Lovely Angels PRS wolfy och Emma07

Han blev positivt överraskad av att hon tog till orda och började tala med honom. Det fick leendet som egentligen börjat försvinna - inte av någon egentlig anledning, det kändes bara konstigt att sitta där och fortsätta le - att istället stanna kvar och kanske till och med bli lite lätt bredare.
"Jag har inte sett dig heller förut, jag hade kommit ihåg det." log han vänligt, han sade ju som oftast vad han tyckte och tänkte om folk så - andra hade han lätt att prata om. Sig själv var en helt annan sak.
"Vad heter du?" bad han nyfiket om att få veta, med huvudet lite lätt lagt på sned.

Till hennes besvikelse så svarade han inte direkt på det hon sagt. Hon behövde dock inte en muntlig bekräftelse för att vara övertygad om att han var ett nytt ansikte i staden - en sådan stilig ung man skulle ha hemsökt henne till och med då hon drömde om nätterna. Hon trummade lätt med naglarna mot glaset ända tills hon fick en lång blick av George som inte uppskattade ljudet. Något som förbryllade henne en smula med tanke på att det fanns folk som förde mer oljud i lokalen än vad hennes naglar gjorde. Istället för att kommentera saken gav hon den äldre mannen en ursäktande blick.
"Laia." Hon vred på sig så hon satt vänd mot främlingen och sträckte ut handen mot honom med ett prövande leende som långsamt bredde sig ut på läpparna.

Presentationen fick honom att dra lite på smilbanden igen, hon hade ett fint namn åtminstone. Han kunde ofta tycka att människornas namn var lite väl tråkiga, iallafall dem flesta jämfört med änglarna - de brukade väl ha något längre namn också.
"Zae." presenterade han sig med det lilla leendet kvar, tog hennes hand för att krama den lätt och strax ändra sig för att kyssa hennes handrygg istället.
"Bor du häromkring?" frågade han nyfiket, även om han egentligen redan visste svaret så behövde han ju verkligen inte låtsas om att han redan fått en del förhandsinformation om henne.

Leendet växte sig ännu något bredare då hon kände hans läppar mot sin handrygg. Det var uppenbart att han var medveten om charmen han utstrålade. Laia drog långsamt åt sig sin hand och lät den vila mot sitt knä.
"Vill du följa med hem?" Hon andades fram ett litet skratt och nickade innan hon fortsatte: "ja, jag har inte lång väg hem." Å andra sidan var det inte en särskilt lång väg någonstans oavsett startpunkt och destination. Fördelen, eller nackdelen beroende på hur man ville se på saken, att bo i en liten stad. Laia såg verkligen fram emot att komma därifrån även om tanken på att breda ut vingarna och stå på helt egna ben på en främmande plats lät skrämmande.

Erezael visste inte riktigt varför det ens blivit att han presenterade sig själv mer och mer som Zae. Från början hade det bara varit ett smeknamn, vilket det egentligen var nu också - det hade bara blivit att han kallade sig det här. Kanske för att människorna brukade ha så tråkiga namn och det blev att han kallade sig den versionen som var lite enklare - det blev mindre frågor om Zae än Erezael av nån anledning, även om han aldrig hört någon heta Zae förut.
"Det var inte vad jag syftade på, men det var ditt förslag." han passade även på att stämma lätt in i hennes skratt, hade egentligen inte haft en tanke på att det lät så - det hade mer varit av ren hövlighet och att han inte kommit på så många andra frågor just då, i och med att dem talade om att de inte sett varandra förut.

Hans skratt var nätt, det skulle till och med kunna beskrivas som änglalikt. Små detaljer som hur någon skrattade eller hur någons ögon tindrande vid glädje var något som hon brukade ta sig tid att lägga märke till. Det var just dessa små detaljer som gjorde folk attraktiva och intressanta för henne.
"Zae är ett fint namn," berömde hon då en tyst stund passerat, "om än rätt ovanligt. Jag kan inte påstå att jag träffat någon annan med det namnet." Laia höjde något på sina välformade ögonbryn mot honom, nästan som om hon förväntade sig någon sorts förklaring trots att så inte alls var fallet. Det var snarare bara ett konstaterande.