Ginerva2003 & Medi

Lyéx såg på henne och sedan nickade.
"Och jag heter Lyéx." Han började gå efter henne.
"Så hur gammal är du? Vart är vi någonstans?" Han såg på henne med en retfull blick. Detta skulle bli kul. Skulle hon bli galen innan han åt upp hennes själ?
"Jag har aldrig sett någon så vacker som du förut." Han bredde på med smicker och log mot honom. Alla människor gillade smicker. Det var något demoerna gav dem.

" Jag är 20 år och vi är en bit utanför London" sa hon medans hon gick. Hon tittade på honom men tittade bort när hon såg att han tittade på henne. Hon rodnade av hans ord.
" Tack" sa hon för hon visste inte vad hon skulle säga, ingen brukade kalla henne vacker.

Han log och såg på tälten och han log mjukt. han var nu synlig för endast hennes ögon och han han satte sig i luften och såg på henne.
"Låt inte mig störa då. Ni kommer inte märka av att jag är här. Jag lovar."

Matilda såg ut från tältet och drog en hand genom sitt mörka hår.
"Sara vem pratar du med?" Hon såg på henne och tog hennes hand.
"Kom vi måste hem. Den där saken kanske kommer tillbaka."
"Pff. 'Den där saken'? Snäll kompis." Lyéx viskade i hennes öra.
"Din vän är så elak. Säg det."

" Okej" sa hon nervöst för vad skulle dom andra egentligen säga om detta dom skulle väl bli sura på henne eller? Hon såg Matilda och gick närmare henne, hon tänkte att hon måste berätta för henne att han är snäll.
" Jag pratar med Lyéx" sa hon.
" han är ingen sak, det är inte snällt att kalla någon för en sak" sa hon till Matilda lite irriterat.

"Lyéx? Du pratade med honom?" Hon såg på henne och skakade på huvudet.
"Har han gett sig av?" Hon såg sig om och pustade ut.
"Han var inte snäll. Han var en demon. Det är en demon Sara!" Hon såg oroad ut.
"Vi borde åka hem. Du verkar blek."

Han skrattade mjukt bakom Sara och lekte lite med hennes hår.
"Din vän... Så söt man kan vara." Lätt släppte hon ner locken och lade sig på rygg och svävade så han såg på Sara.
"Vad tror du då? Ä jag snäll?"

" Han är kvar" sa hon irriterat.
" Jo han hjälpte mig upp när jag ramlat och han är trevlig" sa hon. När hon kände han rörelse bakom hennes så rös det till i hela kroppen.
" Om du hade varit elak tror jag inte du skulle hjälpt mig upp" sa hon. Hon såg mot tälten där all höll på att packa.

"Är han kvar? Vart är han?" Matilda såg sig om och tog ett steg bakåt och tog sedan Saras hand.
"Sara du låter som han har lurat dig. Han var en demon lyssna på mig. " Hon såg rädd ut men såg sedan sig om.
"Vi kommer ta Hannahs bil. Du verkar vilja vara kvar." Hon såg oroad ut innan hon började packa.

"tsk tsk tsk" Lyéx smakade med läpparna och skakade på huvudet.
"Vilka vänner du har. Så vad ska du göra nu?" Han log och petade henne på kinden och såg upp på månen.
"Om du åker. Kan jag följa med?" Han kunde inte bryta kontraktet. De kunde inte vara långt från varandra så om hon sa nej skulle han ändå smita med.

” Han är precis här och jag tror inte att han skulle lura mig han är snäll” sa hon.
” jag ska nog hem, nej jag åker nog själv” sa hon och log mot honom.
Hon ville inte ha med honom hem fat han var snäll för dom kände ju inte varandra.

Han suckade. Då var han tvungen att göra sig osynlig. Synd.
"Okej men vi hörs min älskade sötnos." Han smekte hennes hand och ämnade sitt märke på henne. Hon kunde inte se det men det kunde han. Han försvann i ett svart moln och iakttog henne där han var.
Så dum människor kunde vara men så goda de var. Deras själar var så utsökta. Lyéx kunde inte vänta med att förtära denna flickas själ.

Hon kände smekningen och rös till.
” ja vi hörs” sa hon innan hon packade upp sinna saker för att bära in dom i bilen. Dom andra hade redan åkt så hon satt själv i bilen på vägg genom dom mörka väggarna för att ta sig in till London. On försökte komma på vad hon skulle säga när hennes mamma undrade varför hon redan kommit hem.