Honeybun & Medi

Hon hade mött några människor som skulle till en fest vid sjön. Hon hade tackat ja och åkt med dem ihop om mer spänning i livet och hon satt nu tyst vid lägerelden och såg på unga människor hångla medan hon drack av en öl hon fått pressad i handen. Plötsligt hörde hon ett skrik av smärta och hon for upp och hennes blick flackade. Vad hade hänt? Snabbt tog hon sig mot där ljudet hade kommit men stannade upp. Det skulle inte vara smart.
Hon tog några steg tillbaka och kände något hårt mot huvudet och allt blev svart. Ada föll ihop på marken medan en skugga föll över henne.

Joshua visste att det inte var någon idé att säga emot, men ändå kunde han inte låta bli att blänga ut genom fönstret då han tänkte tillbaka på sina vänner som han antog fortfarande satt kvar utanför den lilla kiosken. Ikväll hade han hoppats att inte behöva tänka på det här. Han vände sin blick mot Ed som satt i precis samma sits som honom.

De körde 10 minuter tills de nåt utkanten av skogen. Joshua hoppade ur bilen och norpade vant åt sig det han antog skulle vara nödvändigt. Ficklampa, kniv, pistol och ammunition.
"Vi delar upp oss. Vi går väster, ni går åt öster," ropade hans pappa ut och gestikulerade med armarna. I sida med Ed begav sig Josh iväg tillsammans med tre andra. Han kramade amuletten han hade runt halsen. Den var fylld med verbena, en ört mycket giftig för vampyer.

Skogen kanske var i vissas ögon ett konstigt ställe att leta efter vampyrer på, men Joshua visste med erfarenhet att många av dessa monster använde områden utanför städerna för att hitta ensamma individer att döda, eller vad nu deras mål var. Sjön var bara nån kilometer bort, ett ställe där många campare eller ungdomar samlades för att festa. Ett perfekt ställe för vampyrer att hitta offer utan att riskera att bli upptäckt allt för lätt.

Ada hade vaknat till där hon hade blivit lutad mot ett träd och hon kände armarna sträckas bakom ryggen och hon såg sig om. En man kom framför henne och han satte sig på huk framför henne.
"Så du är vaken? " Han log och smekte hennes kind och log mjukt. Hans ögon var hungriga och Ada försökte sparka bort honom och hon öppnade munnen för att skrika men mannen satte genast handen emot hennes mun.
"Shhhhh. Vi vill inte att du ska bli upptäckt. Det är inte så kul." Han tog sig närmare och log mjukt igen.
"Seså var nu en snäll tjej och ge mig det jag är här för." Hon fick ett blankt uttryck och vände sakta på halsen och slöt ögonen.

De hade satt upp en fälla en bit in i skogen, så det var den första plats gruppen besökta. Försiktigt gick Joshua fram till den djupa gropen för att se nedanför dess kant. Hans hjärta bultade hårt i bröstet då han tog ett sista steg för att se ner i hålet. Han andades ut.
"Det är tomt."
De andra muttrade missnöjt, men inte förvånat. Det var tydligt att någon hade gått i deras fälla, men på något mirakulöst sett hade denne lyckats ta sig därifrån igen.

De fortsatte framåt. Tysta steg, öronen på spets. Joshua kisade med ögonen och såg misstänktsamt till sidan. Ett ljud hade fångat hans uppmärksamhet. Ed stannade bredvid honom, hans ögon riktade åt samma håll. De mötte varandras blickar och med en nick beslöt de sig för att undersöka saken ytterliggare.

Mannen drog sig från henne och log svagt.
"Och sov." sa han och Adas huvud föll neråt och han reste sig medan han slickade sig om munnen och såg mot ett håll. Nya leksaker? Han log och flyttade sig snabbt och ljudlöst till en säker plats och korsade sina armar. Det skulle bli så roligt. Han hoppades att han skulle kuna omvandla minst en ikväll. Kvinnan hade inte varit rätt. Hennes blod var juvligt det må han säga men då kunde han komma tillbaka till henne någon annan gång. Han skakade på huvudet och lade huvudet på sned innan han tog upp en liten sten och kastade den mot trädet som Ada var bunden till. Nu skulle de säkert hitta henne och då hade han en chans.

Joshua vred hastigt på huvudet då ett tydligt oväsen nådde hans öron. Han kisade med ögonen.
"Du går dit," viskade han åt Ed och pekade, medan han själv beslöt sig för att gå åt det håll ljudet kommit ifrån.
"Håll dig nära," kunde han höra Ed viska bakom honom.

Först såg Joshua ingenting, men plötsligt fick nånting honom att spärra upp ögonen. En livlös kropp låg ihopsjunken vid ett träd, vilket fick Joshua att öka på stegen. Först rörde han sig varsamt runt främlingen, men när han kände sig mer säker sjönk han ner på knäna bredvid henne. Han drog efter andan igen då han plötsligt tycktes sig känna igen ansiktet på personen. Det var kvinnan ifrån kiosken.

Adas kropp var fortfarande livlös där hon satt bakbunden vid trädet och mannen skrattade lågt fast tyst. Hur kunde de tro att han skulle bli dödad? Snabbt såg han sig om och såg den andra jägaren gå en bit längre bort och han tog nu tillfället. Nu var han vid Joshuas sida och han lade handen för hans mun och viskade i hans öra.
"Lugn nu." Han virade armarna om honom och tog honom tillbaka till platsen han stod bara för någon minut sedan.
Där satte han tänderna i hans hals och började att dricka. Denna man var stark och han kände hur han skulle bli en bra vampyr.
"Du kommer att dö om jag fortsätter. Så jag kommer att göra dig till en vampyr nu. Du kommer att dricka mitt blod för att senare döda andra." Han log mjukt och be sig i handleden och satte den mo Joshuas mun.
"Drick nu som en snäll pojk."

Joshua förde en hand mot hennes strupe för att försöka hitta en puls. Men han hann bara fösa undan hennes hår då han plötsligt kände någon lägga armarna runt honom. Hans första tanke var att det var Ed eller någon av de andra, men då han hörde rösten i hans öra förstod han att så inte var fallet. Hans ögon spärrade upp. Förgäves försökte han kämpa emot, men armarna runt honom var starkade än han någonsin upplevt. Han försökte vrida på huvudet men mannen, eller monstret, höll sin handled så hårt pressat mot hans mun att han inte kunde stoppa blodet som börjat sipra in mellan hans läppar.

"Drick nu annars överlever du aldrig. Flickan kommer att överleva om DU dricker." han viskade det i hans öra och pressade sin handled mot hans mun och log.
"Seså gör nu som jag säger." Viskade han och började tappa tålamodet. Hur skulle han kunna få en stark vampyr? Mannen som egentligen hette Ludwig såg sig om för att försäkra sig om att de var ensamma en stund till innan han vände sig mot Joshua igen.
Han kunde höra hur den andra mannen var på väg tillbaka och han morrade svagt. Han skulle bli snart tvungen att dra sig tillbaka till huset.

Joshuas hjärta slog hårdare än någonsin förr. Hans ögon hade börjat tårats. Den livlösa flickan låg några meter ifrån dem och vampyrens ord skrämde bara honom ytterliggare. Han ville rädda henne. Men aldrig att han, sonen till en av stadens främsta vampyrjägare, skulle falla offer till en vampyr. Blod rann ner längs hans haka. Ofrivilligt kände han sig själv svälja den metallsmakande vätskan, även fast han visste att det var bland det värsta han kunde göra.