Shadowhunters PRS TildeW & wolfy

Efter en stund lämnade han rummet och höjde något på ögonbrynen då han såg att dörren till Winnies rum stod på glänt. Han bestämde sig för att kika in, gav ifrån sig ett lågt skratt då det visade sig vara så att Darius avslöjat sig för henne.
"Man skulle ha kunnat tro att en shax-demon bestämt sig för att attackera dig här, trots att det bara var en oskyldig groda som ville säga hej," konstaterade han med ett pojkaktigt flin, lutade sig mot väggen bakom sig med armarna korsade över bröstkorgen.


Celine valde att inte göra något större nummer angående hans kinder som antog en ännu mörkare nyans. Istället sträckte hon ut sin hand för att dra boken lite närmare sig så att hon kunde se vad kapitlet han läste handlade om.
"Tänker du sitta här och läsa hela dagen?" frågade hon efter en stund och riktade blicken mot honom igen, "jag har nämligen hört talas om ett tivoli alldeles här i närheten. Om du inte har några planer inbokade till eftermiddagen så tycker jag du följer med mig som sällskap."

Winniefred säg upp på den nya själen som stigit in i hennes rum. Hon hade vetat innan att Noah legat bakom skämtet också, så att han stod här nu förvånade henne inte. Med ett lätt himmel med ögonen och ett skratt stärkte hon ut tungan åt honom.
”Borde vetat att någon skulle fiffla i mitt rum under morgonträningen. Jag borde nog byta lås”, sa hon och lät Darius krypa upp i hennes knä. Han lade armarna hårt om hennes hals och Winnie kunde inte låta bli att krama honom tillbaka.

Wesley blev förvånad när Celine tog tag i hans bok. Han kände sig hjälplös, vad skulle han göra? Såhär social hade han aldrig varit förut, bortsätt från hans pappor.
”Min plan var väl att läs-”, Wesley han inte avsluta meningen innan Celine bjöd in honom till en kväll på tivolit i stan.
”Åh, du kan säkert hitta någon roligare att umgås med. Jag är ganska tråkig att vara med”, förklarade han.

Retsamt sträckte han ut tungan mot henne innan han rätade på sig, hade faktiskt varit på väg till träningssalen innan han stött på Darius och kommit på andra tankar. Så nu tänkte han ta itu med saken.
"Vi ses vid lunch, min kropp ser inte så bra ut som den gör utan att lite jobb ligger bakom." Noah blinkade med ögat mot Winnie, vinande hejdå åt den unga killen innan han lämnade rummet för att släntra iväg mot träningssalen.


Trots att han inte rakt ut sa nej så kändes det nästan som så. Celine hade svårt att avgöra om han faktiskt såg på sig själv som en tråkig person, och att han då automatiskt trodde att alla andra såg på honom med samma ögon. Eller om han bara sa så för att han ville slippa att umgås med henne.
"Åh." Hon putade besviket med underläppen och ögonen antog en något dystrare nyans. Hon satt kvar en stund vid bordet innan hon reste sig upp, mumlade något om att hon inte skulle störa något mer.

Winniefred skakade på huvudet, fortfarande med ett leende på läpparna.
”Spring iväg du också, jag måste duscha”, sa hon och satte ned Darius på golvet och plockade upp handduken som ramlat ned på golvet i samband på grodattacken.
Darius skrattade och sprang iväg ut genom dörren, hans fnitter kunde höras samtidigt som han försvann längre med i korridoren.

Wesley fick en dålig känsla när Celine slutade prata. Hade han sagt något fel? Det måste han gjort, han lyckas alltid ställa till det.
”Du, jag menade inget illa, vill bara inte att du ska bli besviken om vi gjorde något”, sa han i ett försök att göra situationen bättre, någon han förmodligen inte lyckades med särskilt bra.

Det var tomt i träningssalen då Noah dök upp vilket han tyckte var tråkigt. Dels för att det var roligare och mer krävande att träna tillsammans med någon, men också för att han inte fick visa upp hur duktig han var. Man skulle kunna tro att Noah redan kommit ur fasen att visa upp sig inför andra men det hade han inte gjort. Det var hans sätt att söka bekräftelse hos andra trots att han aldrig skulle erkänna det högt.


Då hon hittat boken hon letat efter rörde hon sig tillbaka mot dörren. Där stannade hon upp och vände blicken till Wesley som fortfarande satt vid bordet.
"Om du ångrar dig så väntar jag på dig utanför institutet klockan fem." Celine fyrade av ett brett leende mot honom innan hon lämnade biblioteket för att istället styra stegen mot sitt rum. Hon hoppades faktiskt på att han skulle lämna läsandet till en annan dag och istället följa med henne till tivolit.

Winniefred tog sin rena handduk under armen och vandrade in i badrummet. Det skulle vi skönt med friskade duschen efter en morgon som den här. De flesta yngre hade redan lämnat institutet för sommaren, det vara bara de äldre som brukade spendera ett helt år på platsen. De som haft problem från sina familjer, eller som inte hade en familj. Winnie var inte en av de, men hon visste att Joseph hade kommit till institutet för 11 år sedan och aldrig lämnat.
Winnie satte på duschen och lade märket till hur ångra snabbt började fylla rummet.

”Jag ska tänka på det”, mumlade Wesley, inte helt säker på om Celine hörde honom innan hon försvann.
Han suckade i besvikelse. Han ville verkligen inte ställa till det så som han trodde att han just gjort. Celine verkade genuint intresserad av att träffa honom i eftermiddag, och en del av honom ville verkligen, men tänk om han gjorde henne besviken.

Då eftermiddagen var kommen så hade Noah fått till uppgift av institutsledaren att se efter ungarna tillsammans med Winnie. Det kändes som ett straff för någonting han hade gjort, men han valde att se på det hela som positivt. Ungarna kunde vara roligt sällskap och de skulle inte underskattas för sin ålder. Trots att han inte direkt brukade umgås med Winnie, så trodde han nog att han skulle komma att trivas i hennes sällskap.


Dagen spenderade hon på sitt rum, läste lite i boken som hon lånat som handlade om runor. Nu lärde hon sig inte mycket nytt om dem än det som hon blivit lärd ända sedan barnsben, vilket gjorde henne lite besviken. Men hon tänkte inte sluta leta efter information än. Inte förrän hon hittade det hon sökte. Celine kastade en blick mot klockan som tickade på, men än var det inte tivolidags.

Frammåt eftermiddagen kunde man hitta Winniefred gåendes hand i hand med Darius och hans tvillingsyster Dorothy. Hon hade fått i arbetsuppgift att hitta på något med de yngre, och denna gång tillsammans med Noah. Winnie var inte van vid att arbeta med den äldsta av Herondale barnen. Oftast blev hon ihopparad med Joseph, han var ju hennes parabati trotsallt, samtidigt såg hon fram emot att spendera en kväll med Noah och barnen.
Utomhus strålade solen fortfarande, säkert uppåt 30 grader. Darius och Dorothy släppte Winnies händer och började leka i trädgården i väntan på att Noah och resterande barn skulle anlända till mötesplatsen.

Wesley hade börjat röra sig mot sitt rum vid lunchtid där han hade spenderat majoriteten av eftermiddagen. Då och då sneglade man mot klockan. Han hade fortfarande inte bestämmt sig ifall han skulle gå till tivolit tillsammans med Celine, en del av honom ville, samtidigt var en del av honom tveksam till det hela. Vem vet, kanske skulle han förvåna sig själv och ha jättekul, för att inte tala om att han äntligen kunde få en vän. Dessutom skulle kontakter med institutet när han tar examen inte sitta fel.