Medi och SagaG

” lova mig bara att du inte såg något mer” sa Elias till henne.
Han ville helst inte behöva döda några fler denna kväll.
Han behövde göra några andra saker denna natt innan solen gick upp på morgonen.

"Jag lovar. Jag kanske inte kan tala mer snart ändå." Hon såg på honom och hajade till.
"Är ni inte lord?" Hon såg på hans kläder och drog täcket över sig.
"Jag ber om ursäkt!"

Elias såg på henne sedan kikade han och hoppade ut från fönstret.
Det fans en del av honom som ville stans men han ignorerade det.
Han skulle inte bry sig om svaga människor.
Han var ett rovdjur han var gjord för att skada sådana som henne.

Hon blåste ut ljuset och somnade snart, Hennes andetag var stadiga och hon vred sig lite oroande isömnen.
Morgonen vaknade hon och satte sig upp i sängen och såg ut genom fönstret som hon alltid gjorde.

Elias låg i sin kista han sov så gott han kunde.
Han drömde aldrig någonting.
Men till och från tänkte han på den sjuka flickan.
Skulle hon dö eller va va det hon hade menat.
Hon vill egentligen inte tänka på detta men han kunde inte sluta.

På kvällen hade hon vaknat upp igen. Hon sov oregelundet och satt nu med sitt handarbete igen och gjorde så gott hon kunde där hon satt och såg då och då ut genom fönstret och suckade.En läkare hade varit och sett till henne. Gett henne lite medicin och sagkt åt henne att vila mer. Hon log och nynade tyst för sig själv medan hon tyst arbetade.

Elias gick upp när solen hade gott ner.
Han var lite turstig men inte tillräckligt en så han kunde göra något annat först.
Han bestämde sig för att se till den där flickan.
Han visste inte varför han vill det.
Han sprang ut till stället som hon bodde sedan hoppade han upp till fönster brädet och sate sig där.

Hon hoppade till när hon märkte honom och såg sedan bort.
"Du skrämde mig." Hon suckade och dog handen genom håret.
"Jag antar att jag borde tacka dig. Du skickade läkaren. Medicinen hjälper faktiskt och jag tror jag kan vara uppe och stå redan i morgon." Hon drog handen genom håret.

” jag har inte skickat någon läkare” sa Elias.
Han undrade vad hon menade.
” förresten vad är ditt namn?” Frågade han.
En stor del av honom ville verkligen veta vad hon hette.
Han upptäckte att hon var rätt vaket fast hon var människa.

"Var det inte ni?" Hon rynkade panna.
"Läkaren kom och bad inte om betalning. Vi har inte råd." Hon såg på honom och log svagt.
" Violet." Hon pekade på en kruka där en viol var planterad.
"Och måste du klättra in i mitt rum varje natt? Tänk om mor ser dig?" Hon skakade på huvudet och höll upp sitt handarbete, en duk med vackert brodderi och såg på honom.
"Jag har inte berättat så vad är det?"