PRS botillia1 & Lupple

Låter bra

Theodor såg sig lätt runt, han och hans familj hade flyttat från sitt hem till en ny stad eftersom någon sett hans pappa suga blod, vilket inte var särskilt populärt. Theodor hade själv valt att börja skolan för att inget skulle se misstänkt ut medan hans pappa ansåg att han hade andra uppgifter att sköta och att theodors framtid ändå redan var fastsatt för honom. Att vara Theodor hade både fördelar och nackdelar. Fördel att vara odödlig och dessutom som en ung vampyr vara utvald för att kunna kontrollera andra vampyrer men nackdel att han måste dricka blod, fick ont i huden av att vara för mycket i solen och att aldrig kunna berätta sin äkta identitet. Han såg sig runt och gick in i skolbyggnaden och granskade alla runt sig, det var ju verkligen tur att han druckit blod tidigare under dagen när man kände alls dofter av blod.

Amelia satt i en av korridorerna och inväntade att lektionen skulle börja och läste. Hon var ganska uppslukad av boken när hon hörde hur folk nära henne började viska. Hon kunde inte förstå varför- inget intressant hände någonsin här.
Hon suckade, smällde igen sin bok och tänkte ifrågasätta varför de störde när hon såg honom.
Han hade mörkt hår, blek hy och hon hade aldrig någonsin sett honom eller någon som honom förut.
Men hon förstod att folk hade viskat om just honom. Hon svalde hårt och drog handen nervöst genom sitt hår innan hon försiktigt drog upp sin luva över huvudet och öppnade boken igen.
Oavsett vem han var, så skulle inte hon bry sig. Hon hade fått nog av killar, för en livstid.

Theodor drog ner sin luva och drog sedan av sig sin hoodie, här inne var det i alla fall ingen sol. Han såg sig runt och blicken fastnade på en tjej som satt och läste, egentligen visste han inte varför han fastnade för henne, Hon var såklart väldigt vacker men hon var bara en vanlig dödlig och någon som han aldrig skulle kunna umgås med påfund av så många anledningar. Men han kunde kanskr fråga om vägen i alla fall.
- Hey, du skulle inte kunna tänka dig att visa mig vägen till klassrum 7C? Jag är ny här sa han och gav henne ett litet leende och såg på henne med sina nu mörka ögon.

Hon satt där, med luvan uppe och näsan i boken och ändå kom han fram till henne.
Om hon hade haft möjlighet skulle hon försvinna från denna plats just nu. Det fanns massa andra att fråga. Och så frågade han henne.
Han lyfte upp blicken, rodnade till och tog in hela honom för första gången. Nog var han vacker, vackrare än någon hon någonsin sett förut. Han hade väldigt mörka ögon vilket i sig var väldigt annorlunda, nästan spännande.
" Jag ser att du är ny. "Sa hon och skrattade mjukt, insåg efter hur idiotiskt det lät. Hon reste sig sakta upp från där hon satt och stängde igen boken. Undvek att möta hans blick när hon försökte samla sig igen.
" Klassrum 7C, den är. Äsch låt mig visa. Jag ska också dit." Sa hon tittade mot honom innan hon började gå åt det hållet klassrummet befann sig. Hon hade klackskor, kjol, linne och en huvtröja över dagen till ära.

Theodor granskade henne och skrattade svagt vid hennes kommentar om att han var ny, hon var väldigt söt när hon rodnade.
- tack, det uppskattar jag och ja,jag har precis flyttat in. Jag bor borta i herrgården i närheten av skogen så han och ryckte lätt på axlarna. När hon började gå fick han hindra sig själv för att inte börja ta sig fram i den vampyrfart han var van vid nu när han inte umgåtts med dödliga på ett långt tag, men här måste han bete sig som en dödlig.
- så, har du bott här i hela ditt liv eller du har också varit ny någon gång? Frågade han nyfiket.

Amelia såg på honom, skrattade mjukt till. Det var en intressant information och väldigt annorlunda att bo i en herrgård.
" Trivs du än så länge?" Frågade hon med ett leende på läpparna och svängde av in i en korridor för att nå fram till klassrum 7C.
" Bott här hela livet. Du anar inte hur ofta jag drömmer om att komma bort härifrån. " Log hon och blev irriterad på sig själv över att hon varit så rättfram med en sån sak. Vad höll hon på med?
"Jag antar att jag var ny den dagen jag föddes. Sen dess känner dem flesta varandra här. " Sa hon ärligt och stannade till utanför klassrummet som var upplåst. Väldigt annorlunda, det brukade inte vara upplåst.
Hon la huvudet lite på snedden innan hon gick in och satte sig vid sin plats. Långt bak och precis intill ett av alla fönster.

Theodor nickade sakta.
- jo jag trivs bra här, det är lite annorlunda än där vi bodde innan och min pappa har väldigt svårt att anpassa sig men annars funkar det. Sa han och man kunde ju lugnt säga att hans pappa hade svårt för förändringen. Han hade varit oerhört tjurig sen de kom hit eftersom. Theodor förbjudit honom att bita dödliga. efter en viss tvekan så satte han sig bredvid henne, hoppades hon kände att det var okej.
- men jag kan säga att världen där ute är inte särskilt rolig, jag önskar att jag hade ett normalt liv sa han innan han tystnade, nu hade han sagt för mycket, varför råkade han alltid va nära på att försäga sig?

Hon kände snarare än såg att han satte sig bredvid henne, detta för att hon för tillfället var fokuserad på det som skedde på utsidan. Vilket egentligen inte var mycket förutom att hon hade fått syn på en fågel och studerade nu den väldigt noggrant.
Hon hörde hans ord och motstod lusten att kasta blicken på honom och ifrågasätta det där om normalt liv. Det var inte hennes sak att veta eller lägga sig i.
" Världen? Så du har rest mycket?" Frågade hon och vände blicken mot honom med ett svagt leende på läpparna.
Hon valde att lägga hans ord om normalt liv på minnet. Det kanske fanns en bättre tid att ifrågasätta det.

Theodor såg sig runt på alla elever som kom in genom dörren och han såg sen runt om i klassrummet på de tavlor som fanns och allt annat.
- ja, jag har flyttat runt en hel del faktiskt, men jag hoppas att jag kan stanna här ett tag så han och såg på läraren när hon kom in i klassrummet, under lektionen ägnade han henne all sin uppmärksamhet, tänkte att det skulle bli kul om hon lärde ut något som han redan visste var falskt.
---
Ska vi spola en liten bit? Kanske till de nyligen blivit ett par?