Love or not - PRS botilia1 och Emma07

Matthew nickade återigen tyst, hon hade ju så rätt så. För det skulle ju pratas, även om dem egentligen inte kunde göra mer än bara så - dem hade ju ingen aning om vad som egentligen försiggick emellan de båda.
"Jag vet, pappa nämnde också något om det förut", sade han, visste att anledningen till det var att han skulle vilja hinna träffa sitt barnbarn även om han inte sade det rent ut. Och på ett vis kunde han förstå honom.
"Du har en poäng. Men vi har inte bråttom, vad dem än säger - dem vet trots allt inte vad vi gjort och inte gjort. Vi har tid, så känn dig inte pressad eller något ifall du inte känner dig redo", sade han mjukt, för hennes skull då han inte ville att hon skulle känna sig tvingad till något.

Hon kunde inte låta bli att glädjelöst skratta till.
- tid? Om några veckor kommer de att begära att jag blir gravid och då är det inte lika lätt att fejka det så om vi inte ens sovit i samma säng då så kan det nog bli kaos. Vi får försöka se varandra som varandras kärlek helt enkelt så hon och såg på honom, visst var han väldigt snygg och hon hade säkert gärna haft en relation med honom men inte alls under dessa omständigheterna.
- från och med nu så får du se mig som din fru och behandla mig som din fru okej? Tillslut känns allt väl naturligt antar jag la hon till och ryckte lätt på axlarna. Det var väl lika bra att börja skådespela direkt.

Matthew log lite svagt emot henne.
"Det jag menar är att dem inte kan säga något annat än vad vi påstår. Det gör inget om det så går månader, vi kan påstå att vi försökt men att du helt enkelt inte blivit gravid iallafall - dem kan inte bevisa att vi inte sovit i samma säng", sade han vänligt, på det viset kunde dem ta precis den tiden dem behövde.
"Jag vet, vi måste spela inför alla andra. Men vi måste inte spela för varandra, jag vill kunna lära känna dig ordentligt. Trots allt ska vi leva ihop, och då vill jag inte lära känna den fru du låtsas vara utan jag vill lära känna dig", sade han med ett mjukt leende emot henne. För henne hade han inte det minsta emot, tvärtom. Men han ville inte att dem skulle ljuga för varandra, deras relation borde byggas på tillit till varandra och att låtsas för varann var inte rätt sätt för det.

Hon såg på honom och nickade sakta.
- jag antar att det är så, men samtidigt håller det inte i längden att vi spelar gifta för folk kommer att märka av det. Ellerhur? Sa hon och såg ut, det började bli mörkt på himlen och det var snart dags att sova, det verkade inte som om han ville sova i samma säng som henne så hon räknade med att få sova på soffan inatt igen.
- jag tänker i alla fall gå och lägga mig på hon tyst till, hon hatade att ha denna konversationen och allt gjorde bara henne irriterad. Hon försökte göra det bästa av situationen. Dessutom var det väldigt lätt för honom att prata om att de kunde låtsas att hon inte kunde få barn. För männen var det inga problem men för kvinnorna var det en skam att inte kunna bli gravid.

Matthew kunde inte undgå att märka hur hon verkade sur, och det fick honom än mer irriterad - hon hade ingen anledning att bli sur på honom för det här. Han försökte vara snäll emot henne, men det verkade ju då inte tjäna nånting till.
"Varför verkar du bli sur på mig för det här? Det är inte mitt fel att vi gifte oss, men jag vill åtminstone försöka göra något av det. Och tro inte att jag inte vill sova med dig, du är en vacker tjej som jag vågar tro skulle vara väldigt lätt att gilla. Men jag vill inte bara låtsas att vi är kära, även om vi får göra det nu i början. Jag vill ge det en chans att bli äkta, men du verkar inte ha något intresse av att lära känna mig mer ordentligt iallafall. Och kärlek är inte byggt på att vi låtsas gilla varandra, för det måste vi lära känna varandra. Så ja, jag sover med dig, men jag förstår inte varför du inte verkar vilja uppriktigt försöka mer när vi lär få tillbringa resten av våra liv ihop", sade han, inte anklagande utan snarare med en sårad ton - det kändes lite som att prata med en vägg.

- bara lägg ner diskussionen. Vet du vad, jag tror inte ens att äkta kärlek finns. Jag hade en kille för några månader sedan som skulle bli min fästman, som jag var jättekär i och vad hände? Jo han bara stack en dag och ja. Det är jättelätt för dig att prata om graviditet och att man kan låtsas att vi inte lyckats för vet du vad? För er män är det ingen fara medan vi kvinnor får leva i skam om vi har svårt att få barn. Ni män kan stå bredvid och titta på medan vi tvingas genomgå en graviditet så hon irriterat och såg på honom med sina mörka ögon.
- kan du flytta dig? Jag tänker sova på soffan inatt la hon till och såg ner i marken.

Han kunde hitta en hel mängd saker han skulle vilja säga till henne efter hennes utbrott, men försökte bita ihop om det värsta iallafall även om det var svårt.
"Du pratar som om du är den enda som haft det jobbigt i livet. Men om du ens ansträngt dig det minsta för att fråga någonting om mig skulle du kanske vetat vilket helvete jag levt i dem senaste två åren, om varför jag inte har bråttom att få barn. Att jag inte klarar av att förlora fler utav den anledningen", sade han kort, tystnade lätt.
"För två år sedan var jag förlovad, och jag älskade henne otroligt mycket. Vi hade inte gått ut med det, men vi väntade barn. Vi hann aldrig gå ut med det - något blev fruktansvärt fel med barnet och hon dog. Att något jag orsakat dödat någon jag älskar är något jag aldrig nånsin vill behöva gå igenom igen, och nu när jag kan förlora min far när som helst så klarar jag inte av att tänka på allt det just nu", sade han tystare, graviditet var efter allt det ganska ångestladdat. Han reste sig upp.
"Oroa dig inte för det, jag tänker inte besvära dig mer ikväll så sov du i sängen", sade han kort och gick mot dörren, han tyckte att hon reagerade både egoistiskt och mest bara verkade tycka synd om sig själv så såg ingen anledning att stanna där - han hade minst sagt tillräckligt nu med pappan och han tyckte det lät desto mer lockande att sova i något eget rum istället om hon skulle vara så oresonlig. Han försökte göra det så bra för henne som möjligt med tanke på hur länge de skulle behöva leva med varandra, men det verkade hopplöst.

Hon såg ner i marken och sa inget på ett tag, lyssnade bara på allt han sa.
- jag är rädd okej? Hur ska du någonsin kunna älska mig när du alltid kommer ha henne i ditt hjärta? Hur ska jag kunna älska dig när mannen jag var förälskad i bara stack? Sa hon och såg tyst upp från marken, nu rann det tårar nerför hennes kinder som hon envist försökte torka bort samtidigt som hon satte sig på sängkanten och såg bort från honom igen, hon ville inte att han skulle se att hon grät.
- Hur ska vi någonsin ens bli kära i varandra? Vi är tvingade in i det här och jag vill inte bli sårad igen sa hon tystare innan hon började bädda på soffan men man kunde då och då höra små snyftningar från henne.

Matthew vände sig emot henne igen, hade tänkt gå men stannade till i dörren då hon pratade igen.
"Tro inte att du är den enda som är det då. Vi är två i det här, och det kommer inte precis göra något bättre att vi båda går runt och bara tycker synd om oss själva. Vi har hamnat här och vi kan inte göra det ogjort, det enda vi kan göra är att försöka lära känna varann och börja trivas i varandras sällskap och hoppas på att kunna bli kära", sade han, suckade och gick fram till henne, lade ena handen emot hennes nacke bara för att stoppa upp henne lite ifrån vad hon höll på med.
"Jag vet inte, men vad jag vet är att vi har ett val. Antingen fortsätter du som du gör och surar och tycker synd om dig själv, vilket inte lär göra något bättre emellan oss. Eller så försöker vi inse att vi kommer få tillbringa våra liv ihop, och gör det bästa utav det. Och vi kan inte direkt bli kära ifall vi ska vara sura på varandra", sade han tyst och fortsatte.
"Jag vill dig inget illa, och jag vill att vi ska kunna få det så bra som möjligt. Men för det så krävs det nog arbete ifrån oss båda, ifall vi ska lyckas med det här", sade han.

Hon torkade sina tårar och nickade sakta.
- jag antar att du har rätt så hon tyst och la armarna smått runt sig.
---
Ska vi spola några dagar när de kanske börjat få mer känslor för varandra?