Medo & Dionysus

"Det säger mig inget riktigt," mumlade Jackson då.
"Vad vill du att jag ska hjälpa dig? Mår du bra?," frågade han då och kollade mot henne med mer oro än förr.

"Du hörde inte vad jag sa." Hon öppnade munnen och visade de sylvassa tänderna.
"De gjorde mig till vampyr!" Hon drog sig undan.

"Och?! Vampyrer, varulvar och allt de andra som mig existerar!," utbrast Jackson då innan han vände sig bort från henne och la huvudet i sin handflata fundersamt.
"Vad är det du oroar dig för egentligen? Tror du bara för att du är en vampyr så tror du inte att jag skulle vara din vän längre eller vad?", mumlade han då in i sin hand.

Hon såg bort och et sig i läppen.
"Jag vet inte vad jag skulle tro. Jag är mer rädd för mig själv. Jag känner hungern och den tar musten ur mig." Hon såg mot honom.
"Jag vill inte vara ovän med dig."

Jackson vände sig tillbaka till henne och log smått, inte ett normal glatt leende han hade, men ett leende var det.
Han nickade lite och lyfte upp hand hand för att lägga den på hennes huvud för att rufsa hennes hår smått.
"Du gjorde mig lite mer irriterad när du trodde att jag skulle tycka illa om dig," skrattade han ut lätt, "men bara så att du vet, vad du än gör eller blir kommer du alltid vara dig och jag kommer att alltid vara vid din sida," sa han då och lutade tillbaka i bänken.

Hon kunde ite låta bli att skratta till och lutade sig mot honom och nickade.
"Så får jag fråga en sak? Är det smärtsamt?" Hon blickade upp mot honom.
"Att förvandlas menar jag." Hon var så blek och hungern gnagde i henne.
"Jag borde äta med.."

"Ibland gör det ont, speciellt i början, då känns det fel att ens vara i den kroppen du förvandlar till," sa Jackson lätt.
"Vi borde hitta något sätt för dig satt äta," säger han sedan smått oroligt.

Hon nickade svagt men rörde sig inte. Blicken höjdes och hon mötte hans.
"Jag vill inte jaga. Det känns jobbigt."

"Alltså, det finns ju de konstigare delarna av staden där vampyrer hänger om du vågar att gå dit," nämnde han då, "de har specifika barer om jag kommer ihåg rätt," sa han då och kollade lätt på henne.
Jackson var van med det onaturliga varelserna liv, över att han hade levt i den världen länge. Staden var fyllt med magiska och övernaturliga varelser, de flesta hade gömt sig eller byggt upp egna säkra ställen separat från människorna medan de spelade med och lekte runt som om de var människor. Jackson var med i den lilla charaden ända sedans han var yngre.

Hon svalde och såg upp på honom och tog hans hand och nickade.
"Okej." Viskade hon och bet sig i underläppen. Hon hade blivit vackrare efter hon blivit vampyr och såg på honom.
"Har du några nya matvanor egentligen?"