Between two continents – marodörernas 6:e år på Hogwarts [SV]

Älskar hur du skriver, jättefint!

Japp. Jättebra

Åh, tack så mycket! Det kommer ett nytt kapitel imorgon tror jag

IV – Hogwartsexpressen

Det var trångt och Columbine svettades i sina långbyxor och prydliga blus. I ett blint försök att ”göra ett gott intryck” och ”inte skrämma bort någon vänlig själ” så hade valet fallit på ett par utsvängda jeans med tillhörande blommig blus. Det var långt från lackshorts och t-shirts översållade med säkerhetsnålar. Det kändes som om det var en miljon människor som trängdes på Kings Cross och med sin koffert på en bagagevagn så pressade hon sig fram i folkhopen mot perrong 9 och 10.

För en mugglare så var det ovanligt mycket rörelse mellan perrong 9 och 10 den 1 september varje år. Ungdomar med enorma mängder bagage och underliga kläder. Det var inte heller ovanligt att dessa ungdomar balanserade uggleburar ovanpå sina bagageberg eller hade en padda som kväkte ur jackfickan.

- Jag står inte ut med dagens ungdomar, ojade sig en tant som hade slagit sig ner på en bänk i entréhallen för att undvika det stoj och kim som föregick på stationen.
Columbine log mot henne och fortsatte att pressa sig framåt bland människokropparna. Väl vid perrong 9 så kände hon sig smått förvirrad. Hon hade ingen aning om hur hon skulle ta sig till perrong 9 ¾ men var ganska säker på att det var en perrong som mugglare inte kunde se. Hennes mamma hade inte talat om för henne hur hon skulle ta sig fram till rätt perrong och hon var inte heller den som frågade i första taget men efter att ha försökt se hur de andra besynnerligt klädda ungdomarna gjorde så insåg hon att hon kanske skulle behöva lite hjälp ändå. Det såg ut som att de försvann i det tomma intet, men inte kunde det väl vara så att de transfererade sig till perrongen? Det kändes ganska orimligt då många fullvuxna trollkarlar kunde ha problem med splittning och det borde ställa till det alldeles enormt om en massa ungdomar skulle första-gången-transferera-sig för att hinna i tid till Hogwartsexpressen. Hon smålog vid tanken på hur mugglarna skulle reagera om de fann en massa skrumpnande öron och fingertoppar i högar mellan perrong 9 och 10.

En mycket blek pojke passerade henne med en snövit tornuggla inlåst i en vackert utsirad bur och hon tog tillfället i akt och sköt upp sin bagagevagn bredvid honom.
- Ursäkta, vet du möjligen hur man tar sig till perrong 9 ¾? frågade hon och han stannade till och synade henne från topp till tå.
- Ja, men är du inte lite för gammal för att börja Hogwarts? svarade han med låg röst och Columbine log.
- Jag är en utbytesstudent och i mitt antagningsbesked från Hogwarts fanns ingen beskrivning hur man tar sig till den magiska perrongen.
- Okej, det är bara att gå rakt igenom spärren så kommer du till perrongen, sa han välvilligt och pekade. Mycket riktigt stod ett par ungdomar lutade mot spärren för att i nästa sekund vara borta.
- Tack!
- Om du känner dig lite nervös kan vi alltid gå tillsammans, sa han och Columbine log och med en nick började de småjogga mot spärren.

Det kände som hon tappade andan och föll för en millisekund men när hon återfått balansen så stod hon bredvid den bleka pojken under en skylt ”Perrong 9 ¾” och hon sträckte fram handen.
- Tack så jättemycket! Jag heter Columbine Smith.
Han hade ett fuktigt handslag och hans hand skakade lätt i hennes när han tryckte den.
- Ingen orsak. Jag heter Severus Snape. Jag tror att det är dags att kliva på tåget nu, det kommer att rulla iväg snart.
Mycket riktigt så ljöd en ringklocka och ångloket började spy ut tjock, vit rök.
- Är det bestämda sittplatser eller kan man sitta i vilken kupé som helst? frågade hon när de banade sig fram i korridoren.
- Vet du vilket elevhem du tillhör än?
- Nix. Jag antar att jag får veta det när jag kommer fram.
- Okej, men kom och sitt med oss. De allra flesta sitter med sina elevhemskamrater men eftersom du inte känner någon än så är du välkommen att sätta dig med oss. Vi brukar alltid sitta längst bak.

De hittade en kupé där en grupp ungdomar höll på att slå sig ner. Severus sköt upp dörren och klev in, tätt följd av Columbine. Severus gestikulerade åt Columbine att slå sig ner på en av britsarna och hävde upp deras koffertar på bagagehyllan.
- Vem är flickan? En av pojkarna tittade uppfodrande på Severus men ignorerade det faktum att Columbine kunde tala för sig själv.
- Jag heter Columbine Smith, sa hon och Severus slog sig ner bredvid henne och strök sitt långa hår ur ögonen.
- Evan, hon är en utbytesstudent från Sydafrika och har inte blivit insorterat i ett elevhem ännu så därför lät jag henne följa med.
Hans röst var kallare nu och i turordning pekade han på de övriga ungdomarna och presenterade dem. Avery, Mulciber, Rosier och Wilkes. Fyra flinande pojkar med nobla drag och överlägsen hållning. Stephanie, Rowena och Victoria. Fyra flickor med trumpna miner och samma drag som pojkarna.

Medan de andra fortsatte att prata med varandra så lutade hon sig närmare Severus som delade med sig av en chokladgroda.
- Vilket elevhem tillhör ni?
- Slytherin. Det finns fyra elevhem. Ravenclaw, Hufflepuff och Gryffindor. Alla elevhem har lite olika inriktning och man blir placerad där man passar bäst. Det är en sorteringshatt som avgör i vilket elevhem man passar in och jag har aldrig hört talas om någon som känt att de har placerats i fel hem, förklarade han tålmodigt och Columbine nickade.
- Är folk vänner över elevhemsgränserna?
- Inte så ofta eftersom man redan har hamnat med sina likar och rivaliteten är ganska stor, svarade han och vinkade till en rödhårig flicka som passerade i korridoren. Hon tittade upp och sprack upp i ett brett leende.
- Det där är väl ett av de få undantagen, sa Severus och nickade åt dörren. Lily är med i Gryffindor men vi är vänner ändå. Han tryckte till på ordet vänner och Columbine tyckte att hon hörde ett uns av bitterhet i rösten.


Några timmar senare rullade de in på perrongen i Hogsmeade och det hade börjat skymma ute. Alla hade bytt om till identiska svarta klädnader, men alla utom Columbine hade sitt elevhemsemblem fastsytt på bröstet. Tillsammans lämnade de kupén och den kyliga luften slog emot dem.
- Det känns inte som september, sa hon tyst och Snape nickade och pekade mot vagnarna som drogs av fruktansvärda hästlika djur. Deras skinn stramade över benknotorna och otåligt skrapade de med hovarna i marken och rörde på sina vingar.
- Herregud, mumlade hon och Severus klättrade in i en sammetsklädd vagn och nickade åt henne att följa efter.
- Kan du se dem?
- Vilka? Odjuren?
- Ja, testralerna.
Severus studerade henne tankfullt men sa ingenting mer under deras färd mot slottet.

Väl i den pampiga hallen så möttes de av en kvinna med ett kattlikt utseende och håret i en mycket stram knut.
- Du måste vara Ms Smith, konstaterade kvinnan och Severus mimade åt henne att de skulle ses senare. Hon såg honom försvinna in igenom ett par väldiga dörrar och kvinnan räckte fram handen åt henne. Hon hade ett mycket fast handslag.
- Professor McGonagall. Jag är ansvarig för att se till att elevhemssorteringen går så smidigt som möjligt.
I samma sekund fylldes hallen av en mängd elvaåringar och McGonagall snörpte ihop munnen bistert.
- Elever, följ efter mig! Även du Smith.

De fördes in i ett förmak till Den stora salen och professorn gick igenom hur sorteringsceremonin skulle gå till. De ordnades in i ett rakt led, i bokstavsordning, men Columbine sist i ledet på grund av hennes ålder. Nervositeten rev till i magtrakten och hon hörde de andra flämta när de snubblade in i Den stora salen och möttes av elever, professorer och den beryktade rektorn Albus Dumbledore.

Åh vad bra !

Tack så mycket! Det kommer ett nytt kapitel snart

Lite information. Jag är på semester i Sverige (bor i vanliga fall i London) och kommer inte kunna uppdatera här på sajten så himla mycket på grund av att jag vill passa på att kramas med min familj och mina vänner. Däremot kommer jag förinställa kapitel till min fictionblogg: http://betweentwocontinents.blogspot.com och där kommer det att uppdateras. Som vanligt hoppas jag att ni kommenterar, antingen här på Mugglarportalen eller direkt i bloggen!

V – Sorteringshelvetet

Hela sorteringsprocessen flöt förbi som i en dimma. På Milima ya buluu fanns också fyra elevhem men ingen sorteringshatt. Istället lät man fyra djur välja elever till elevhemmen. Columbine var elefant sedan en elefant hade valt henne för hennes starka magiska aura. Alla hennes syskon hade varit med i elefantens elevhem. Trollkarlssamhället levde i symbios med naturen och således förlitade man sig på djurens förmåga att välja.
Nu fick hon istället stå i kö tillsammans med elever som var två huvuden kortare än henne. Hon var den enda som skulle sorteras in i ett elevhem vid årskurs sex. Helst av allt ville hon bara gå och sätta sig borta vid Severus och slippa hela köandet och alla öronbedövande applåder som uppstod varje gång sorteringshatten skrikit ut sitt beslut.

Hon klev fram till pallen med hatten och trädde den lappade och lagade huvudbonaden över huvudet och slöt ögonen. Hon var inte blyg men obekväm med att stå i centrum.

- Jasså, du är inte från England men har engelskt blod i ådrorna, en hint fransyska också om jag inte har blivit helt gammal och gaggig.
Hatten resonerade högt och Columbine knep ihop ögonen ännu hårdare och hoppades att hatten skulle kunna höra hennes tankar på samma sätt som djur kunde. Välj fort, snälla…
- Lilla flicka det här är en viktig process att bedöma dina styrkor och svagheter så att jag kan placera dig i ett elevhem där du kan blomstra.
Det spelar ingen roll, jag ska inte stanna här så länge…
- Var inte så säker på det.
Kom igen nu…
- Okej, låt gå då. Gryffindor!
Ett öronbedövande jubel hördes och hon lyfte av hatten och blinkade mot bordet med vad hon antog var Gryffindor-elever. Hon hastade bort och slog sig ner vid den bortre änden och log svagt mot hennes blivande vänner.

Med mat i munnen fick hon svara på en triljon frågor om sin härkomst, vad hon gjorde i England, hur länge hon skulle stanna och hur hon upplevde England. Tröttheten började komma krypande och hon klippte med ögonen lagom till att chokladpuddingen dök upp på fatet framför henne. Maten var inte som hemma, slottet var inte som hemma och folket var inte som hemma. Men det kändes ganska bra ändå.

Efter maten höll rektorn ett förmaningstal om nya regler och förbjudna objekt men det var svårt att koncentrera sig. Det var skönt när festen bröts upp och eleverna började myllra mot sina uppehållsrum.

- Hej, jag heter Lily Evans! En rödhårig flicka med klargröna ögon dök upp framför henne. På hennes bröst glimmade ett P och auktoriteten sade Columbine att Lily uppenbarligen hade mer befogenheter än en vanlig elev.
- Hej, jag heter Columbine Smith, svarade hon och räckte fram handen.
Lilys handslag var fast och med handen på Columbines arm började hon styra dem genom folkmassan och upp för den stora trappan.
- Jag är kvinnlig prefekt för Gryffindor och Dumbledore har bett oss prefekter att ta hand om dig de första dagarna så att du kommer in i allting på ett smidigt sätt. Jag måste säga att det är fruktansvärt kul för oss att få en utbytesstudent! Jag har alltid varit nyfiken på utbildningen utomlands och…, hennes mun gick i ett och Columbine lyssnade tacksamt.

De stannade till framför ett porträtt av en mycket tjock dam och Lily släppte Columbines arm för ett ögonblick.
- Lösenord! Den tjocka damen plirade mot Lily som automatiskt svarade.
- Skrynkelhornad snorkacka.
Porträttet svängde undan och de två kunde kliva in genom öppningen.

Uppehållsrummet var runt och Columbine förstod att de befann sig i ett av tornen. Klungor av elever satt i mjuka sammetsfåtöljer eller halvliggandes på schäslonger och spelade knallkort och trollkarlsschack. Samtidigt som de klev in i uppehållsrummet flög en pojke med glasögon och mycket rufsigt svart hår upp och skyndade fram till dem.
- Hej Lily! Har du haft en bra sommar? Han log brett och drog handen genom håret så att det, om möjligt, blev ännu mer rufsigt.
- Hej James, jo tack jag har haft det bra, svarade Lily och styrde stegen mot trappavsatsen.
Tre andra pojkar hade slutit upp vid Columbines sida och hon kände genast igen dem från Diagongränden.
- Jag har sett er förut, eller hur? frågade hon till ingen alls och en mycket stilig pojke med grafitgrå ögon fattade tag i hennes hand och tryckte den.
- Ja, i Diagongränden! Jag heter Sirius Black, sa han och log brett mot henne. Det här är mina vänner James Potter, Peter Pettigrew och Remus Lupin. Han introducerade snabbt sina vänner samtidigt som han skickligt lyckades positionera sig på så sätt att han avskärmade de andra ifrån henne. Smått obekvämt skruvade hon på sig och log snett.
- Trevligt att träffas. Vi får säkert mer tid att prata imorgon eller så, men nu är det verkligen dags för mig att gå och lägga mig, god natt!
Hon jäktade efter Lily upp för trapporna när Sirius ropade efter henne.
- Jag såg inte dig på tåget, i vilken kupé satt du?
Hon stannade till och vände sig hastigt om.
- Jag satt med Severus Snape och hans vänner, svarade hon och Sirius ögon hårdnade för en sekund.
- Vilken osis att du hamnade med Snivellus. Tur för dig att du har hamnat i bättre sällskap nu!
Sirius log fräckt och de andra pojkarna skrattade. Lily snurrade runt och ryckte Columbine i armen.
- Lägg av Sirius! fräste hon. Han heter faktiskt Severus.
Hennes ansiktsuttryck mjuknade och hon drog Columbine med sig upp för trappan.
- Du ska sova i min sovsal. Och bry dig inte om Black och hans vänner, de är en bunt med idioter.

En halvtimme senare sjönk Columbine ner bland de mjuka dunbolstren och sekunderna innan hon somnade så såg hon ett par grafitgrå ögon och en pojke vid namn Severus Snape.

Jag tycker att det är väldigt bra, och jag brukar inte gilla när man tar in nya karaktärer i berättelsen. Men som sagt, väldigt bra och fortsätt att skriva

Tack

åh mer :'>