Rollspel mellan miaslife och Emma07

Hon nickade sakta och såg ut mot dansgolvet där en mängd par dansade, vissa nyktra som visste vad de gjorde och andra som var packade som bara hade det roligt. Hon tvekade lätt innan hon frågade:
- så, är du här med någon tjej? Eller har du lust att dansa? Sa hon och sträckte lätt fram handen mot honom, hoppades bara innerligt att hon inte skulle bli dissad utan att han skulle ta hennes hand och följa henne till dansgolvet. Med den andra handen så rättade hon lätt till sin klänning.

Eduardo log lite av hennes fråga, kanske inte helt väntat men desto mer välkommet.
"Jag är själv, och jag dansar gärna", sade han leendes, tog hennes hand för att ta med henne ut mot dansgolvet där han nästan genast började dansa. Han var väl inte riktigt en dansare i vanliga fall, men han var inte helt och hållet nykter heller. Men det han gillade att nån gång få ge sig av på sånt här, få släppa allt för en stund - få fly ifrån livets tuffa allvar.

Hon log lättad och flätade samman deras fingrar medan hon gick ut på dansgolvet där hon började dansa tillsammans med de andra. Hon la försiktigt ena handen på hans bröst, hoppades att han skulle stoppa henne om han tyckte det var obekvämt, Meghan hade en tendens att gå fort framåt och ta beslut snabbt och liknande, Dessutom såg hon inte felet med att ha handen på hans bröstkorg så hon hoppades att han inte gjorde det heller.
- Kan du inte berätta om dig själv? Frågade hon.

Eduardo måste säga att det var något han fastnade för med den här tjejen, kanske att hon var den ovanliga blandningen av nyfiken och närgången - det vanligaste var väl att tjejerna bara var klängiga när dem fått i sig lite och inte brydde sig om vilken kille de ens klängde på, men hon verkade faktiskt rent nyfiken vilket gladde honom lite. Även om han inte var särskilt förtjust i att prata om sin egen bakgrund. Han lade en hand vid hennes midja, var underligt nöjd med att ha hennes hand mot sitt bröst. Han ryckte på axlarna.
"Finns väl inte så mycket intressant att säga. Bor i ett hus med ett gäng ganska nära här", sade han uppriktigt.
"Och du då?" frågade han.

Hon nickade sakta åt det han sa, lät hans hand ligga vid hennes midja medan hon fortsatte röra sig i takt med musiken.
- jag är inte särskilt intressant heller men jag bor ensam i en lägenhet inte så långt härifrån, eller ja, jag har ju faktiskt min katt som också bor där och sen är det just nu kaos för att mitt ex har saker där som han vägrar att komma och hämta så de måste jag ta och slänga någonstans sa hon med ett litet leende och ryckte lätt på axlarna. Hon var ju ingen intressant person utan bara en helt vanlig tjej med ett helt vanligt tråkigt liv.

Eduardo dansade vidare med henne, höll dock ständigt kvar blicken på henne och särskilt medans hon pratade. Så hon bodde alltså i närheten då, vilket han faktiskt blev rätt glad att höra.
"Ensam och ditt ex, så du är singel då?" frågade han med ett höjt ögonbryn, kunde inte låta bli att fråga det ändå - han skulle ju ljuga om han sade att han inte hade det minsta intresse för henne, så varför inte lika gärna fråga vad han faktiskt undrade. Det var lite sådan han var, frågade och sade vad han tyckte och tänkte - ganska öppen i det fallet åtminstone.

Hon nickade och drog en hand genom sitt långa hår med sin fria hand medan hon fortsatte dansa med honom.
- ja, jag är väldigt singel nu faktiskt. När jag äntligen blivit av med min före detta sa hon med ett mjukt leende.
- och du själv? Är du singel eller har du någon som sitter hemma och väntar på dig? Sa hon och bet sig löst i läppen, hur kunde hon redan tycka att han var en härlig person? Dessutom var han otroligt attraktiv.

Han lyssnade och nickade lätt, dansade vidare men började snart dra henne lite åt sidan istället - hon verkade intressant och han ägnade hellre tiden med att prata med henne än att dansa då. Han skakade lite lätt på huvudet åt hennes fråga.
"Nej, jag är singel. Ja, jag bor ju visserligen inte själv med det är ju för att jag bor ihop med gänget", sade han med ett snett leende, han hade mycket hellre bott själv - men vart skulle han få dem pengarna ifrån? Han hade försökt skaffa ett jobb, men än så länge hade det bara gått åt skogen. Som han flyttat runt hela tiden hade hans skolgång aldrig blivit något vidare.

Hon nickade sakta och följde honom när han drog bort henne från dansgolvet, det var inte henne emot att bara stå och prata och lära känna honom mer. Hon såg sig runt i lokalen och hoppade upp och satte sig lätt på en fönsterbräda eftersom alla stolar var lediga, hon hade fått ont i fötterna av att ha på sig sina klackar.
- Ja men jag vet väl inte vad du och ditt gäng gör när ni är ensamma sa hon med ett retsamt och lekfullt litet leende på läpparna.

Eduardo log då hon fick för sig att hoppa upp på en fönsterbräda, själv höll han sig dock ler mer på marken och nöjde sig med att istället bara luta sig emot väggen. Hennes ord fick honom att skratta till.
"Måhända att killarna är speciella, men verkligen inte något sådant iallafall", sade han med ett flin, såg nyfiket på henne ännu.
"Kommer du härifrån?" frågade han nyfiket.