Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Aaron följde henne lätt med blicken för att sedan vända den till Sophie igen med ett litet leende på läpparna.
"Jag märkte det. Hon verkade åtminstone ganska mån om att du skulle ha roligt," sade han uppriktigt, hon verkade bry sig om vännen vilket han avundades. Ännu en sak han inte var van vid. I hans värld så brydde alla sig bara om sig själva och ingen annan, hamnade man i trubbel var det så gott som bara upp till en själv. Att ha en kompis som brydde sig om en var guld värt, och något han saknade.
"Berätta lite om dig själv," bad han nyfiket.

Hon gav honom ett leende innan hon funderade en stund på vad hon skulle säga.
- jag heter Sophie och jag pluggar till sjuksköterska. Jag är uppväxt mycket mer strikt än många här. Min pappa hade fått spel om jag var klädd som någon av dessa tjejerna och han hade fått spel om jag kysste någon jag knappt kände sa hon och nickade mot ett par som stod mot väggen och kysste varandra.
- han skulle i och för sig få spel även om jag kysste någon jag känt länge la hon till med ett litet skratt.

Aaron lyssnade intresserat och log lite, många skulle väl kanske säga att hon var en ganska vanlig och normal tjej men han tyckte ändå hon var intressant. Kanske på grund av dess skillnader.
"Sjuksköterska? Spännande," sade han uppskattande, log smått och slängde en blick ditåt.
"Vi kommer ifrån två skilda världar i såna fall. Min farsa skulle inte ens bry sig om han ens hade koll på att jag var ute," sade han uppriktigt, han kunde vara hård men på andra sätt. Inte sträng på det viset.

Hon höjde ögonbrynet.
- jag tror säkert att din pappa skulle bry sig om du var här eller om du kysste en helt okänd tjej eller drack så att du blev full sa hon förvånat och såg på honom. Hon hade ju ingen aning om hur hans pappa var och för henne var det en självklarhet att en normal pappa brydde sig om vad deras barn gjorde och inte gjorde.
- Men jag antar att du väl är tvärtemot mig? Att du festar, dricker, har säkerligen varit full, har inga problem med att vara närgången med tjejer du inte riktigt känner och sånt sa hon med ett lekfullt och lite retsamt leende.

Aaron log smått emot henne, nästan lite sarkastiskt.
"Då känner du inte min pappa," sade han - fast det var väl inte många som egentligen kände honom, även om väldigt många kände till honom. Han brydde sig inte mycket om sådant - tvärtom trodde han faktiskt att det var en lättnad för honom när hans son bestämde sig för att ge sig iväg så att hon var ifred ett tag. Men det var vad Aaron var uppväxt med och tyckte var normalt, den värld han levde i. Han skrattade lätt till av hennes fråga.
"Jag kan väl inte påstå att jag inte gjort det. Men jag tror också vi kommer ifrån lite olika uppväxter - jag är snarare uppväxt i en sån här värld,", en värld där det hela tiden var normalt att föräldrar gav sig iväg på fester.

Hon såg på honom och bet sig löst i läppen.
- det är rätt tragiskt, att man föds in i vad man ska bli sa hon och såg sig runt. Hon började bli rejält varm men kände sig samtidigt rätt obekväm eftersom klänningen hon hade på sig var ganska tajt på överdelen. Men efter en stunds tvekan så drog hon av sig koftan och rättade till sin klänning.
- jag tycker inte om hur männen här inne tittar på mig sa hon tyst och såg sig runt i rummet.

Aaron nickade, kunde inte annat än att hålla med om den saken. Men det fanns inte mycket att göra åt saken. Hur mycket han än önskade så skulle han inte kunna ändra på vem han var eller varifrån han kom, man måste bara gilla läget och försöka göra det bästa utav det istället. Då hon pratade igen och klädde av sig såg han på henne och log lätt.
"De tittar på dig för att jag inte är den enda här inne som tycker du är snygg," sade han med ett litet leende kvar på läpparna, nickade lite ut mot dansgolvet.
"Dansa med mig. Om inte annat lär de kanske få de andra att tappa intresset," sade han, det kunde hända ifall de trodde att hon intresserade sig för honom.

Hon kunde inte låta bli att rodna när hon hörde vad han sa, han tyckte verkligen att hon var snygg. När han pratade om att dansa så tvekade hon.
-jag är inte typen som brukar dansa sa hon och såg upp på honom. Men när hon såg hans ansikte så tog hon lätt hans hand och följde med honom mot dansgolvet. På något konstigt sätt så kände hon sig trygg med honom. Hon kände att tillsammans med honom så skulle hon kunna göra det mesta. Men Sophie hade ingen som helst aning om vad som hände med henne, var kom dessa känslorna ifrån egentligen?

Att hon rodnade var bara ännu mer gulligt. Av hennes ord tappade han lite hoppet om att få dansa med henne, men han blev motbevisad vilket verkligen gladde honom. Det var också med ett leende på läpparna som han ledde ut henne på dansgolvet för att sedan något försiktigt lägga en hand vid hennes midja och börja röra sig i takt till musiken. Han gillade att dansa, och hon var en spännande person vilket gjorde allting än bättre. Han vilade blicken på hennes ansikte, vilket nästan gjorde det svårt att tänka - vilket han visste var dumt. Han hade precis träffat henne, och ändå kände han redan så.

Hon bet sig löst i läppen när hon kände hans hand på sin midja men hon tog inte bort den, det kändes på något sätt rätt att just han höll om henne. Hon följde hans rörelser och rörde sig som honom medan hon såg upp i hans ansikte med ett leende.
- vi träffades för inte alls längesedan men det känns ändå som jag känt dig längre sa hon och drog en hand genom sitt långa hår. För det gjorde det verkligen, på något sätt kändes det som att de redan kände varandra och att man bara kunde vara sig själv runt honom.