Lupple Och SagaG

Hon sträckte fram handen och kände som så stötar dom var inte obehaglig uta tvärtemot dom var sköna p huden men hon direkt bort handen och lossas som inget.

Han kramade hennes hand mjukt, och log mot henne men kände sedan stötarna och han leende försvann.
Hur kunde detta var möjligt? Samma stund som hon släppte så gjorde han detsamma.
Han backade nått steg ifrån henne och svalde hårt.
" Trevlig dag Natalie." Sa han för att sedan vända om och ta sig ifrån henne. Men det var ganska svårt, något liksom ryckte honom tillbaka till henne.
Det fanns vissa saker som var underbart med att vara varulv, andra som inte alls var det- detta var en sådan sak. En förutbestämd mate, partner.
Han slöt ögonen, tog några djupa andetag och tvingade sig att gå till sitt skåp och lägga in matteboken. Men skåpet vägrade att fungera, trots att han använde rätt kod flera gånger.

Hon förstod ingen ting men hon tänkte strunta i detta.
Hon såg att Oskar kom mot henne och han pussade hennes panna.
Hon brukade tycka att hans pussar var något av det bästa som fans men det kändes inte lika bra som förut det var konstigt.

Han slängde en blick mot Natalie och såg att hon var förvirrad, det nästan syntes.
Han svalde hårt, det var inte alls konstigt- självklart skulle hon inte förstå någonting av detta.
Han fick efter mycket om och men upp skåpet och la in matteboken och tittade på sitt schema. Nästa lektion var NO.
Han studerade salen ett tag och såg sig omkring, det var inte logiskt vart denna sal skulle vara och han bet sig lite i läppen.
Han slog igen skåpet, vände om och gick till Natalie.
"Natalie, enda personen jag vet namnet på- vart ligger denna sal?" Frågade han och visade henne på schemat och hoppades att hon skulle svara.

- den ligger en trappa ner och sedan går du bara längs back i korridoren, sa hon.
Ho kände att Oskar höll om henne backifrån.

Joshua nickade sakta, log mot henne och mot hennes kille.
"Tack. Vilken räddare." Flinade han och vände om och gick sedan ned för trappan och längst bak i korridoren och där fanns den.
Han gick in och satte sig i salen och tog upp ett anteckningsblock och började sakta skriva av sig. Om det som hade skett.

Hon gick mot sin svenska lektion.
Hennes kille hade där emot håltimme.
Så dom kysste varandra hejdå utanför klassrummet.

När lektionen var slut så klev han ut från salen och tittade på schemat, håltimme och sedan lunch.
Han svalde hårt. Han skulle hinna hem och tillbaka, det vore ändå något med tanke på att genomlida lunchen själv var inget han såg fram emot.
Men han styrde sina steg mot utsidan av skolan och slog sig ned.
Hans farbror ville inte ha mer uppmärksamhet, och såhär en vecka innan fullmåne var det inte riktigt klokt att förvandla sig.

När lektionen var slut gick hon ut för att ta lite frisk luft.
Hennes kille var nog med någon av sina polare så hon hade inget att göra.
Hon funderade på det som hänt tidigare under dagen det där med dom konstig stötarna höll hon på att bli galen eller vad.

Samma stund som Joshua hade beslutat att dra hem ändå så kände han hennes doft, doften som han redan var välbekant med och på nått sätt fäst vid.
Han vände blicken åt hennes håll och svalde hårt.
Han kunde inte springa åt nått håll utan att bli märkt så satt kvar och iakttog henne en stund. Han kunde ju inte säga någonting om det där.