[PRS] Early & Emma07

Micha höjde på ögonbrynen igen och kollade upp på tvskärmen igen. Han rykte på axlarna igen och ställde ner glaset han hade i handen. En jämnårig kille slog sig ned vid en av barstolarna och bad om en Mojito från honom.
"Racing är inte min starka sida" sa han med en grimas. Han kunde inte minnas att han nån gång faktiskt slagit sig ned och faktiskt tittat på ett race. Han fiskade fram ett glas och fyllde det med is, mynta, limejuice och sockerlag. Han sträckte sig sedan efter flaskan med rom, samt en flaska sodavatten för att hälla ner i glaset.

Nick flinade lätt emot honom, hade väl kunnat ana det - om inte annat så brukade folk som faktiskt var engagerade i det känna igen honom, vilket han antingen inte hade gjort eller också låtsades han inte om det.
"Jag märker det", sade han med ett flin, skjöt fram sitt glas lite på bardisken i en tyst fråga om påfyllning. Han lät blicken gå lite över rummet igen, drogs dock snart igen till bartendern vilken var den person som än så länge tagit mest av hans uppmärksamhet.
"Så vad är din starka sida, om det inte är racing?" frågade han nyfiket.

Micha serverade Mojiton till den blondekillen och fyllde sedan på den andres shotglas. "Jag spelade fotboll i flera år" sa han och kollade ut mot dansgolvet. Han hade inte släppt sportdiskussionen ännu. "Jag tror jag var ganska bra. Min pappa ville att jag skulle bli ännu bättre" berättade han och hällde upp ett glas vatten till sig själv. "Han sa också att jag skulle få tonvis med tjejer efter mig då" fortsatte han med ett flin. Han lutade sig mot disken med en suck. "Besviken är inte tillräckligt för att beskriva hans känslor.." skämtade han, även fast det var ganska sant.

Nick log tacksamt emot honom och drog tillbaka glaset igen, lyssnade lite nyfiket på vad det nu var som var hans sak.
"Varför slutade du då?" frågade han nyfiket, frågade visserligen mycket - men det var väl ett av hans mer karaktäristiska drag. Frågade man inte fick man inget veta. Det kändes tråkigt att höra att han gjort honom besviken, men han misstänkte att en hel del här på klubben hade liknande historier.
"Jag satsar på att du fick tonvis med killar efter dig istället med det där utseendet", sade han flinandes, tänkte inte göra någon hemlighet av att han fann honom snygg.
"Min egen farsa driver verkstad och drömde om att köra efter att ha missat sin chans i ungdomen, så han var överlycklig när jag började köra. Jag tror till och med han blev gladare än mig när jag kom in i Nascar", sade han med ett flin, hans far hade alltid varit väldigt engagerad i hans karriär.

Micha rykte på axlarna. "Fotboll betydde inte särskilt mycket för mig. Och ja, killar var mycket roligare" sa han och fäste blicken på honom. Han svepte ner vattnet och såg sedan på honom med höjda ögonbryn. Han nickade svagt, dock inte för att han förstod nånting av vad den andre berättade.
"Nascar? Låter viktigt."

Nick kunde inte låta bli att skratta till åt det andra han sade, hade kunnat tänka sig det samtidigt som det väl var lite goda nyheter för han själv. Ja, inte för att bartendern direkt visat nåt intresse tillbaka, men ändå.
"Vi kan väl enas om det iallafall", sade han flinandes, drack av sin shot och skrattade än en gång till.
"Jag förstår att racing inte var din starka sida, nej. Det är i princip elitligan inom racing, enkelt förklarat", sade han flinandes.

Micha såg förvånad ut.
"Elitligan?" sa han och lät tydligt imponerad. Han ställde undan sitt glas och lutade sig framåt på disken, och kom genast närmare den andra.
"Då måste du vara bra. Liksom, riktigt bra."

Nick kunde inte låta bli att flina lätt åt hans reaktion, nästan lite glad att han var imponerad - han var den sortens person man ville imponera på. Han ryckte på axlarna.
"Bra går det ju iallafall, men om det bara är tur eller talang vet jag inte", sade han - det hängde på så mycket mer än bara föraren. Främst bilen, utan en bra bil hade man ingen som helst chans - men å andra sidan hade heller inte en bra bil en chans utan en förare. Han lyfte blicken till honom och log.
"Vem vet, jag kanske kan ta med dig på en åktur nån dag", sade han med ett flin, halvt skämtsamt och halvt allvarligt.

Micha nickade långsamt. Han hade en elitförare i sin bar.. det var coolt. Och Micha var ändå ganska svårimponerad. Kanske var det för att han aldrig möt en racingförare tidigare, och det var nästan lite sexigt. Men sen så hade han ju, enligt hans vänner iallafall, en aning konstig smak när det kom till män.
"Åh?" han lyfte på ögonbrynen igen. "Nå, jag kan inte säga nej till det."

Nikolai var underligt glad över att han verkade både nyfiken och nästan imponerad, även om han hade sina aningar om varför han uppskattade den reaktionen ifrån just honom. Det var ju ändå en väldigt snygg man han pratade med.
"Bara du inte har lätt för att bli åksjuk så", tillade han med ett retsamt flin, det var inga hobbybilar han körde direkt på den nivån.