Family[PRIVAT Emma07 & Zora]

Allt som hade sektt hade nog tagit på Lizzy rätt hårt, hon hade ett speciellt mood när det blev sådana tillfälle men värsta e när läkaren säger vi dödsförklarar honom. Hon hade lämnat rät fort för göra annat medans läkaren gjorde sin grej med den avlidne och sköterskan. Lizzy satt just nu bakom disken och snurrade på deras stol. Hon hade fått en paus för att greppa vad hon hade varit med om. Hon hade hört steg och såg upp när hon hörde den manliga polisens ord igen. Man såg att hon vrt trött. Hon stoppade snurrandet och lutade sig tillbaka. " hmm om jag får godis ur automaten som betlaning." Sa hon lite retsamt på skoj innna hon tog en journalt ur en låda och reste sig. "Vi kan gå och sätta oss mer avskilt för annars lär jag snart vara iväg jagad igen." Sa hon lugnt och menade på ge honom ifnromationen. Hon höjde ögonbrynet när han bad om hennes namn. " Lizzy, och muskelknutten till polis heter?" Frågade hon och rörde sig snart iväg mot jourrummet där de kunde få prata ostört.

Det var aldrig roligt att förlora någon, särskilt inte någon som man hade haft att göra med ett par gånger innan - men det var en del av jobbet. Hur illa det än lät så var en sån här död, av en överdos ändå lättare än att komma till ett mord eller något barn. Något mer oskyldigt.
"Var det den bästa betalningen du kunde komma på?" flinade han lite retsamt, inte på något vis ett elakt retsamt utan snarare utmanande. Han såg tröttheten på henne, men ändå så kändes det som om hon var med på skämt och skoj.
"Scott. Nå, om vi ska vara ärliga nu, ville snyggingen faktiskt slippa bli bortjagad eller ville hon bara få iväg muskelknutten på lite egentid?" retades han skämtsamt medan han följde efter henne. Normalt sett var han absolut inte såhär på - men han kunde inte sätta fingret på vad det var med henne som verkligen attraherat honom vid det här laget. Något var det i vart fall - han ville inte tro att det bara var för att hon såg väldigt bra ut. Han följde efter in i något som liknande något slags övernattningsrum, liknande de jourrum de själva hade på stationen. Han lät henne gå in först, och i den stund som dörren stängts bakom dem lät han intutionen ta över och tryckte upp henne emot väggen för att dra in henne i en kyss.

Lizzy hade bara skakat på huvudet roat dirket av hans ord. " VAd? kan ju inte direkt kräva dig på något mer än det." Sa hon på skoj och hade tyst gått med honom lugnt och tänkte på saker medans hon lyssnade på hans påstående. Hon hade bara kollat på honom roat och gjorde en grimase på skoj. " Scott beöhvde ju infomration så får ju ta hoonm avskilt. Vad muskelknutten säger vet jag inte." Sa hon med en liten charmi i rösten. Hon hade öppna ödrren tyst och granskade snabbt. Det vart renbäddat där så ingen hade direkt jour just nu. Där fanns ju ett bord med så hon hade ju tänkt dem kunde sitta där och prata. Ärligt hon vart glad över få honom för sig jsälv för han såg ju väldigt bra ut och dessutom hon drogs ner till hoonm än hon ville erkänna. Hon hade inte ens hunnit släpa journalen på bordet innan han hade kommit fram och hon kände direkt väggen mot ryggen. Hon blev rät överraskad och förvånad över hans drag. Hon hade ju förstått han inte menade något illa. Hon tog bort den få avsånd som vat mellan deras läppar och gav honom en retsam kyss. Hon hade inte uppfattat att han vart så lång förrän han kom nära nog samt vältränad. Hon hade lirkat los sin arm som hade kommit i klem lite och slängde journalen på bordet bara utan dra sig ur kyssen.

Det var en lättnad att han inte missuppfattat hennes signaler, för han hade ju fått uppfattningen om att hon också ville det här men varit långt ifrån säker. Det kunde väl lika gärna ha varit önsketänkande för den delen. Normalt sett var det inte det minsta likt honom att agera på detta viset - vare sig på arbetstid, gå snabbt på sak eller med någon han inte ens kände. Men det var bara något särskilt med henne som fått honom att tända till på alla cylindrar, vad det var visste han inte. Bara att det var någonting, och något han ville få mer av och lära känna ordentligt. Han kysste henne kanske något mer ingående nu då tvivlet inte var kvar där, lät båda armarna vira sig om hennes midja.

Att ens en man hon nyss hade träffat tar för sig vart hon förvånad över speciellt en polis. Men hon tacade ju aldrig nej till honom. Hon hade aldrig direkt kastat sig rakt in i någons armar sådär men han utstrålade trygghet på något vis samt hon drogs till honom på ett sätt hon inte hade känt förr.
Hon hade relativt fort förstått hans osäkerthet släppte när han började ta för sig lite mer av kyssen och lät händerna vira sig om hennes midja. Hon vart väldigtn öjd om vi frågar henne så. Dessutom komma honom närmare var inget hon nekade heller. Han vart varm och det vart inte hon så hon vart bara glad över någon av dem vart varm. Hon hade funderat en snabbis innna hon till sist la arman runs hans nacke komma lite närmare honom. Ta bort den där sista milimeternas som skilde dem åt. Hon hade helt glömt bort omvärlden just nu, informationen han ville egentigne ta om mannen. Hon hade ju hört hans kollega säga ta inte för lång tid så det roade henne bara mycket över han verkar inte stressa utna låta sin kollega vänta.

~~~~

Scotts arbetsdag började närma sig sitt slut igen, och de senaste timmarna hade han tillbringat ute på vägen, först med radiobilen på patrull men senare frampå eftermiddagen även stått vid sidan av vägen för diverse hastighetskontroller och nykterhetskontroller. En ganska så lugn eftermiddag, stoppat en del och bötat några stycken men inga större incidenter. Skönt på ett vis, men kunde ju också bli långtråkigt - särskilt när han idag patrullerade själv och inte heller hade med sig Loke idag. Skönt var det i vart fall att det började gå mot sitt slut - den bilen han vinkade in nu skulle få bli dagens sista.

Lizzy hade en leidg dag. hon hade verkligen tagit vara på den för dem hade varit ute och lite fika hon och Alicia, då Alicia skulle gå på ett kvällsskift så hade hon erbjui köra henne. Hon satt mest och fudnerade på sitt, håret vart utsläppt idag och dessutom vart hon faktiskt privatkläd. Hon hade ljusa färger alltid på sig då hon älskade det. Lizzy hade bara snabt kollat på Alicia när de blev invinkade. " Dem har något emot mig." sa hon å skoj och Alicia log roat. "Dem vet du låg med den där snutten så skyll dig själv." SA Alicia charmigt på skoj och satt tyst och fixade med sitt smink och hår.

Lizzy hade tyst kört in och stannat bilen tyst och skakar på huvudet för sig själv och drog fram sitt körkort från bh:n.. Hon hade gömt telefonen där så. Alicia log bara roat när hon hade sett vilken polis det vart i speglen. Lizzy hade fort sett över på speglen och skakar på huvudet roat, Scott..

Scott hade egentligen inte haft någon speciell anledning att stoppa just denna bilen, det hade bara varit slumpmässigt med att det var en lagom tidpunkt för att stoppa dagens sista bil i hopp om att han även skulle hinna hem i tid. Något som också var välkommet med tanke på att det var minst lika mycket jobb kvar hemma - som det alltid var i skördetider, det var normalt sett mycket jobb med djuren men i tider som dessa blev det väldigt mycket mer.
Det var först då han hade promenerat fram till bilen och ställt sig utanför förarens fönster som han faktiskt fick se vem, eller snarare vilka, det var och flinade till.
"Men ser man på vilka som letat sig hit." han hade inte förväntat sig att träffa på dessa två damer, men det var då definitivt ingenting han klagade på.
"Körkortet?" bad han, kunde inte strunta totalt i jobbet bara för att det var dem.

Lizzy hade mest bara blickat sin vän av henes blick mot scott. Lizzy hade fakitkst taigt ner rutan i samband av vikningen och såg på honom roat. " Jag e här jag vet, Scott." Sa hon roat snällt och räckte honom mjukt sitt körkort. "Varsågod min fulfoto kort kan du väl få se på." Sa Lizzy snällt. Hon hatade sitt foto på körkortet om hon ska vara ärlig. Man såg bara så mifffad ut om man måste vara ärlig.Dessutom hon hade inte samma hår stil som hon hade idag. Lizzy såg att Alicia än verkar väldigt road av hela alltet. "Du vet du behöver inte stoppa mig för en träff till men förstå du gör ditt jobb så." Sa hon mjutkt för visa hon menade allvar i skojet mot honom.

Lizzy tyckte inte alls det var direkt jobbigt träffa honom, fast hon hade legat med honom och han vart en total främling för henne i grund och botten. Hon hade aldrig varit direkt blyg av sig men han fick henne inte vara för framfusig på något vis. Hon visste han hade något som hon hade fasntat för ör mest. Lizzy vaknade av sina tankar när Alicia såg på Soctt. "du kan gripa henne jag kör själv helt oekj." SA hon och Lizzy bara såg på sin vän direkt kort.

Tiden tycktes springa förbi och dejtingfasen som Scott haft ihop med Lizzy hade mer gått in i början på förhållande-fasen. Men det var väl som man sade, tiden gick fort när man hade roligt eller trevligt. Vilket han inte kunde påstå att han inte hade ihop med Lizzy med tanke på att de mer och mer ingått ett riktigt förhållande under tiden som gått. Just denna soliga höstdag hade dem gett sig ut på middag på en populär restaurang, en av Scotts egna favoriter, som början på kvällen. Planen var att hon skulle följa med hem till honom och övernatta där, men innan kvällen var slut fika hos hans föräldrar. De var sannerligen nyfikna vid det här laget, de visste att deras son inte skulle ha dejtat någon så här pass länge ifall han inte på allvar trodde på förhållandet. Men han själv var inte direkt nervös inför mötet, vad var det värsta som kunde hända? Han trodde knappast att dem inte skulle gilla henne, och om så skulle vara så var det ingenting dem öppet skulle visa där och då i alla fall.
"Är du nervös?" frågade han med ett litet leende över sin tallrik med pasta, kunde ju ana att hon kanske var desto mer nervös än vad han själv var, hon som inte kände dem något.
Men han höll också ett ständigt öga på ett relativt ungt par två bord ifrån dem, och hade egentligen gjort sen de kommit hit. Det var en späd ung tjej, kanske runt 18-årsålder, och en man som kanske var strax under 25 om han skulle gissa. Men ganska så fort hade han väl insett att det var något som inte stod rätt till där. Det var inget som lös omkring dem direkt, absolut inget tydligt. Men med tiden som polis så lärde man sig se vissa saker, och det var vissa små, små tecken där då och då som fick honom att fortsätta hålla ögonen öppna ditåt.