Vattenstaden Vidomina & Med

Så fort han hade släppt taget masserade hohon sin käke. Den ömmade och hon såg sig om. Det var rätt vitt i rummet innan hon såg skrämt på verktyget i hans hand. Hon försökte ta sig undan men hann inte och såg skrämt på när han stack henne i armen.
Sluta!" skrek hon och försökte sparka bort honom.
"låt mig vara!"

"Ruby! Sluta!" Caspian skyndade sig fram för att hålla fast Ruby så att hon inte skulle kämpa emot. "Det gör bara ondare.", förklarade han och greppade tag om hennes armar och ben.
Sherman verkade inte bry sig om Rubys protester, utan stack nålen i hennes arm för att låta blodet flöda och fylla kapseln tillhörande verktyget.
Caspian suckade. "Vi måste göra såhär, för både din och vår säkerhet!"
Sherman lyckades samla blodet och stängde igen och drog ur nålen från hennes arm. "Caspian, se till att maskinerna registrerar hennes värden. Hon spenderar natten kvar här."
Caspian nickade och släppte taget om Ruby. "Såja. Det gick ju bra det där, eller hur?" Han placerade något som fungerade som plåster över såret efter nålen." Han försökte le vänligt. "Jag ska hjälpa dig med maskinerna."

Värmen från Caspian fick henne att lugna sig och vände på huvudet för att se hans ansikte. Hon var nära till gråten och kved sakta.
"Så jag ska bli en labbråtta?" Viskade hon och såg på plåstret.
"Jag är inte trött." sa hon tort och vände bort huvudet.
Hur kunde hon vara det? Hon hörde maskiner och öppnade ögonen igen.
"Hur vet ni vad jag heter? "

"Det går bra nu.", viskade Caspian tillbaka och klappade hennes axel. Han rullade en större maskin närmare hennes håll. Han fick stanna upp flera gånger för att flytta undan böcker och papper som låg utspridda på golvet. "Här, det här kommer att hjälpa."
Han tog den del som verkade som en kabel och gick med den änden närmare Ruby. "Det här kommer inte att känna alls. Det är viktigt att den sitter fast helatiden, Ruby. Den läser av dina uppgifter om dig." Han log och stack hålen i hennes hand med ett litet leende på sina läppar. "Du behöver inte sova än. Men den måste få sitta där över natten."
Caspian tejpade över nålen för att hålla den fast. "Sådär. Känns det okej?" När han iakttog henne så visste han ju att hon inte kände så. Gråten i hennes ögon talade om detta.
"Det blir bra, Ruby. Oroa dig inte över hur jag känner till ditt namn nu. Tänk inte mer på det. Vila nu."

Hon ville bara hålla om honom. hon var livrädd men log svagt när han flyttade på papper hela tiden.
"Skulle det inte vara bäst att bara städa?" Hon såg upp på Caspian när han var framme. Nålen var grov och motvilligt stack hn fram armen och knep ihop ögonen.
"Det där gjorde rätt ont." Hon lade sig ner och sträckte sig efter filten och såg in i väggen med ryggen mot dem.

Caspian gick fram till maskinen och iakttog hur den mätte och registrerade Rubys värden och uppgifter. "Sherman vill ha det så. Han har sitt egna system." Caspian vände sig om och såg på Ruby med ett leende på läpparna.
Han stod tyst i flera sekunder. Tillslut öppnade han munnen för att tala. "Kan du inte berätta mer om dig själv? Jag är säker på att det skulle få dig på andra tankar." Han gick fram till henne. "Har du något arbete? Vad gör du ovanför vattenytan?"

Hon såg på sin hand och skakade på huvudet.
"Jag blir inte kidnappad iallafall." Hon drog upp benen och slöt ögonen. Det var fortfarande ljust och hon suckade.
"Jag vill inte berätta okej?" sa hon och vred på huvudet.
"Du har inget med mitt liv att göra."

Caspian förstod hennes nekande och nickade då. Han ryckte till när Sherman visade sig i rummet igen. Han plockade verktyg som han klämde fast under armen. "Sherman, var ska du?", frågade Caspian.
"Till arbetsrummet. Stör mig inte. Se till att hon är kopplad till maskinen.", svarade han utan att kolla upp på Caspian. Caspian nickade som svar och såg efter Sherman när han försvann ut från rummet.
"Du behöver inte berätta, Ruby.", sa han när Sherman gått.
Han såg på henne. "Det var Sherman som upptäckte dig. Alltså i vattnet. Radarn hade tydligt snappat upp dina signaler och så var det bestämt, att du skulle hit. Men eftersom vi inte vet om du gör något hot för oss så måste vi ta tester. Du är ju trots allt från land. Ingen av oss har varit där, tja, förutom några få i forskningssyfte då." Han kliade sig i bakhuvudet. "Hoppas att det inte ställer till allt med för mycket på land nu. Tänker, ifall du hade några andra planer eller så." Han log påklistrat och gav ifrån sig ett kort skratt.

Hon vände sig om och satte sig upp. Pillade på plåstret.
"Du ljuger." Hon såg på honom.
"Jag var inte i vattnet. Jag gick längst vattnet." Hon såg sedan bort.
"Jag..." Hon avslutade sig själv och llade sig ner igen och suckade.
"Kan du gå?" Frågade hon tyst och petade på filten.

Caspian såg förvånad ut. Visste hon själv inte vad det var som hade hänt? Han rynkade pannan en aning och såg mot Shermans dörr. Han övervägde att fråga honom om Ruby, hur hon hade blivit funnen, men när hon sedan frågade Caspian ifall han kunde lämna rummet såg han tillbaka på henne lika förvånad igen.
"Eh.. Jag..", sa han och insåg att det inte var någon idé. "Okej, jag går och letar reda på någon mat till dig och mig. Du blir kvar här ett tag till." Han log litet igen och nickade åt hennes håll för att sedan ursäkta sig och lämna rummet.