Hush hush PRS Emma07 & wolfy

Josie hajade lätt till då någon från ingenstans tilltalade henne. Det visade sig vara killen hon sprungit in i tidigare. Då han erbjöd henne skjuts bet hon sig löst men fundersamt i läppen. Att tacka ja kändes inte i grund och botten som en bra idé, för de kände inte varandra och han kunde vara en seriemördare för allt hon visste. Men av någon anledning nickade hon ändå till svar som bekräftelse på att hon inte skulle ha något emot att få skjuts hem.
Förhoppningsvis skulle det inte sluta illa.
"Okej," sa hon och tog sig upp på benen igen, gav honom en lite svårtydd blick innan hon såg upp mot den regniga himlen. "Jag skulle uppskatta skjuts."

Det visade sig bli ganska lyckat då hon tackade ja, vilket gjorde honom förvånansvärt glad. Kanske för att hon blev nästan som en slags länk till ett tidigare liv - hon måste ju på något vis vara någon släkting eller något. Hon var så otroligt lik att det kunde vara den enda rimliga förklaringen, om ingen spelade honom ett elakt spratt.
"Kom." sade han med en nick bort emot sin bil, fortsatte faktiskt ändå med att lämna små tankar hos henne. Försiktigt förstås, men lät dem öka något lätt.
"Vart vill du?" frågade han.

Hon följde efter killen fram till hans bil, väntade på att han skulle låsa upp innan hon klev in. Då han ville veta hennes destination så gav hon honom med mening namnet på en väg som låg en bit från den egentliga vägne hon bodde på. Det bara av säkerhetsskäl då hon inte ansåg det vara en klok idé att berätta var hon bodde för en främmande man. Hon kände sig ändå lite mer avslappnad i hans sällskap nu än vad hon gjort tidigare. Vad det berodde på kunde hon inte sätta fingret på.

Ezrael låste strax upp bilen och hoppade in, startade bilen i väntan på att hon också skulle sätta sig. Visserligen hade han tagit ett par öl, men det var inget som påverkade honom på långa vägar - inte heller skulle det synas på någon kontroll ännu. En med fördelarna med att vara fallen, även om han ibland gärna slapp dem.
"Vad heter du förresten?" frågade han, insåg först nu att han aldrig fått reda på hennes namn.

"Jocelyn." Namnet hoppade ur henne innan hon ens hunnit tänka efter. Men det spelade ingen roll att han visste vad hon hette. Hon hade inte uppfattat några dåliga vibbar än utan tvärtom framstod han som... ordentlig. Det behövde visserligen inte betyda någonting alls: han kunde ändå vara hennes värsta mardröm. "Eller Josie. Ingen tilltalar mig riktigt som det förstnämnda." Kanske han skulle göra det, vad visste hon?
"Vad heter du?" frågade hon sedan och vände ansiktet mot honom, kände sig ändå lite nyfiken på den saken.

Även om han misstänkte att hans egen påverkan kunde ha något med saken att göra, så var han glad att hon tycktes börja prata lite mer - han var nyfiken på henne, det kändes inte som slumpen att hon dök upp från ingenstans.
"Jocelyn, det är ett vackert namn på en minst lika vacker kvinna." fortsatte han med ett litet leende emot henne, kanske även lite mer avslappnad själv nu. Kanske för att han kände mer kontroll över situationen, då han envist fortsatte med att placera vissa välvalda bilder och tankar hos henne.
"Ezrael." svarade han enkelt.

Josie himlade lite med ögonen åt hans goda försök till en komplimang men kunde inte låta hålla tillbaka ett svagt leende.
"Det låter som ett ovanligt namn," konstaterade hon efter att ha smakat på hans namn några gånger. Ezrael. Hon hade aldrig tidigare stött på någon med det namnet i Portland. Det betydde i och för sig inte att det inte fanns fler folk som bar på det namnet där. "Vad betyder det?" frågade hon snart. Det fanns en femtio procents chans att han visste vad hans egna namn betydde.

Ezrael ryckte lite på axlarna, det var ju inte direkt det vanligaste namnet kanske. Men man stötte på det då och då, även om det kunde gå långt emellan tillfällena.
"Det är väl rätt gammalt. Gud gör mirakel, om jag inte kommer ihåg fel." sade han, det var något som närmast kändes som ett hån. Det var då definitivt ingenting han trodde på. Nej, sådant kommer ifrån handlingar och inget annat. Sen att det finns mer som spelar in än vad de flesta människorna tror, absolut.

"Spännande," tyckte hon till med ett litet leende, studerade honom med nyfikna ögon. Det var något med honom som intresserade henne, trots att hon inte var övertygad om att det var en god idé att erkänna ens för sig själv, och det hade ingenting med hans utseende att göra. Eller så kände hon sig bara alldeles överväldigad efter kvällen att hon inte visste vad hon skulle tro eller tänka. "Du kan släppa av mig vid busshållplatsen sedan, den går inte att missa."

"Jag vet inte riktigt. Det är iallafall inget jag märkt av än så länge." log han snett, riktade blicken emot henne lite.
"Kommer du härifrån?" frågade han nyfiket, fick väl försöka ta reda på så mycket som möjligt om henne innan dem var framme och det var dags att släppa av henne. Även om han gärna skulle haft mer tid på sig - men han hade inte mycket mer tid än bilresan att lära känna henne, och han trodde det skulle bli ganska tajt att hinna få med henne mycket längre än så på den korta biten.
"Uppfattat." nickade han igen.