Masato and Jay Prs

Luna såg människan simma under vattnet helt plötsligt.
Men de kunde väl inte andas under vattnet och inte ens se?
Men kunde de ändå se tillräckligt?
Hon svalde och där hon simmade under ytan i närheten av människan.

Med skarpt fokus kollade Lily om i vattnet. Och från det ljus som trängde igenom under ytan fick hon se det marina livet under ytan.
Med det ökade trycket i hennes lungor blev det svårare för Lily att simma om under.
Men precis innan hennes lungor pressade ut all den fängslade koldioxiden fick hon syn på henne.
Helt utan tvekan en kvinna med stjärten av en vacker blå fisk, hon var utan tvekan vacker. Men känslan av syre brist klämde in i Lilys tankar och hon skyndade sig upp mot ytan.
När hon kom upp drog hon in ett djupt andetag och hostade efter att har tagit det djupa andetagen med luft.

Luna hade förstått att tjejen sett henne och hon hon simmade upp till ytan men lite under bryggan.
Hon undrade vad en människa gjorde bland båtar....det kunde ju vara farligt för någon ovan.
Speciellt eftersom hennes mamma en gång sagt att en människa kunde inte simma lika bra som en sjöjungfru.

Efter att Lily hade åter igen börjat andas normalt tog hon ett stort andetag igen och dök under bryggan igen.
Det var lika suddig och vattnet under bryggan var betydligt kallare än det som var ute vid solen.
Hon brydde sig inte mycket och kollade igen om i vattnet och såg stjärten av sjöjungfrun.
Hon simmade försiktigt fram och kollade på henne med hennes mänskliga ögon, som fick färgen av stjärten smälte in i bakgrunden av havet.

Luna såg ner och såg at människan var alldeles intill henne.
Skit....vad tänkte människan göra nu.. ?
Tänke hon försöka sno med sig hemne eller vad tönkye hon göra....?