Förändrad värld Lupple & Medi

Han såg fundersamt på henne. " Varför skulle det göra dig svartsjuk?" Frågade han och flyttade sig närmare henne för att börja med en översiktlig undersökning.

Hon kände hans hand och det var obehagligt. Det kändes hotfullt. Hon försökte göra sig mindre. "Jag ska inte göra motstånd." Viskade hon och tittade upp på honom med sina klarblå ögon. "Ja tack." Mumlade hon och försökte le mot honom.

"Jag har börjat hata alla som får ett hem. Ingen vill ha mig och jag känner mg bortglömd. Det är bara ni som ser och hör mig." Hon sänkte huvudet.
"Jag känner bara en sorg." Hon tittade upp.


Han log och hissen stannade. Dörrarna öppnades och han började att gå.
"Det är bra. Förs tänderna och sen ska vi göra en grundlig undersökning. Sen en ärrbehandling." Han såg över axeln och log.

Läkaren nickade sakta. "Det är fel av dig. Du ska vara lycklig för de som får ett hem. Precis som de kommer vara lycklig för dig när rätt hem för dig visar sig." Sa han strängt och såg på henne med allvarlig blick. Sedan började han att lyssna på hennes hjärta och hennes andning.

Hon svalde hårt och stirrade på sina fötter istället för på sina händer. "Okej." Viskade hon och drog handen igenom det mörkbruna och fylliga håret. "Vad är en ärrbehandling?" Viskade hon försiktigt. Aldrig hört talas om det eller blivit erbjuden förut. Vad hon kunde minnas.

"Jag vet att det är fel av mig. Förlåt." Hon såg sedan på klockan på väggen och hon räknade tyst i huvudet.
I morgon så skulle hon bli 19 år och ännu ett år hade passerat. Hoppades få ett par nya varma strumpor iallafall.

Han visade in vakten till ett rum och gick sedan in.
"Åh vi har erbjudit det förut men du var så envis och ville inte höra på." Han slog sig ner på pallen.
"Vi kan ta bort dina ärr om du så önskar."

"Minns det nästa gång du får onda tankar." Manade han allvarligt innan han nickade sakta. "Ditt hjärta är starkt." Log han innan han sakta tog hennes blodtryck.

41413K såg förvirrat efter läkaren och kände sorgen, ilskan och rädslan komma över henne. Hur kunde hon ha glömt en sådan sak? Mixtrade de med hennes huvud också? Hon försökte att inte börja gråta och drog mer stressat på nagelbanden.

"Det ska jag." Hon höjde armen och lät masketten glida på. Hon kände trycket och hon såg nålarna för blodprov. Hon såg sedan på sina fötter.
"Jag fryser om kvällarna."


Han såg upp från sina instrument och såg sedan oroad ut.
" Snälla gör inte så. Du förstör dina vackra händer." Han reste sig och tog hennes händer.
"Vi ger dig något lugnande så du blir avslappnad. Du ska inte behöva må dåligt nu."

"Om kvällarna?" Frågade han. "Har du inte stickat filt och sånt?" Frågade han lugnt och såg på henne. Frigjorde hennes arm innan han tog fram instrumenten för blodprov och tog på henne.

Någonstans förstod hon att han försökte vara snäll, vänlig. Men hon kände sig instängd i ett hörn och fick svårt att andas. "Jag lovar, jag ska vara snäll." Snyftade hon och försökte att sitta still men det var svårt.

"Jo det har jag men det är kallt ändå. Jag kanske håller på att få feber?" Hon såg på nålen och såg sedan på honom.
"Ska jag ta ryggmärsprov med?" Ho satt lugnt och gav honom ett svagt leende.
"Jag fyller år imorgon. Minns du det?"

Han flyttade sig och gjorde en rörelse med handen.
"Sätt dig så kan jag ge dig något som får dig att slappna av." Han satte sig och tog fram ett litet piller.
"Är du rädd för mig eller själva tandläkargrejen?"

"Feber?" Sa han och såg på henne. "Vi får se." Sa han och log lätt. "Inget ryggmärgsprov." Sa han lugnt. "Jag minns." Sa han ärligt.


Hon svalde hårt och satte sig ned på britsen och försökte att ta djupa andetag. Hon tittade upp på honom och bet sig lite i läppen. " Både och." Erkände hon och såg osäkert på pillret.

Hon suckade ut av lättnad och såg ner på armvecket. Det gjorde varken ont eller störde henne nu.
"Det är bra att vi bor just här. Då kan vi få vård fortare."


Han såg oroad ut och tog bort pillret.
"Okej då kan du få något som värkar lite fortare om det är så. Men då blir det en spruta." Han såg på henne.
"Det börjar värka inom fem minuter."