Everlasting love PRS - Estra & Medi

Han rökte upp cigaretten snabbt och gick efter henne och lade ena armen om henne. Han log mjukt och såg sedan på henne.
"Du ser ut att vara för trött. Vet du ens vart du bor?" Frågade han försiktigt och rörde vid sin krage och han sträckte på sig.
"Min bostad ligger inte så långt härifrån så ifall.." Han avslutade sig snabbt och såg forskande på henne.
Hungern rev inom honom och han var tvungen att snart bita henne. Hon skulle inte dö av bettet och inte heller bli vampyr. Försiktigt började han styra henne och log.
"Jag kan ta soffan och du kan ta min säng."

Hon tillät sig själv att bli ledd åt ett helt annat håll än vad hon trodde att hon bodde på, det enda hon kunde tänka på var att en säng hade varit ganska gött att ha för tillfället. Med Valentins arm och scrarf runt sina axlar blev Melody snart varm och började prata.
“Jag bor i 21 b” pladdrade hon på. “Själv faktiskt, trodde inte att jag skulle ha råd till det men priserna var inte så dyra som jag trodde de skulle vara” hon tog en paus och tittade sig omkring. I denna delen av staden hade hon aldrig varit innan. Vilket äventyr! “Den ligger mittemot sista delen av biblioteket, vet du var det ligger? Jag brukar vara där ganska mycket. Jag gillar att läsa. Gillar du att läsa? Jag har massa böcker hemma, inte i 21 b då men hemma faktiskt hemma. Fast jag har dock också en soffa i 21 b, den är grå”

Valentin skrattade till och såg på henne.
"Så du bor på 21?" Han log och nickade svagt och stannade upp.
"Jag ska hjälpa dig hem jag lovar dig." Han lade huvudet på sned och såg in i hennes ögon.
"Jag älskar att läsa böcker. Jag läser en bok mins i veckan, två om jag har tur och ork." Valentin stannade upp vid en gränd och log.
"Vi kan gena genom denna gränd. Det kommer gå fortare och du har ju mig inte sant?"
Men kunde hon inte lyssna på honom? Han var hungrig och tänderna stack i tandköttet.

De gick genom gränden som var prydd av små mycket gulliga hus, till synes fortfarande påväg hem till Valentin. Melody hade egentligen inget emot det, han bodde säkert fint och hade säkert en jätteskön säng hon kunde låna. Melody kände hur hennes tankar inte riktigt hörde ihop, men hon var inte rädd, även fast hon gick igenom en gränd som hade många ställen att gömma sig på. Hon var med Valentin, och han skulle skydda henne om det hände någonting. Melody gäspade stort och la huvudet lite lätt på Valentins axel och tänkte att om någon såg dem nu skulle de tro att de var ett par.

Försiktigt lade han armen om henne och drog henne närmare sig. Han lekte lite med hennes år innan de kom ut från gränden. De svängde höger och han stannade vid ett hus och fiskade upp et par nycklar.
"Jag ska bara låsa upp." Han såg på henne och låste snabbt upp dörren innan han drog in henne.
"Här bor jag." Han tände i hallen och log mjukt mot henne.
Det var ett litet hus med vara färger och vackra tavlor på väggarna.
"Mitt sovrum är på övervåningen och jag ska visa dig vart den står." Han gav henne ett leende och tog av sig jackan sdan skorna.

Valentine tog av sina sina skor och Melody följde hans exempel. Hon tog av sig sina sneakers och ställde dem snyggt innanför dörren, iallafall tyckte hon att det var snyggt. Hon hängde av sig sin jacka och la Valentines scarf på hatthyllan, så att hon nu bara hade på sig sin solgula klänning igen. Det var mysigt i hans hus, precis som Melody hade anat, tavlor av olika sorter hängde på väggarna och hallen gav en känsla av lugn. Som om Melody behövde bli mer lugn.
“Vilket fint hus du har” sa Melody till Valentine och log mot honom.

"Man tackar. Men jag beklagar att det är kallare än man tror. Jag bor i ett sådant gammalt hus och elementen fungerar inte som de ska." Han pekade på en gammal eldstad i kakel intill väggen.
"Men jag har fler spisar och kan göra en mysig brasa i sovrummet så du slipper frysa."
Hans leende var lite charmigare och han tog hennes hand.
"Jag hjälper dig upp." Han började gå till trappan och han tog det första steget upp.
"Huset är nästan hundra år gammalt och det har sin charm." Han rörde vid trappans armräcke och blickade ner på Melody.

Melody följde efter Valentin upp för trappan, lite vingligt, men med Valentins hjälp klarade hon sig alldeles utmärkt. Melody hade aldrig förr träffat en sådan gentleman som Valentin tänkte hon, de flesta killar hon träffat var arroganta typer som inte brydde sig om någonting annat än fotboll, sex och vem som var starkast. Valentin kändes inte som en sådan kille tänkte Melody.
“Jag tycker inte att det är så kallt” svarade Melody på Valentins påstående om att det var kallt. Hon hade bara en klänning på sig, men hon frös faktiskt inte, hon kände inte sig som att hon frös i alla fall. Knottrorna på hennes armar sa annat.

Han hjälpte henne upp och pekade på en dörr åt vänster.
"Där nere har du badrummet och här." Han öppnade dörren framför sig och visade ett vackert sovrum med sängen i mitten av ena väggen och vackra möbler inrett till ett till ett mysigt rum.
Han gick med henne till sängen och satte henne på sängkanten och han märkte själv hur kallt det var även om han inte stördes av det.
"Du fryser." Sa han i en liten retsam ton, vände sig om och gick mot spisen. Han tog ur den gamla askan för att sedan lägga in trä och tidningsbollar. Han satte el på en tändsticka och förde in den mot pappret och vände sig om.
"Sådär ja." Han log charmigt mot henne och lade huvudet på sned.
"Vill du låna en tröja för att sova i?"

Hon kände hur den fantastiska världen av alkohol började klinga av och ersättas av en huvudvärk, och nickade ja till tröjan.
“Du har det väldigt fint här” sa Melody i en lite mindre självsäker ton, hon började lite undra vad hon höll på med, hon var i en främlings hus, en främling som hon träffat idag. Men Valentin hade varit så snäll mot henne, han var ingen främling bestämde hon sig för. Hon kände hur värmen från elden spred sig i rummet, och hur hon blev varmare. “Var sover du?” frågade hon och la huvudet på sned, för att härma Valentin.