör du?!''
Ron kom springandes, och strax efter, Harry.
''Jag tänkte nyss ge henne en knuff'' flinade Draco, men gav Hermione en snabb blick.
''Passa dig'' svarade Ron argt.
''Inte jag. Det borde du göra, eller kanske Den Berömde Potter. Föresten Potter, se upp så inte både du och Weasley kommer att spy ut sniglar'' hånskrattade Draco.
Hermione stelnade till.
Andra året.
''Se upp så att nån inte 'bryter' din arm igen. För då kanske ditt tunna, lilla ärthuvud också bryts. Vänta... Den kan ju inte brytas, eftersom din hjärna är gjord på.. En gummianka. Ifall du nu vet vad det är'' svarade Hermione nervöst, vilket bara Draco märkte.
Det gjorde ont för henne att säga det, men hon visste att Draco inte blev ledsen av det.
Draco stod där storögd och glodde på Hermione.
''Har du upptäckt det eller?'' sa Hermione kyligt.
''Jag har upptäckt att en smutsskalle som du blivit... Själv en gummianka'' Svarade Draco.
''Tyvärr jag är en häxa''
''EN SMUTSSKALLE!'' skrek Draco.
''En smart en, isåfall. Du har det stora beviset framför dig. Du har ingen hjärna, för jag är en häxa, det vill säga en flicka med magiska krafter, och om DU nu minns, så är du en trollkarl. T-R-O-L-L-K-A-R-L''
Draco flinade lite och sedan snabbt därifrån.
''Wow Hermione! Du var ju fantastisk!'' utbrast Ron.
Hermione rodnade djupt och log.
''Men egentligen, vad gjorde Malfoy här?'' frågade Harry.
''Inte vet jag. Men tack att ni kom'' sa Hermione och ryckte på axlarna.
''Ingen orsak''
''Men öh... Jag måste gå... Jag har läxor att göra'' sa Hermione och sprang iväg.
''Och där springer hon iväg..'' sa Harry.


--------------NÄSTA DAG----------------

*Rons synvinkel*

''Om jag bara kunde berätta till henne hur jag känner...'' suckade Ron och fram och tillbaka i Pojkarnas Sovsalar.
''Ron, det är inte svårt. Berätta vid det bästa tillfälle du får'' sa Harry en sista gång.
Ron suckade ännu en gång, men lyssnade äntligen.
''Harry kanske har rätt. Men om hon inte känner samma sak, kanske det kommer att förstöra våran vänskap...''
''Lita på mig'' sa Harry och slog lätt på sin bäste väns arm.
''Då är det ju bara att vänta och se...'' svarade Ron och började gå ner till sällskapsrummet.
''Hörru, vart ska du?!'' ropade Harry efter Ron.
''Berätta för henne!!'' ropade Ron tillbaks.
''Men du ska ju vänta till det rätta tillfället!''
Ron struntade i det och rusade ner av glädje.


*Hermione's Synvinkel*

Hermione håller på att gå in till porträttet och men precis då faller hon ner på den hårda marken av någon som rusade ut.
''Se upp!'' ropade hon och försökte se vem det var.
''Hermione!'' utbrast Ron som precis saktat ner.
''Åh, hej'' mumlade hon och kände sig på dåligt humör.
''Jo, öh, jag har en sak att berätta och fråga dig..'' började Ron.
''Ja..'' sa Hermione men plötsligt öppnas porträttet och Lavender Brown stiger in.
---------------

Jääätte braa! Den var verkligen super!♥

Jättebra!!