Love me. Or not.[ENG][SV]

Åh, så bra! Magnifikt! Bravissimo!
Varit ska det stavas, inte varigt i svenska versionen av kapitlet, men annars superb!

Chapter 5, Helena, in the present

Helena finally reached her goal, the Room of Requirement. A place where she could be alone. A place where she could think. A place where she could cry. She closed her eyes and started to walk past the room. ”I need a place where I can be alone and think, I need a place where I can be alone and think.” She walked past the room once. ”I need a pla..” Someone put a hand on her shoulder. ”Are you all right?” It was the Baron. What was he doing there? He didn’t even live at the castle. Helena quickly dried her tears and turned around. ”Yes I am just fine.” she said but the tone in her voice revealed her. ”What has happened?” the Baron asked her with a concerned voice. Helena pushed his hand of her shoulder. ”I said nothing.” She was now shouting. ”Must you always have to know everything?” Helena turned around and ran away. Could she not be alone anywhere?


Kapitel 5, Helga, i nutid

Till slut nådde Helena sitt mål, vid-behov-rummet. En plats där hon kunde få vara ensam. en plats där hon kunde så tänka. En plats där hon kunde få gråta. Helena började långsamt att gå förbi rummet med stängda ögon. ”Jag behöver en plats där jag kan vara ifred och tänka. Jag behöver en plats där jag kan vara ifred och tänka.” ” Hon gick förbi rummet för första gången. ”Jag behöver en pla..” Någon la handen på hennes axel. ”Är du okej?” Det var Baronen. Vad gjorde han här? Han bodde inte ens på slottet. Helena torkade snabbt sina tårar och vände sig om. ”Jag mår bra.” sa hon men hennes röst avslöjade henne. ”Vad har hänt?” frågade Baronen henne med en orolig röst. Helena slog av hans hand från hennes axel. ”Jag sa att jag mår bra.” Nu skrek hon. ”Måste du alltid veta allt om mig?” Helena vände sig om och sprang iväg. Fick hon inte vara ensam på något ställe alls?


Nu blir det tyvärr inte några fler kapitel på ett litet tag eftersom lillamymin både ska åka bort, och inte riktigt haft tid att översätta några fler kapitel. Men så fort hon kommer hem igen, ska det bli ordning och reda. Men hon hoppas att detta kapitel, som är en aning längre men bara lite, ska kunna hålla henne få läsare kvar.

Vi kanske är få, men vi är trogna! ♥
Amazing chapter, as usual.

För mycket frågor!!

Kul att du har en annan åsikt om min fanfic och jag ska tänka på vad du har skrivit. Dock måste jag nog tyvärr säga att jag inte kan göra så mycket åt det eftersom denna fanfic inte bara ska berätta vad som hände, utan även varför, vad som cirkulerade i huvudet på de som var inblandade.


Chapter 6, The Baron, Thinking Back

I did nor run after her. I was to angry. Why did she always have do treat me like that? It was nor right. I deserved more. I was a pure-blood, handsome, Slytherin young man. No one could, no one was at least supposed to, say no to me. It was not right. My anger grew stronger. No, I had to control my anger. This was nothing. Nothing at all. This didn’t mean anything. She was probably just upset about something. It had nothing to do with me. In her heart she loved me. I knew, I was so sure of it. Perhaps I shouldn't have been. It would have made the pain I soon would feel less painful.


Kapitel 6, Baronen, tänker tillbaka

Jag sprang inte efter henne. Jag var helt enkelt för arg. Varför skulle hon alltid behandla mig på det där viset? Det var inte rätt. Jag förtjänade bättre. Jag var faktiskt en renblodig, stilig, Slytherin ung man. Ingen kunde, eller i alla fal borde inte, säga nej till mig. Det var inte rätt. Min ilska blev större. Nej, jag var tvungen att kontrollera min ilska. Detta var ingenting. Ingenting alls. Det betydde ingenting. Hon var förmodligen bara ledsen över någonting. Det hade ingenting att göra med mig. Inuti hennes hjärta älskade hon mig. Jag visste, jag var helt säker på det. Kanske borde jag inte ha varigt det. Det skulle ha gjort smärtan, som jag snart skulle få känna, lite mindre.


Det tar nog även att bra tag nu innan nästa bit kommer. Sisådär en två veckor skulle jag räkna med om jag inte hinner lägga upp något imorronbitti.

Hehe, nu ska jag bara fråga lite, känner mig förvirrad... Vad hände? Det var nån som gick med böcker nån som sökte efter vid behovrummmet, och nån som var arg,,, ursäkta för detta men jag är lite trög just nu xD

Haha okej, det var Rowena Ravenclaw som gick med böckerna, Helena Ravenclaw som letade efter vidbehovrummet och Baronen som var arg. Tips: bredvid där det står vilket kapitel det är står det vilken karaktär det är som allt handlar om. Alltså ur vems perspektiv det är man läser

A, men är det meningen att man inte ska förstå varför Helena var ledsen? ;P

Tja, meningen är att man ska inte veta helt men kanske kunna gissa sig till det. Men det kommer så smått att framgå hela sanningen. Det står redan små ledtrådar om det men man kommer att få luska lite på det.

Super BRA!