Medi & GroverUnderwood

"Nitton huh." Hon såg upp.
"Själv är jag 18 år." Hon såg på honom och skakde på huuvudet. Skulle han gå hela vägen? Fey lyssnade på honom och lade huvudet på sned. Diskplockare.
"Jag är en tjuv." Hon såg på honom. Skulle han tro det? Om han gjorde det vad skulle han göra åt det? Något klämde åt hennes bröstkorg och hon tog sig för halsen och drog i tyglarna och såg sig om som om det skulle hjälpa.
Känslan var som att någon höll om hennes hals och bröstkorg och klämde åt.

”Japp jag är ett år äldre en dig” sa han och såg stolt ut. Han såg på henne för att se hu hon skulle reagera. Han slutade klämma år den så hon inte skulle märka något.
”Okej tjuven om du själ något från mig får du ångra det” sa han strängt. Och klappade lätt hästen på baken bara för skoj skull.
”Förresten har du andnings problem” frågade han och log stort.

Hästen hoppade till och kastade av Fey som landade på mossen och hon såg på honom.
"Rör inte Whe utan lov." Hon hostade till och satte sig upp och reste sig upp.
"Om jag har andningsproblem?" Hon skakde på hvudet och såg sig om och drog handen genom håret och masserade sitt bakhuvud.
"Jag har inga problem. jag blev störd när jag kom hit. Nu blir jag tvingad av någon kökspojke och sen känns det bara ondskefullt att vara nära dig." Hon spände ögonen i honom.
"Så vem är du?"

”Jag har sajt vem jag är förlåt om du inte tror mig” sa han surt. Han funderade om han bara skulle gå hem och strunta i hennes skulle hon aldrig få tillbaka sin själ.
”Om du tycker så så kanske jag borde gå hem till mig utan dig så får du sova i skogen inatt” sa han och började gå mot staden som låg en bit där ifrån. Han sparkade en Sten framför sig medan han gick han tänkte inte låta henne vina tänkte han envist.

(stakars Sten xD Du skrev stenen som ett namn xD)


Hon satte handen mot hjärtat igen och hon såg på honom och hostade.
"Snälla vänta." Hon satte sig på Whes rygg och började rida efter honom.
"Om jag ber om ursäkt. Förlåter du mig då?" Hon såg sig om i staden och skakade på huvudet.
"Sova? Jag tror jag inte kan sova längre. Det känns som jag aldrig kan sova mer. Har ingen liksom...." hon funderade.
"Jag kan bara inte sova." Viskade hon tyst och såg ner medan WHe frustade surt.
"Jag vet Whe du vill vila. " Hon klappade honom på halsen.
"Du hittade mig avsvmimad eller hur?"

(Oj)

Han stanade upp och såg på henne, han tänkte efter.
”Vad vinner jag på det frågade han fast han visste. Han tittade på henne länge Och tänkte.
”Varför vill du vara hos mig frågade han och fortsatte gå. Han kom på att han inte hade någonstans att förvara hästen.
”Jag har ingenstans du kan ha hästen” sa han och såg nervös ut. Han nickar åt det sissta.

"För att du sa åt mig?" sa hon och såg hur smuttsigt allt var.
"Men det borde väl finnas ett stall vid slottet för hästar som är för att hämta bröd eller liknande? Kanske hämta ved eller?" Hon skakade på huvudet och suckade.
"Jag känner mig så konstig, Jag har aldrig känt mig så här förut."
Blicken flackade men sen landade den på honom igen.
Leon vem är du... Egentligen?"

"Okej det är sant" medgav han motvilligt och såg på henne. Han insåg att han inte ens hunnit städa en och han skäms för det.
"Det finns ett stal men där får inte vem som häst ha sina hästar så det går inte tyvärr den häst får sova ute" sa han. Han sätter en hand på hennes axel och tittar på henne med medlidande i blicken. Han tittar på henne med rädsla vad skulle han säga hade hon förstått vad som hade hänt eller varför verkade hon så säker på sin sak borde han försöka bli av med henne eller ha kvar henne kunde han få problem för detta han gjort eller var han säker.
"Vad menar du" frågade han

(Hon är på hästen. hon är väldigt hög då)

Hon såg på honom medan hon red sakkta och suckade sakta.
"Men om jag ska bo med dig kanske min häst kan stå utanför? Jag kanske hittar ett stall i närheten som kan ta in honom för en slant." Hon såg sedan ner och suckade tungt.
"Jag känner mig annurlunda sedan jag vaknade. Som att alla mina behov har flugit iväg." Hon såg sorgset på honom.
"Vet du hur det skulle kännas? Om du var hungrig och sedan aldrig var det igen."

(Oj det tänkte jag inte på)

”Ja utanför går väldigt bra” sa han och kollade på hästen och undrade om han kunde försöka fånga dens själ också. Han blev nervös av det hon sa och tittade ner i marken.
”Kanske är påväg att bli sjuk” sa han som en undanförklaring. Han funderade en stund innan han sa.
”Du kanske borde se över att du verkligen är helt frisk”