PRS Medi & Vidomina

Hon hoppade till och hon såg på Leo och skakade på huvudet.
"Kan man verkligen heta Rion? " hon lade huvudet på sned och såg på honom och suckade.
"Jag heter Alice men jag vet inte vem du eller Rion är." Hon började att gå och såg över axeln.
"Förlåt."

"Alice. Vänta.".Han gick ikapp henne, rörde sig lite för snabbt för att hinna ikapp henne. "Jag tror jag kommer ihåg nu var han bor. Vi kan slå följe? Så kan du få skjuts hem av någon av hans chaufförer sedan?". Han försökte låta trevlig, men tyckte själv att han lät en aning desperat, nästan rädd. Han blickade över axeln och sedan tillbaka på Alice. "Jo, jag heter Leo.", sa han sedan och pressade fram ett litet leende. Det framgick att han verkade besvärad. Något eller någon fyllde hans tankar. Leo tittade på Alice med bedjande blick. "Rion är jättetrevlig.", tillade han sedan och sträckte sig efter Alice för att röra hennes arm och på så sätt visa att han inte ville henne något illa. Bara ha hennes hjälp.

Hon såg på honom och suckade.
"Jag kan inte. Jag måste hem." Hon lade huvdet på sned och stannade upp, drog till sig armen.
"Han är säkert supertrevlig. Men jag känner varken dig eller din vän. Jag kan följa med dig till slutet av denna park men inget mer." Hon pekade mot utgången.
"Ska vi säga så?" Hon började frysa och lade armarna om sig.
"KOm så går vi bara."

Leo svalde och verkade otålig. De svar han gav henne var inte de ord han sökte. Han rynkade besvärat pannan och förde en blond slinga bakom örat. "Okej. Vi går ut från parken."
Leo satte stegen mot utgången och kikade mot Alice. Han ville fråga henne efter hennes namn. Men hon hade så tydligt visat att hon inte verkade intresserad. Han suckade. "Rion har långt rött hår, det är oftast så en känner igen honom.", sa han sedan bara för att fylla tomrummet som framkommit.

(han vet ju vad hon heter)

Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"Är han typ 1,80? " Hon såg på honom och suckade.
"Om det är så såg jag honom idag men vi bytte inte namn." Hon kom ut från parken och såg på honom.
"Så vi ses." Hon log och började gå mot ett höghus och ställde sig för att trycka in koden för att ta sig in.

"Ja, han är lång.", svarade Leo. Han harklade sig och verkade besvärad att skilja sig från Alice. "Alice. Finns det något som kan övertyga dig att följa med till Rion. Om ni redan har träffat så är det ju ett perfekt tillfälle att fortsätta där ni var.", försökte han.
Flera utklädda människor passerade de vid utgången från parken. Leo kikade på de passerade, det var ingen han kände igen. "Snälla Alice, gå inte. Jag tror.. jag behöver din hjälp..". han suckade och plötsligt ramlade han ihop. Han föll i gräset, men tröjan som lyft en aning visade ett sår där han blödde ifrån. Han verkade ha blivit riven.

Hon såg på honom och himlade med ögonen.
"Varför är då så envis? ." hon såg på honom och sedan sprang hon fram när hon såg att han hade ramlat och lade huvudet på sned.
"Vad har du gjort människa?" Hon suckade och drog fram en näsduk och räckte över den.
"Här, ge mig din mobil så ringer jag den där Rion."

Leo ojade sig. Han hade blivit upptäckt av passerade människor, men för att inte dra alltför mycket uppmärksamhet satte han sig upp med ansträngning. "Ja..", fick han fram när han grävde i jackfickan efter sin telefon. Han räckte den över till Alice. Han kikade på såret på sin mage och drog ner tröjan samtidigt som han ojade sig. "Tack.". Han tog emot näsduken och ställde sig upp, men istället för att använda duken till såret borstade han bort skräp som fastnat i handflatan när han klivit upp från gräset.

Hon tog emot mobilen och såg upp och reste sig.
"Du verkar vara mer okej än du verkade nyss." Hon såg på honom och lade armarna ikors och såg på honom.
"Varför försöker du lura mig?" Hon höll fortfarande i mobilen och räckte över det.
"Jag hjälper dig inte. Du kan fixa det själv..."

"L-..lura?". Leo lät förvirrad. Han rynkade pannan igen. "Jag lurar ingen.". Han tog telefonen från hennes hand och släppte näsduken i gräset. Blod hade börjat rinna igenom tyget från hans tröja. "Ja, jag får väl fixa det själv.", sa han sedan och hostade efteråt. han stapplade ut från parken och styrde kursen mot vägen. Kanske fanns det en taxi han kunde få tag på? Han tog sig för såret för att dölja blodet och kikade åt de håll bilarna kom från. Sedan höjde han en arm när han fick syn på en taxi.