Lupple och Ginerva2003

Melodi visste att nya personer kunde va farliga för man visste inte var dom var frö något.
men han såg ju så snäll ut.
" så ad hetter du" frågade han

Han log och drog handen igenom håret. "Mitt namn är Eliah, vad är ditt?" Frågade han med ett mjukt leende. På ett sätt var kvinnan trevlig och han välkomnade hennes sällskap på ett helt annat plan, ett mycket större planen var hon inte välkommen. Han sökte inte efter mänskliga vänner, å andra sidan så visste han att hans mor skulle bli ond på honom ifall han misslyckades med denna charad. De behövde passa in för att vara säkra så han svalde sina ovälkomna tankar om att slippa vänskap. Han behövde bli vän med denna människa och många andra.

" Melodi" sa hon.
han tittade på honom.

I sitt inre så smakade han på namnet, det var vackert och det passade henne. " Det är ett vackert namn, för en vacker tjej." Log han för att sedan se bort och tillbaka. "Jag vill inte vara påflugen, det är bara sanningen." Log han ärligt och lutade sig mer bakåt i bussen. "Så hur är skolan?" Frågade han och slängde en blick på henne. "Lärarna, lektionerna - klasskamraterna?" Frågade han, han var genuint nyfiken på den frågan.

Hon rodnade.
” tack” sa hon.
” ja skolan är bra men väldigt långtråkig” sa hon.
” klassen är bra beroende vilken vänskaps krävs du kommer med i” sa hon

Han skrattade mjukt. "Såklart den är långtråkig, det är skola." Skämtade han glatt för att sedan nicka lite. Han såg på henne. "Vilken krets är du med i? "Frågade han med en lägre ton och ett lekfullt leende. "Jag menar, du är trevlig så det borde dina vänner vara. " Fortsatte han med ett mjukt leende och studerade, flickan- tjejen framför sig själv.

" jag till hör inen krets jag sitter mäst för mig själv" sa hon.
hon hade lärt sig att det alltid var bäst att klara sig själv.

Han nickade sakta, tankfullt. Ensam, hm det var ganska intressant- hon slog honom inte som en ensamvarg. Han log och fick en idé. "Då får vi skapa en egen krets." Flinade han, kände bussen stanna till och han reste sig upp med väskan på axeln och gick ut från bussen mot skolbyggnaden.

hon följde honom.
" men vi känner knappt varandra" sa hon.

Hennes ord fick honom att flina och skratta. " Jag skojade." Förtydligade han innan han gick innanför skolporten och tog sig vidare till receptionen.