A place called Acria [PRS wolfy och Emma07]

Hon verkade kanske inte överdrivet lycklig över hans närvaro, men han förlitade sig ändå på att hon skulle uttrycka sitt obehag ifall han blev alltför störande. Hon verkade ändå så pass rättfram tyckte han, men ofta kunde ju skenet bedra. Om inte annat var hon åtminstone inte överdrivet glad i att prata om sig själv, det var då nåt som var tydligt. Men var det ens något konstigt med att inte vilja prata om sig själv i en grupp olagliga rebeller?
"Kanske det, men då får du stå ut med frågorna." log han tillbaka, uppenbarligen skulle hon ju bli klurig att lära känna. Han fick bara hålla tummarna för att det inte var helt omöjligt.
"I lagom mängd i sådana fall. Annars ersätts charmen snabbt med ensamhet." sade han med en axelryckning, önskade att han visste mindre än han gjorde om det här. Han hörde ofta att folk tyckte på det viset, men han hade aldrig riktigt förstått charmen. Kanske för att han själv levde på det viset han gjorde, där det inte fanns med på kartan att bli avslöjad ännu. Den ende som ens kände till hans riktiga jag var Camenag - som var ännu en hemlighet. Nåt av det jobbigaste var nog att han fått sörja och gått igenom mycket själv, att det aldrig riktigt funnits någon att vända sig till när han var yngre.

"Liksom du får stå ut med tomma svar." Åtminstone om hon inte kände sig nöjd med frågorna han ställde henne. Han verkade inställd på att lära känna henne vilket hon fann både smått överraskande och roande. Airdan verkade tala av erfarenhet då han kommenterade det andra hon sagt. Det valde hon i sin tur att inte säga något mer om, för vad skulle hon egentligen säga? Hur folk uppfattade saker och ting, inklusive känslor, var så olika. Cordelia strök tungspetsen över läpparna och ögonen smalnade av lite då hon tankspritt såg på honom. För sig själv kunde hon kanske erkänna att det var något speciellt med honom, så det gjorde henne inte så mycket att han siktat in sig på just henne. Av alla närvarande så var han nog den enda hon för tillfället kände sig sugen att utbyta ett ord eller två med.
"Vem är du då?" frågade hon och höjde på ett ögonbryn, "Airdan."

Han skulle kanske inte våga påstå riktigt att hon hade mjuknat, men åtminstone blivit lite mer inbjudande än innan? Eller så var det kanske bara önsketänkande ifrån hans sida. Men man kunde ju alltid hoppas iallafall.
"Då har jag iallafall försökt." log han, han var egentligen en ganska optimistisk person överlag. Vilket man kanske inte hade kunnat tro efter allt som hänt, men han hade alltid varit sån och trodde lite på att man gjorde en del själv - man tycker helt enkelt saker går bättre ifall man går igenom det med en positiv inställning så långt det går.
"Jag vet inte om det finns så mycket att säga egentligen. En bondpojk som blev krigare" log han snett med en liten lätt axelryckning. Det var en enkel men trovärdig sanning - och med historien om att bondgården och föräldrarna brunnit upp så fanns heller inga riktiga bevis för att hans historia inte skulle vara sann.

En bondpojk som blev krigare? Ja, så mycket hade hon uppfattat från hans ursprungliga introduktion om sig själv. Kanske han valt att vända in på samma väg som hon gick och spela hemlighetsfull. Cordelia putade fundersamt med läpparna en stund medan hon försökte bilda sig en åsikt om det hela. Nåja, om hon inte ville prata om sig själv så kunde hon väl inte förvänta sig det utav honom heller. Även om det vore roligt att höra mer om honom. Stanken i puben hade inte lättat än. Hon hade lite svårt att placera exakt vad det var som luktade, men det var nog en kombination av vad som än hände i det lilla rummet bakom disken och sällskapet som hade samlats därinne. Vissa såg ut som om de inte ens hört talas om ett bad. Cordelia drack upp sin öl i ett svep innan hon reste sig upp.
"Kom så går vi på en promenad," sa hon åt Airdan och svepte iväg utan att vänta på svar.

Han var alltid splittrad när det kom till sånt här. En sida av honom ville berätta mycket för att göra det trovärdigt - men det var lättare att ljuga om så få detaljer som möjligt. Samtidigt så gillade han inte heller att ljuga, så ju mindre han behövde göra det, desto bättre. Sen fanns det inte särskilt mycket att berätta heller kändes det som - inte neutrala saker åtminstone, annars fanns det ju hur mycket som helst förstås. Tills vidare fick det här räcka. Någonting måste han åtminstone ha lyckats lite med, med tanke på att hon tycktes vilja fortsätta umgås med honom.
"Gärna det." nickade han med ett leende, drack upp det sista ur sitt eget stop innan han kvickt följde efter henne ut därifrån.
"Kommer du härifrån?" frågade han nyfiket.

"Jag växte upp på en gård i huvudstaden." Lukten utanför puben var inte heller den särskilt behaglig men ju längre bort från hamnen de rörde sig, desto lättare blev det att andas.
"Var stannar du någonstans?" frågade hon efter en stund. Det kunde vara bra att veta var man hade folk och en bra början var att veta var någonstans de brukade sova. Själv hade hon tagit in på ett värdshus. Inte det lyxigaste men hon hade tak över huvudet och en säng att sova på. Därifrån var det bara att jobba sig uppåt. Cordelia gjorde en skarp sväng till höger och började gå längs med den trånga gatan, stannade inte upp förrän hon nått fram till en liten butik. Den hade hon passerat tidigare och nu var det dags att titta in där och handla lite. Hon höll upp ett finger som tecken på att Airdan skulle vänta innan hon dök in. Hon spenderade ett par goda minuter därinne, plockade på sig olika glasflaskor innehållande tunna, väldoftande oljor innan hon bestämde sig för att betala för både jasmin och kardemumma.
"Såja, nu kan vi fortsätta," sa hon åt Airdan då hon anslutit sig till hans sällskap igen och började gå.

Airdan hade inte ägnat så mycket tid i staden ännu, han hade kommit samma dag som mötet och nästintill begett sig direkt in till puben. Han hade inte helt bestämt sig om han skulle sova i det vilda utanför staden - på ett sätt kände han sig nästan säkrare där - eller om han skulle ta in på ett värdshus.
"Jag har inte riktigt bestämt mig ännu faktiskt, jag kom hit idag. Har du några tips?" frågade han, dels av ren nyfikenhet på eventuella tips men också bara för att försöka få igång ett samtal mer och mer. Dock så blev det inte jättemycket samtal när hon skulle gå in i någon liten butik. Just pengar var en av sakerna han var nästan tacksam över att få ha lärt sig mer om tack vare allt som hänt - visserligen tjänade man rätt bra som legosoldat, men i perioder hade han också haft det rätt knapert.
"Vart bor du själv då?" frågade han nyfiket.

"Tyvärr inte." Cordelia hade inte lärt känna staden tillräckligt bra än för att ha råd att dela ut några tips på bra sovställen. Men han skulle nog lösa det på ett eller annat sätt.
"Ett värdshus. Om du inte uppskattar lugn och ro så kan jag rekommendera det för dig." Hon hade bara hunnit ägna en halvtimme där men ändå hunnit ifrågasätta nästan alla sina livsval. Hon tvivlade på att det ens skulle råda en tyst minut på natten. Kanske hon inte borde ha tagit in på första bästa ställe trots allt. Eller så skulle hon sova som en stock trots oljudet. Med tanke på hennes långa promenad och bristfälliga sömn så lät det inte helt omöjligt ändå.

Airdan släppte ut ett lättsamt skratt åt hennes kommentar, det verkade som om hon hade lite humor vilket han gillade skarpt. Vad vore väl livet utan humor i det?
"Det är väl tyvärr standarden för såna här byar." log han glatt, det var sällan han hade sett några särskilt fina ställen i så små byar - dem fanns, men dem var verkligen inte vanliga.
"Det blir skillnad ifrån att bo på landet mer. Men man vänjer sig snabbare än vad man tror." sade han, han hade ju flyttat runt otroligt mycket och blev alltid lika förvånad över hur lätt man somnade på udda ställen ibland.

"Det är vad man får stå ut med på värdshus," instämde hon. Egentligen skulle hon ju, utan större problem, kunna ordna ett eget litet ställe åt sig. Men eftersom hon inte var bekant med staden än så ville hon inte dyka med huvudet före in i något som hon inte tänkt igenom på förhand. Värdshuset fick duga för stunden. Blev det alldeles för outhärdligt så fick hon söka sig till en lite lugnare plats. Cordelia förde upp handen till sin nacke för att lätt massera några ömma punkter. Hon skulle inte ha något emot en ordentlig massage från en stark person, hon skulle nog må bättre efteråt än vad hon gjorde nu.