Hush hush [PRS Emma07 & wolfy]

Ederel hade tydligen bestämt sig för att köra på samma taktik som hon och inte berätta något om sig själv. Till hennes försvar så hade hon inte riktigt något intressant att dela med sig av. Hon hade helt enkelt glömt bort vem hon var för stunden. Det kändes som om hon helt plötsligt inte riktigt hade tillgång till sina tankar.
"Varför just jag?" Grace la huvudet på sned och korsade avslappnat armarna över bröstkorgen. Hon hade svårt att räkna ut exakt vad det var som hade fått honom att få upp ögonen för henne. Något var det, bortsett från att han velat leka räddare i nöden, eftersom han envisades med att stanna kvar i hennes sällskap. Hon tryckte tungspetsen mot gommen och studerade honom med nyfiken blick.

Det var en mycket bra fråga hon ställde, med tanke på att Ederel inte riktigt visste själv. Det var bara något särskilt med henne som fått honom att välja just henne - tänk om hon vetat den egentliga anledningen till att han stannat kvar bredvid henne. Det var väl med rätta som hon tycktes vara lite hemlighetsfull, med tanke på hans egentliga intentioner.
”En vacker dama som ser ut att behöva en hjälpande hand? Varför inte är väl en bättre fråga.” Svarade han enkelt, svepte med blicken över dansgolvet innan den fastnade på henne igen.
”Vad krävs det för att få stilla min nyfikenhet och få veta mer om dig då?” Frågade han lite lätt retsamt, med ett litet leende ryckandes i ena mungipan.

Hon andades ut ett litet skratt och himlade godhjärtat med ögonen åt hans svar, kände sig lite generad över komplimangen.
"Ställ frågor som är lättare att svara på. Gärna någonstans där jag kan höra mina egna tankar." Musiken dånade i lokalen så det var inte alls konstigt att hon inte kunde höra vad hon tänkte. Grace snurrade runt och började med lätta steg gå mot utgången. Hon stannade upp ute på trappen och tittade upp mot den mörka himlen. Långt borta hördes ett svagt mullrande ljud. Konstigt, hon hade inte räknat med att det skulle bli åskväder med tanke på att det varit soligt väder hela dagen.

Ederel blev nästan förvånad över sin plötsliga framgång - kanske skulle det bli lättare att få henne med sig än vad det verkat som. Ändå kändes det nästan som en avlägsen tanke - han hade upptäckt en genuin nyfikenhet på henne som inte hade något med hans planer att göra. Underligt.
”Deal.” Log han och följde henne ut ur lokalen, ut i den smått kyliga kvällsluften - en välkomnad känsla efter hettan där inne i salen, blandningen av svettiga, dansande kroppar och alkoholen.
”Vill du åka en tur?” I frågan låg egentligen ingen baktanke, utan helt enkelt så skulle det vara trevligare än att stå kvar på utsidan huset och tala. Särskilt med tanke på de mörka molnen.
”Kommer du härifrån?” Frågade han nyfiket.

Grace blinkade förvånat till då han föreslog att de skulle åka en tur. Det lät som en dålig idé. Det var verkligen inte lämpligt eller säkert för henne att sätta sig i en främlings bil, Gud i himlen visste vad han skulle kunna göra med henne. Därför svarade hon inte på frågan utan såg sig bara omkring, försökte gissa sig fram till vilken bil som var hans. Han var inte alls lätt att läsa av.
"Jag har bott här så länge jag kan minnas," nickade hon som svar på hans fråga, "du då? Jag har inte sett dig förut." Nu kunde hon omöjligtvis känna till varenda invånare i staden men som hon tidigare konstaterat så var hans ansikte inte ett man glömde i första taget, och hon skulle definitivt komma ihåg om hon sett honom innan.
"Hur gammal är du?" frågade hon, ansåg sig också ha rätten till att ställa frågor eftersom han tyckte att de skulle bekanta sig med varandra.

Bilfrågan fick han inte något riktigt svar om, men det var väl inte alltför märkligt ifall hon var osäker. Dem hade trots allt bara känt varandra i några minuter. Han lät blicken svepa över bilarna och för nån sekund landa på hans pärla, en metalliskt svart sportbil. Bilarna var något som låg honom varmt om hjärtat - dem var enkla, och den spänning det gav att vara ute på banan i farligt höga hastigheter påminde honom om de känslor han en gång i tiden hade haft.
”Jag har bott här i ett år bara. Konstigt nog tror jag inte jag haft turen att se dig tidigare ändå.” Han trodde faktiskt att han skulle ha kommit ihåg det, för hon var en skönhet. Han ägnade uppmärksamheten åt henne, lät bilen vänta lite tills hon fått lite mer säkerhet hos honom.
”19. Du själv då? Jobbar eller pluggar du?” Frågade han.

Hans ord lockade fram ett leende igen. Det var inte riktigt varje dag som en stilig kille som han delade ut komplimanger åt henne på det här viset. Vad exakt han såg i henne var oklart - hon såg ingen anledning till varför han skulle känna sig dragen till henne av alla personer.
"Varför flyttade du hit? Jobb? Skola?" Hennes blick fastnade på en svart sportfil. Hon studerade den ett tag innan hon såg på Ederel igen. Hon hade känslan av att det var hans för hon hade aldrig sett någon köra runt med en sådan diamant i den här tråkiga staden. Grace tog sig friheten att gå mot bilen för att ta en närmare titt.
"Jag är sjutton. Inte klar med skolan än." Nej, ett år hade hon kvar.

”Jobb. Jag fick möjligheten att tävla för ett team här.” Svarade han, vilket var delvis sant. Han hade faktiskt fått erbjudandet, men så var det också på grund av hans rotlöshet. Han var alldeles för rastlös för att vara på ett ställe för länge, han var alldeles för sökande. Sökande efter något han inte visste vad det var. Dessutom var det bara positivt att ingen började fundera för mycket på hans ålder heller. Han log då hon tycktes ha hittat rätt bil.
”Bra gissat. Vad avslöjade mig?” Frågade han, av ren nyfikenhet samtidigt som han tog något steg efter henne emot bilen.
”Vad vill du göra efteråt då?”

"Tävlar du?" frågade hon mjukt trots att det ju var precis det han nyss sagt. Grace strök tankspritt fingrarna över bilen. Hon själv hade inte ens körkort och hade inget vidare intresse för det heller, trots att hon inte kunde låta bli att medge att det vore behändigt att ha en egen bil. Hon skulle lättare kunna ta sig från plats A till plats B. Men hon hade klarat sig bra utan en framtill nu och det skulle hon förmodligen också göra i framtiden.
"Jag har aldrig sett någon köra en så fin pärla innan. Det här är inte Hollywood." Grace lutade sig lätt mot bilens huv och funderade en stund på hans fråga.
"Jag vet inte riktigt. Men jag har tid att fundera på det, eller hur?" Lyckligtvis var det ju så att hon inte idag behövde veta vad hon skulle göra då hon om ungefär ett år stod med slutbetyget i handen. Kanske hon skulle hålla ett sabbatsår?

Hon verkade nästan lite förvånad, och av någon anledning så gjorde det Ederel lite glad. Varför? Det undrade han för sig själv. Den här flickan var egentligen ingenting mer än ett verktyg för honom, men ändå så väckte hon hans intresse. Det var något särskilt med henne, någonting värt att ta reda på.
”Ja, jag kör och mekar lite för banan utanför staden.” Sade han, inte var det långt utanför den låg men bara en 5-10 minuter med bilen. Sen var det väl köra han gjorde främst, och ärligt talat så gick det också rätt bra - kanske för att han var så pass orädd av sig. Han hade ingenting att kunna förlora.
Även komplimangen till bilen fick honom att le lite, bilen var också hans nog käraste ägodel.
”Kanske inte. De första här har väl mer är folkrally-hållet ifall dem har snabba bilar.” Log han lite.
”Såklart. Vad gör du på fritiden då?” Frågade han nyfiket, visserligen grävde han kanske en del nu - men så var han också väldigt nyfiken.