Ariana och Milou

Avis Fortunae ♥

Mintygirl89♥




Här har ni ett kapitel som för en gångs skull inte är försenat!

Kapitel 5

Jag vaknar av att solen värmer mitt ansikte. Jag reser mig upp och ser mig omkring. Det är två tjejer som fortfarande sover. De tre andra har nog gått upp. Jag drar på mig min hogwartsklädnad och går försiktigt ut ur sovsalen så att jag inte väcker mina sovande klasskamrater. I trappan ner möter jag en katt jag inte har sett förut. Katten är orange och har en tillplattad nos.
-Krumben! bakom mig hörs en röst. Där är du ju! Hermione Granger kommer nerspringandes för trappan.
-Hej Hermione! Har du skaffat katt? frågar jag.
-Åh, hej Ariana! Ja det har jag, förresten, Milou mötte Krumben idag och de verkar komma överens!
-Vad bra, svarar jag med ett leende.
-Ja verkligen, jag var lite orolig att Krumben inte skulle få några vänner, han har inte haft lätt för sig, men-
Där avbryter jag Hermione så att jag inte blir kvar i trappan under hela morgonen:
-Hermione, jag vill gärna prata men jag är ganska hungrig, jag måste gå och äta frukost.
-Absolut, svarar hon och jag börjar gå ner.

Precis innan jag kliver ut ur den tjocka damens porträtt kommer Milou och stryker sig längs mitt ben. Sedan går hon upp för trappan till flickornas sovsalar. Antagligen för att somna i min säng som fortfarande är varm.

När jag gått ner för alla trappor och in i stora salen sätter jag mig längst ut. Men själv behöver jag inte vara i många sekunder för Fred och George kommer och sätter sig mittemot mig. Men vi hinner inte prata länge innan Harry, Hermione och Ron kommer in och sätter sig bredvid. Hermione ger mig ett litet leende men snart börjar de ett samtal utan mig. De pratar om allt möjligt, dementorerna, quidditch och av någon konstig anledning Hermiones schema. Efter en stund går de tre vännerna iväg till sin lektion i spådomskonst.
-Jahapp, där gick dem, säger Fred.
-Ska vi också gå till vår lektion? frågar George.
-Okej, jag rycker på axlarna.
-Okej, då ska vi bara lista ut vilket ämne vi har.., svarar Fred.
-Vad sägs om att kolla på vårt schema? svarar jag och Fred och George ser ut som om det var den bästa idé de hört.
-Du är inte så dum som du ser ut! säger tvillingarna i korus.
-Wow vilken komplimang, fnyser jag och tittar sedan på schemat.
-Försvar mot svartkonster! säger Fred som på något konstigt vis har lyckats gå runt bordet snabbt som attan och börjat läsa schemat över axeln på mig.
-Förresten, vem är den nya läraren? frågar jag.
-Tror att Dumbledore sa det på festen, men jag lyssnade inte så noga, säger George.
-Äh, kom igen nu går vi! säger Fred och vi börjar gå ut ifrån stora salen.

När vi kommit uppför alla trappor och står utanför klassrummet tillsammans med hufflepuffarna i väntan på att det ska börja ser jag att Sophia står framför mig.
-Pst! Sophia! viskar jag.
Sophia vänder sig 360 grader och tittar på mig med ett litet leende:
-Hej! Vad är det?
-Vet du vem som är den nya läraren?
-Dumbledore sa ju det på festen!
-Jaja, jag lyssnade inte! Vem var det??
-Du borde verkligen lyssna på sådana viktiga grejer! Men det var iallafall en man som heter Remus Lupin. Mer än så vet jag inte.
Jag tackar och vänder mig sen bakåt och berättar för Fred och George.
Precis när jag berättat för dem öppnas dörren till klassrummet och vi går in. Ganska försiktigt eftersom vi inte vet så mycket om mannen framför oss.
-Välkomna till femte året i försvar mot svartkonster! Det är en ära för mig att vara en del av ert GET- år och vi kommer tillsammans att ställa oss mot mörkrets faror och bekämpa dem!
Lektionen fortsätter med att vi får göra praktiska saker som förtrollningar och sånt och den timmen är nog den interessanteste försvar mot svartkonster lektionen jag någonsin har haft.

När lektionen är slut beger jag mig ner i fängelsehålorna för att ha trolldryckskonst med ravenclawarna. Lektionen är inte lika intressant som försvar mot svartkonster men det flyter på ganska bra. Efter lunchen har jag förvandlingskonst och sedan örtlära. Sedan var det middag och efter det kan jag gå tillbaka till uppehållsrummet. Jag börjar direkt med Snapes läxa, efter fem års erfarenhet vet jag att det är värst att vara försenad med trolldryckslärarens läxor.

Fred och George tänker som vanligt INTE göra sina läxor. De står istället i mitten av uppehållsrummet och gör trollkonster. Deras bror Försteprefekten Percys tillsägelser hjälper så klart inte. Helt plötsligt, säger både Fred och George några mystiska ord som blir till en egengjord trollformel. De silvriga ljusstrålarna möter varandra och ett klot av silvrigt ljus bildas. Klotet studsar mellan väggarna. Alla duckar för att inte nudda klotet. Men det finns en varelse i rummet som inte märker faran. Milou. Klotet åker rakt in i henne och hon stelnar till. Jag släpper min uppsats och springer fram till katten med ett skri. Lever hon?



Kom gärna med synpunkter och positiv kritik!

Spännande, vad bra du har tänkt ut det med att Krumben och Milou verkar bli vänner. Krumben är ju viktig för handlingen i den här boken.

Och du får hela tiden in detaljer från just den här tiden, som dementorerna och Hermiones schema (har för mig att det var betydelsefullt, med tiden ...)



-Okej, då ska vi bara lista ut vilket ämne vi har.., svarar Fred.
-Vad sägs om att kolla på vårt schema? svarar jag och Fred och George ser ut som om det var den bästa idé de hört.

HAHAHA typiskt Fred och George.



Sophia vänder sig 360 grader är så mycket roligare att skriva än bara Sophia vänder sig



Spänningen kring den nye läraren byggs upp. Lupin ♥



En synpunkt är att det är bra att hålla samma tempus hela texten om det inte är någon speciell anledning att byta:

Lektionen fortsatte med att vi fick göra praktiska saker som förtrollningar och sånt och den timmen var nog den interessanteste försvar mot svartkonster lektionen jag någonsin har haft.

När lektionen var slut begav jag mig ner i fängelsehålorna för att ha trolldryckskonst med ravenclawarna. Lektionen var inte lika intressant som försvar mot svartkonster men det flöt på ganska bra. Efter lunchen hade jag förvandlingskonst och sedan örtlära. Sedan var det middag och efter det kunde jag gå tillbaka till uppehållsrummet. Jag började direkt med Snapes läxa, efter fem års erfarenhet var värst att vara försenad med trolldryckslärarens läxor.

Lektionen fortsätter med att vi får göra praktiska saker som förtrollningar och sånt och den timmen är nog den interessanteste försvar mot svartkonster lektionen jag någonsin har haft.

När lektionen är slut beger jag mig ner i fängelsehålorna för att ha trolldryckskonst med ravenclawarna. Lektionen är inte lika intressant som försvar mot svartkonster men det flyter på ganska bra. Efter lunchen har jag förvandlingskonst och sedan örtlära. Sedan är det middag och efter det kan jag gå tillbaka till uppehållsrummet. Jag börjar direkt med Snapes läxa, efter fem års erfarenhet vet jag att det är värst att vara försenad med trolldryckslärarens läxor.

Jag förstår till viss del att man kan vilja välja dåtid där i det stycket, för det blir lite som en snabb tillbakablick över dagen. Men jag tycker ändå att man kan behålla nutidsformen. Du får känna vad som känns bäst



Jag började direkt med Snapes läxa, efter fem års erfarenhet var värst att vara försenad med trolldryckslärarens läxor.

Hehe, Snape är sträng som vanligt



Men OJ, cliffhanger - hur ska det gå med Milou?

Väntar med spänning på nästa kapitel

Avis Fortunae ♥ ♥ ♥


Mintygirl89 ♥ ♥ ♥

Kapitel 6

Milou:
-Mår hon bra?
-Ånej!
-Lever hon?
Jag hör ljud. Ljud som jag inte hört förut. Sedan kommer min matte springandes. Hon säger något. Men denna gång är det inte meningslösa ljud som låter. Nu förstår jag vad hon säger! Har hon lärt sig jama? Men hon är ju inte katt!
-Ska vi ta henne till Hagrid? så säger min matte. Pratar hon om mig? Vad har hänt? Jag blundar och försöker minnas. Medans jag letar runt i minnet hör jag hur alla i rummet drar lättat efter andan. Hallå? Tror dom att jag är död? Som svar på min fråga säger en flicka:
-Hon lever!
Jag fortsätter att leta och kommer plötsligt ihåg ett ljusklot. Och att ljuset åkte rakt in i mig! Jag öppnar ögonen och börjar spinna när matte kliar mig precis där det behövs!
-Förlåt Ariana! två rödhåriga personer säger något till matte. Heter matte Ariana?
-Det gör ingenting! Hon lever ju, svarar matte/Ariana. Ja, vad trodde hon? Sedan inser jag att matte/Ariana kanske inte förstår mig så som jag nu förstår henne. Jag testar och jamar ett hej:
-Hej?
-Hej lilla vän, svarar matte/Ariana.
Jag drar efter andan, hon förstår mig!
-Du förstår mig! utropar jag.
-Du ska veta att matte älskar dig, säger hon och borrar ner ansiktet i min päls. Jag förstår då att matte/Ariana inte alls förstår mig. Men jag förstår fortfarande inte om matte heter matte eller Ariana!

Ariana:

Milou jamar och vänder på sig. Hon ser ut att må bra.
-Jag tror jag går upp och lägger mig nu, säger jag gäspande till mina vänner.
-Okej, svarar dem.

Milou följer med mig. Ingen av mina jämnåriga tjej”kompisar” har kommit upp än men jag bestämmer mig ändå för att somna. När jag krupit ner under täcket kurar Milou ihop sig bredvid mig. Långsamt, långsamt dras jag in i sömnen.

Jag vaknar av ett ljus. Har det redan blivit morgon? Men jag somnade ju för bara fyra timmar sen? Jag slår upp ögonen ännu mer och upptäcker att ljuset inte kommer ifrån solen eller från någon lampa. Ljuset kommer ifrån Milou. Jag upptäcker till min fasa att det är samma ljus som åkte in i Milou igår. Milou verkar också ha vaknat. Jag ser hennes ögon igenom ljuset. Dem är skräckslagna. Helt plötsligt åker ljuset ut ur henne. Ljuset är inte lika starkt som igår men jag blir ändå rädd. Vad kommer hända? Min fråga får snabbt svar när ljuset åker in i mig. Det går så snabbt, jag hinner inte ens skrika. Jag känner hur något händer i mig men jag vet inte vad. Lika snabbt som det började slutar det och jag har aldrig haft en högre puls. Milou öppnar munnen för att jama. Men hon jamar inte. Hon pratar!
-Vad hände?!
Min haka slår i golvet av häpnad.
-D-du kan p-prata? lyckas jag få fram.
Milou ser också häpen ut.
-Du förstår mig! svarar hon.
Jag rynkar oförstående på pannan.
-Har du förstått mig hela tiden? frågar jag.
-Nä, bara sedan det där ljuset igår, svarar Milou.
-Och det var det ljuset som fick mig att förstå dig, säger jag eftertänksamt.
Vi sitter tysta en stund men tillslut bryter Milou tystnaden med en fråga:
-Vad heter du egentligen?
-Ariana, svarar jag skrattande.
Vi pratar en stund. Om allt vi gjort tillsammans men alltid haft olika syn på. Efter det är vi så trötta att ögonlocken känns som bly och direkt när jag lägger mitt huvud på kudden efter att ha sagt godnatt till Milou så somnar jag.



Kom gärna med konstruktiv kritik! ♥

Åh vilket mysigt kapitel! Du skriver så bra! Texten lever sig verkligen in i hur det är att vara katt:

Jag öppnar ögonen och börjar spinna när matte kliar mig precis där det behövs!

Så fint att de nu kan förstå varandra och prata om allt som de har haft olika syn på. ♥

Konstruktiv kritik (förslag) skulle kunna vara att ta bort namnen Ariana: och Milou: framför deras stycken. Du har ett så tydligt berättarperspektiv att jag inte tycker de inledande namnen behövs. Men det är en smaksak!

Nu kommer nog mycket att förändras. När Ariana och Milou kan prata med varandra kan de uppleva äventyr på ett nytt sätt!