Borttagen
|
Detta inlägg gav 5 poäng till !
Här kommer min 
I mörkret...
Spoiler:
Tryck här för att visa!Det var tre barn som var ute och lekte. Dem lekte, lekte och lekte.
Plötsligt blev det mörk. Barnen hade lovat att vara hemma innan det blev mörkt. Dem skyndade sig hem. Alla fönster var släckta, och i mörkret verkade dem ej hitta vägen hem. Gatuluktorna var tända så det var inte helt mörkt. Dessutom kändes det som om dem var betraktade.
Dem gick längs gatan för att fråga om vägen hem. Men det var ingen ute.
Plötsligt rörde det sig bakom dem. Barnen kollade bak. Det rörde en svart katt över gatan. Dem lysande gula ögon som betraktade dem. En av barnen spottade över axeln för att inte få otur. Katten skyndade över gatan och försvann i mörkret.
Plötsligt lyste det från ett fönster. I fönstret rörde sig en man. Dem tänkte fråga om vägen hem.
Barnen öppnade den gnislande grinden. Trädgården var riktigt kuslig i mörkret. Dem gick igenom trädgården.
Plötsligt tog mannen i fönstret en stor kniv. Han höjde kniven. Han hade ett vresigt uttryck. Han sänkte kniven.
Barnen smög sig närmare fönstret. Då såg det var han gjorde.Han hade skärt uppe en limpa bröd och lite prickig korv.
1 nov, 2019 10:01
|
imok
Elev
|
Detta inlägg gav 5 poäng till Ravenclaw!
Här är min dikt:
_________________________
Det röda lövet
Varför finns det liv
om de ändå tar slut?
Varför finns det glädje
om man har ett dödligt liv?
Varför finns det hopp
om man vet att man inte
kan stoppa detta kretslopp?
Det finns en plats
där man får svaret
på dessa frågor.
Den heter oändligheten.
Och den kan bara besökas
i den mörka månaden
när det röda lövet faller.
_____________________________
Jag syftade på allahelgona om någon förstod det!
Okej, jag hade inget och göra så jag bara hittade på något.
Jag vet, den är dålig  men rösta gärna på mig! 
1 nov, 2019 18:06
|
Mintygirl89
Elev
|
Detta inlägg gav 5 poäng till Ravenclaw!
Nattgästen
Inspiration: Detta hände mig i somras när jag var hos föräldrarna. (Namnet i berättelsen är dock påhittat, och vi har en katt, inte hund. I somras var det dessutom inte så farligt.)
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Regnet piskade mot fönstret, och fjortonåriga Maja Hansson suckade. Hon försökte sova, men det gick inget vidare, så hon klev upp och smög ut till köket, för att ta ett glas vatten. Medan hon drack av vattnet, var hon glad att det var fredag och så började höstlovet. Då behövde hon inte bekymra sig över att tröttheten skulle ta över under skoldagen. Maja tassade in på sitt rum och satte sig i en fåtölj för att läsa i boken hon höll på med. Efter tjugo minuter började hon känna sig trött, så hon kröp ner i i sängen och blundade.
Medan hon låg stilla med ansiktet mot väggen, kände hon plötsligt hur någon satte sig på sängkanten.
"MacGyver", muttrade Maja när hon tänkte på labradoren som var två år gammal. "Du får inte ligga i våra sängar, det vet du."
Konstigt nog kände hon inte hundens nos mot nacken, så hon vände sig om. Men det fanns ingen där. Maja blev lite orolig och tassade in till sina föräldrars rum, för att se ifall nån av dem var vakna. Men båda hennes föräldrar sov, och när hon kikade mot MacGyvers korg, låg hunden stilla. Maja strök MacGyver försiktigt över huvudet innan hon gick tillbaka och lade sig ner. Plötsligt drog någon i hennes täcke och nackhåren reste sig. Hon satte sig upp och blev stel av skräck. Vid bokhyllan stod en mörk skugga och Maja förstod att det var en vålnad. När anden välte ner några pussel från en hylla, skrek hon högt.
Hennes skrik fick MacGyver att komma in i rummet och han började morra mot hyllan. Hennes föräldrar hade vaknat och nu stod de vid hennes säng. Med gråten i halsen berättade Maja vad som hade hänt.
"Den drog i mitt täcke", snyftade hon. "Jag förstod att MacGyver aldrig skulle göra något sånt!"
"Spöken gör lite som de vill", sa hennes mamma tröstande. "Du kan få sova hos oss i natt, och i morgon kontaktar vi ett medium."
Maja samlade tacksamt ihop sina saker och efter att ha tagit ett glas varm mjölk, stoppade hon öronproppar i öronen och sov djupt på en madrass i föräldrarnas sovrum. MacGyver låg bredvid henne och höll vakt, så vålnaden lät dem vara i fred.
Läs gärna Tårar från himlen :D <3 
1 nov, 2019 19:36
|
Emmi
Prefekt
|
obs obs obs!!
KOM IHÅG ATT IMORGON ÄR SISTA DAGEN ATT LÄMNA IN SITT BIDRAG!!!
  
Trick Or Treat
2 nov, 2019 13:54
|
Tonks/Luna
Elev
|
Detta inlägg gav 10 poäng till Hufflepuff!
Varför stava rätt när man kan stava fel?
2 nov, 2019 13:56
|
Stjärna
Elev
|
Detta inlägg gav 5 poäng till Gryffindor!
Detta är en ganska lång historia, jag hoppas att ni har tålamod att läsa den.
Namn: Ett snesteg
Inspiration eller bakgrund: Jag gillar röda stugor, och kom inte på något annat att skriva om än en mörk skog.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Det var sommar och solen låg lågt vid horisonten. Det mjuka våta gräset på ängen smekte mina fötter. Jag knäppte upp jackan: solen värmde. Vartefter jag kommit in i skogen hörde jag ljud bakom mig. Det lät som att tusentals spindlar som kom krypande över den våta marken, samtidigt som lika många skrikande syrsor. Det var ett hemskt ljud, men det var värre än vad det lät.
Fladdermöss. Och dom var på väg mot mig. Jag sprang och sprang, tills jag snubblade över en rot. Jag hörde en vissling. Fladdermössen flög rakt över mig och försvann djupare in i skogen. Jag låg där och väntade i någon minut, ifall att det skulle komma några fler. Till slut reste jag mig upp. Skogen hade slutit sig om mig, och allt såg likadant ut. Jag såg ingen utväg. Förutom en stig, men den ledde djupare in i skogen, den väg som fladdermössen hade tagit. Men det var i alla fall en stig. Det betydde att många människor hade gått den här vägen innan mig. Om jag inte hade något annat val så fick det duga. Men när jag skulle ta första steget så föll jag igen. Min fot satt fast. Det var något som höll fast min sko på undersidan. Jag tog av mig skon och satte mig på en stubbe bredvid. Det var en rostig gammal nyckel som fastnat i den. Jag hade ett halsband på mig. Det föreställde också en nyckel. Jag kunde bara inte låta bli att tycka att dom var lika. Det var en gammaldags nyckel som bara hade taggar längst ut. Det stod något på den. ”Inte, Nej, Aldrig!” Det kändes som att berlocken i mitt halsband frös till is. Det sved av kyla. Jag skyndade mig att ta av det och lägga det i fickan. Jag läste orden på nyckeln igen. ”Ta stigen” Jag vände genast och vred på den. Det var där det hade stått att... att... det hade stått något annat i alla fall. Jag fortsatte att gå på stigen, i hopp om att hitta hem till min röda lilla stuga. Eller? Jag bodde inte alls i någon röd liten stuga, mitt hus var en gul tegelvilla. Jag gick vidare. Det sved på låret. Kylan från nyckeln hade tagit sig igenom det tjocka tyget i jackan. Jag tog upp halsbandet och bar det i läderbandet som berlocken hängde på. Det verkade som att själva berlocken drogs tillbaka, som att den ville tillbaka i den riktning jag kom ifrån. Det måste betyda att jag ska fortsätta framåt, tänkte jag. Eller? Hur visste jag det? Jag fortsatte i alla fall framåt. Det kändes rätt. Så småningom om kom jag fram till en glänta. Där fanns en röd, fin stuga med vita knutar och fönsterkarmar. Ja, hemma, tänkte jag. Eller, menar jag nog, här kan jag säkert få låna en telefon och ringa hem. Jag gick fram till den lilla trädörren, och knackade. Nyckelberlocken var fullständigt galen, om man nu kunde kalla den för något levande. Den drog och skakade som av en jättestor magnet som drog den tillbaka längs stigen. Men jag måste ha kommit rätt. Det här var så vackert... det var helt perfekt. ”Ja, stig på du!” svarade någon inifrån. Det lät som att personen var snäll... eller, inte snäll... bara... Jag öppnade dörren som knarrade lite, och kom in i ett vardagsrum. Det var lite spindelnät här och där, men annars var det fint. Väldigt fint... Men det var ingen där. Jag gick längre in i huset, men stängde aldrig dörren efter mig. Nästa rum var ett kök. Där stod smutsiga tallrikar och kastruller framme, och diskhögen var stor. Men det var inte kladdigt, och äckligt. Det var bara... hemtrevligt. Det var ingen där heller. Och det var alla rum på bottenvåningen. Men det fanns en trappa, som ledde upp till övervåningen. Det knarrade när jag långsamt gick upp, trappsteg efter trappsteg. Knarr, knarr. Knarr. Knarr... Jag var framme. Högst upp fanns bara en liten avsats, och en stor trädörr. Jag drog i handtaget. Långsamt och försiktigt. Det var låst. Jag hade bara en tanke. Och den skrämde mig. Min hand gick ner i jackfickan, och fiskade upp nyckeln som fastnat under min sko på stigen. Jag lirkade in den i nyckelhålet: den passade! Det var trögt att vrida om, men så småningom sa det ”klick”! Jag vågade inte andas. På nytt tryckte jag ner handtaget, och dörren öppnades. Jag hörde direkt samma ljud som jag hört i skogen. Fladdermöss. Minst trettio stycken kom flaxande mot mig. Jag ramlade nästan ner för trappan, och det skulle blivit ett långt fall. Men jag klarade mig. Och rummet stod öppet. Det ända som fanns där inne var en säng och en byrå, men på byrån... ett skrin. Jag gick in, och rös till. Halsbandet var så kallt nu att jag fick frostskador om jag nuddade det. Jag lämnade det på golvet och gick fram till byrån. Skrinet var av trä och hade små inristningar föreställande olika mönster. Jag drog fingret över dom. Jag behövde inte ens känna efter om det verkligen var låst. Jag skulle få allt jag någonsin önskat. Det här var nyckeln till frihet. Eller, rättare sagt, nyckeln i mitt halsband var nyckeln till frihet. Det var det här som nyckeln hade försökt skydda mig från. Aldrig skulle jag ha tagit av mig halsbandet. Jag hämtade den, och jag bar den inte längre i läderkedjan. Det var inte mitt problem om det gjorde ont. När jag skulle låsa upp skrinet kunde jag inte längre använda högerhanden: den var helt bedövad. Så jag fick använda vänsterhanden, inget kunde stoppa mig nu. Till slut sa det ”klick”. Sedan dess har jag varit bortom allt förstånd.
Så glad att jag kom på hur man lägger upp något i forumet.
2 nov, 2019 15:47
|
Akatsuki
Elev
|
Jaja
Ouija-bräda gav min inspriation. Läste lite om att det kunde vara farligt om man inte sa hejdå när man avslutat spelet så jag kom på idén om att det var det här som skulle hända om man inte gjorde det.
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag hade bjudit hit mina två kompisar, Kattsäck och Mjuksäck, att sova över hos mig denna halloween natt. Mina föräldrar skulle inte vara här under hela dagen utan de hade åkt till Stockholm för viktiga ärenden. Vi hade köpt snacks och allt och kollat på skräckfilmer under hela kvällen.
“Jag är inte trött”, sade Mjuksäck när klockan var 1 på natten.
Kattsäck nickade instämmande. “Kan vi inte köra något spel?”
Jag ställde mig upp och undrade vad för spel som var lite kusligt. Sedan kom jag på att jag hade en ouija-bräda i en hylla i köket. Jag tände lampan i köket och sträckte mig för att nå brädan som låg på hyllan. När jag kom tillbaka så lyste Mjuksäck upp.
“Yes! Vi kallar på andarna!”
“Visste ni att Ouija praktiskt taget betyder jaja? Oui betyder ja och ja betyder ja”, sade Kattsäck och log åt våra överraskande miner.
Jag la brädan på bordet och vi satte alla oss runt den. Vardagsrummet enda ljus var från stearinljusen. De satte alla sina fingrar på glaset och förde den till Hej.
“Andar, har vi tillåtelse att ställa er några frågor?” frågade Kattsäck med tydlig röst.
Glaset rörde sig till Ja och stannade där.
“Kommer jag att skaffa barn när jag blir äldre?” frågade Kattsäck.
Glaset rörde sig till ett Nej. Kattsäck såg besviken ut.
Usch! Barn är vidriga, tänkte jag för mig själv.
Vi fortsatte att ställa fler frågor. Vissa blev besvarade av ett ja eller nej andra så använde andarna bokstäverna. När vi blev klara så gick jag tillbaka för att lämna ouija-brädan på hyllan. Men det var en sak som ingen kom på och det var att lägga glaset på hejdå.
“Jag är trött! Vi kanske ska sova nu”, gäspade Mjuksäck och gick upp för trapporna för att borsta tänderna.
Jag gäspade innan Kattsäck gäspade. Vi kollade på varandra innan vi börja skratta. Jag tänkte just precis öppna munnen för att säga något då ett skrik kom från övervåningen.
“MJUKSÄCK! ÄR DU OKEJ?” skrek Kattsäck och tog ett osäkert steg mot trappan.
Jag började skaka våldsamt av rädsla. Tänk om andarna fanns? Tänk om de hade dödat Mjuksäck och skulle nu döda oss? Jag försökte röra på mig men mina ben var som inklistrade på golvet.
Plötsligt så hoppade något upp och ett skrik kom ut från min mun. Men till min lättnad så var det Mjuksäck som stirrade ner på oss två med ett stort flin på läpparna.
“Ni skulle sett era miner! Särskilt din!” Mjuksäck kollade på mig roat.
Jag rodnade. Självklart så var det ett skämt. Vad pinsamt att jag blev så rädd över något sånt! Kattsäck började gå uppför trappan och stirrade på Mjuksäck innan hon tog ett steg tillbaka och såg skräckslagen ut.
“Du var allt en smart människa”, skrattade Mjuksäck innan han gjorde en rörelse som fick Kattsäcks nacke att brytas och hon ramlade ner på trappan livlöst. “Tyvärr så är du tvungen att dö!”
Jag kunde inte röra på mig. Jag kunde inte prata. Jag kunde inte ens skrika! Jag stod där och stirrade med ögon runda som bollar på min vän! Min vän som inte alls är min vän utan som blivit besatt av en ande! Andes hade dödat Kattsäck! Och nu skulle den anden döda mig! Jag skulle dö som en fegis som inte kunde rädda mina vänner.
Kattsäcks kropp började sväva sig uppåt innan den roterade sig så att hennes fötter var några decimeter från golvet. Ögonen var vita och man kunde inte se några pupiller.
“Det modiga lejonet, den smarta ugglan och du måste vara den rädda harungen i vänskapsgruppen, om jag inte har fel”, konstaterade anden i Mjuksäcks kropp med ett leende som inte nådde de vita ögonen. “Men ändå är du den sista som lever.”
Jag stirrade med tårar på anden. “S-s-s-snä-la!”
Anden svängde ner handen så att jag föll på mina ben och svängde upp den högt igen så att jag stod på benen innan jag började sväva någon centimeter från golvet. Mjuksäcks hand höll handen som att den skulle strypa mig och jag började helt plötsligt känna att jag inte kunde andas. Jag försökte prata men det var lönlöst för inget ord kom ifrån mina läppar. Mina ögon började tåras och jag höll mina händer omkring min hals. Jag kände hur hela min kropp blev slapp och att mina händer föll till båda mina sidor.
“Ni borde ha sagt hejdå.” Var det sista jag hörde innan jag såg ett hav av mörker som ville sluka mig.
3 nov, 2019 12:03
|
imok
Elev
|
Emmi har vi någon vinnare?
3 nov, 2019 15:20
|
Akatsuki
Elev
|
Skrivet av imok: Emmi har vi någon vinnare?
Skrivet av Emmi:
Den 4 november klockan 00:00 stänger tävlingen och under den 4 och 5 november har du möjligheten att rösta på de bidrag du tycker bäst om. Röstningen sker via Ugglepost till Emmi. Skicka följande mall (ifylld) till henne:
" Min röst går till följande text: (namn på texten)
Av: (här skriver ni namnet på vem som skrivit den, dvs vem rösten går till)"
I titeln på meddelandet skriver du "Röstning till SKRIVANDE"
Man får bara rösta en gång, man får rösta på MAX 3 st bidrag (alla dessa röster ska finnas med i SAMMA meddelande) och man får INTE rösta på sig själv.
3 nov, 2019 15:29
|
imok
Elev
|
Skrivet av Akatsuki: Skrivet av imok: Emmi har vi någon vinnare?
Skrivet av Emmi:
Den 4 november klockan 00:00 stänger tävlingen och under den 4 och 5 november har du möjligheten att rösta på de bidrag du tycker bäst om. Röstningen sker via Ugglepost till Emmi. Skicka följande mall (ifylld) till henne:
" Min röst går till följande text: (namn på texten)
Av: (här skriver ni namnet på vem som skrivit den, dvs vem rösten går till)"
I titeln på meddelandet skriver du "Röstning till SKRIVANDE"
Man får bara rösta en gång, man får rösta på MAX 3 st bidrag (alla dessa röster ska finnas med i SAMMA meddelande) och man får INTE rösta på sig själv.
Aha glömde bort lol
3 nov, 2019 15:48
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen