Rollspel mellan Botilia1 och Vidomina

- Nej, inte bland de rikare i alla fall. Vampyrer är oftast inte så bra vänner med de andra eftersom vi lever på blod sa hon och ryckte lätt på axlarna. Hon höjde lätt ögonbrynet vid hans fråga och nickade sakta.
- visst det får du sa hon med ett litet leende och började långsamt gå längst gatan. Hon fick blickar när hon gick, särskilt av yngre män men hon var van och ignorerade bara deras blickar.
- kan du inte berätta mer om dig själv? Frågade hon med ett mjukt leende och såg på honom.

"Rik, sa du?". Sa Sebastian och för ett ögonblick ångrade han sig. Hade han sagt för mycket? Avslöjat sig? han var helt klart intresserad av pengar, då han själv knappt hade några, förutom några slantar han stulit tidigare samma dag. När Maya sedan välkomnat Sebastian i sitt sällskap nickade han som att tacka och följde med henne där hon gick. Han lade märke till att folk tittade åt deras håll, men det var ju såklart Maya det sett. Sebastian verkade osynlig för de, vilket för stunden gladde honom. "Har du några plikter på slottet idag?", sa Sebastian i ett hopp att han kanske skulle få följa med henne dit. Han visste att frågan var lite riskabel, då kan knappt kände henne, men av vad han förstått av henne på den lilla stunden, verkade Maya väldigt givmild och snäll, vilket kanske gjorde det lätt att köra med henne. Tanken gjorde honom lite besvärad, kanske var det igen, tänkte Sebastian, att han attraherades av hennes skönhet. Maya var vacker, tyckte han.

Maya nickade sakta.
- ja jag är ju född i en fin familj så jag har naturligt mycket pengar. Men ja jag har faktiskt ett ärende till slottet idag. Inget särskilt komplicerat men jag måste dit om ungefär en halvtimme sa hon med ett litet leende och granskade honom lätt, hur hade hon inte kunnat lägga märke till honom? Han såg bra ut men av någon anledning var det som att han smälte samman med folkmassan. Han kändes som en person som lätt kunde försvinna in i folkmassor så man tappade bort honom. Inte som Maya, folk gav henne alltid blickar och ibland önskade hon att folk bara kunde låta henne gå ifred utan att hon alltid skulle få massa oönskad uppmärksamhet.

"Åhå, jag har alltid velat se insidan på slottet.", sa Sebastian i hopp om att hon skulle nappa på hans ord. "Vad är det för ärende?", frågade han henne för att få henne att fokusera på sitt och mindre på honom.
Han följde efter henne vid hennes sida och såg sig om på folk de passerade. Genom att vifta på fingrarna diskret kunde han, med hjälp av magi, undersöka ifall de förbipasserade hade på sig något av mera värde. Han granskade de kort, de var inte läge för att stjäla nu, det var för stor risk att Maya skulle upptäcka honom. Dessutom om Maya var så rik som hon påstod, kanske slottet var en bättre chans för honom. Men hur skulle han göra det utan att Maya upptäckte honom?

Hon gav honom ett litet leende.
- jag är god vän med prinsen och han bad mig hämta ett paket åt honom som jag bara ska in och lämna. Vanligtvis brukar jag vara där och umgås med honom eller hjälpa den yngsta med läxor och sånt när hon behöver hjälp. Men jag tror inte att kungafamiljen har något emot att du följer med in eftersom det är ett sånt kort ärende. I värsta fall får vi väl låtsas att du är min pojkvän för då kan de inte säga något sa hon och skrattade mjukt. Det sista var mest menat som ett skämt men i värsta fall skulle de få göra så för att inte han skulle hamna i fängelse.