[PRS] Dragon Fantasy & Scorpius-Hyperion-Malfoy

"Jag gör det som varje anständig man borde göra. Hjälpa dom som behöver det" Graham följer med in. "Jag känner mig ansvarig för dig, frö- Will-" han ler till igen. Graham är verkligen inte rik men skomakarna får tillräckligt för att klara sig. Han kan inte undgå att se lätt på henne, hon är söt, under smutsen , Graham kan inte mer än att undra hur hon skulle se ut i andrs kläder och ren.

"Det behöver du inte göra, det var inte ditt fel. Det var droskan som körde över mig och Anna som sprang." log Will.
"Men jag är tacksam för det." sa hon sedan, för det var hon. Sen skulle hon inte alls orkat ta sig själv till läkaren och då skulle hon fått linka dit med hjälp av någon av de andra på gatan.
Läkaren sätter henne på en stol och lägger hennes fot på en annan. Wills ansikte vitnar och hon drar efter andan då han sakta vickar foten fram och åter.
"Du har haft tur, den är inte bruten, men det är en rejäl stukning." säger han och tar fram ett bandage och binder hårt om. Här var det inte talan om betalning. Han fanns för de som behövde honom och var betald av staten, även om det inte var tillräckligt. Men många kom med mat och sådant som tack.
Han letar sedan fram en krycka åt henne och ger den åt henne.
"Ni borde vila så gott ni kan." sa han och granskar henne, väl medvetande om att hon inte skulle kunna det utan att svälta. Att det hon tjänade under dagen räckte precis till mat.
"Ni arbetar för herr Stones förstår jag." sa han endast varpå Will nickar.

Graham ser på och kikar lätt på hennes fot, det såg inte trevligt ut med den stukningen. "Tack Doktorn, jag ska se till att hon kommer hem" Stones? Han hsde hört det namnet förrut , ingen trevlig karl från vad man hört av rykterna. Synd att en sån flicka ska jobba för en sådan otrevlig man . På ett sätt så gjorde det att Graham kände sig lycklig lottad av att ha ett jobb, ett bra yrke.

De tar sig ut genom dörren och fram till hästen, det gick mycket smidigare nu tack vare kryckan. Men det hade redan börjat skymma då de kom ut och satte sig på hästen.
"Hoppas du inte har lång väg hem sedan." sa Will med en gäspning då de tar sig mer mot innerstaden. Hem hade han sagt och det var väl att ta i, men det fanns en övergiven lada där de flesta höll till, där hon hade sin filt och madrass.
Will visar vägen då det inte är alltför långt bort från där läkaren bor.
"Här är det." sa hon då de stannade framför ladan, som på vissa ställen saknade tak och som väggarna knappt höll ihop. Men det var något skyddande och det var många som sov där, särskilt dem som jobbade för Stones.
"Du ska ha hemskt tack för hjälpen." sa hon med ett leende och hoppade ner från hästen. Hon vinkade åt honom och började sakta linka in till ladan och de sina.

Ridturen till innerstaden är ganska lugn. "Nej nej, det är ingen fara" Säger han men handlaren har nog redan gått hem för dagen så jag får hämta maten imorgon. Ladan är gott som fallfärdig. "Bor du här?" frågar han med en förvånad ton. Graham hade inte trott att hon skulle bo så , han trodde att det var i fattighuset iallfall , men inte såhär. Folk låter inte ens sina djur bor i ett sådant ställe. Plötsligt så hade hon stigit av hästen och var på väg in. "Det var så lite så, fröken" han ler och vinkar tillbaka. En kort stund så tänker han att fråga om hon vill med honom hem, men det kunde låta fel, helt felt.

”Det är inte så farligt som det ser ut.” skrattar Will. Visst var det fallfärdigt, men det var det närmaste hon kunde kalla hem och hon låg vid folk hon kände.
”Fattighuset var för fullt, staden hade inte råd att betala en ny, så vi fick detta. Bättre att de gamla bor på fattighuset, de som behöver det.” Sa hon och vinkade av mannen.
Snart kom hon in i ladan och letade sig till sin plats, alla hade inte kommit tillbaka ännu så hon fick vänta påsen. Hin la sig ner på sin madrass hoppades att herrStone inte skulle bli alltför arg på henne.

Han vikar en gång till och väntar på att hon ska komma in. Graham ser sig om och rider iväg hem med flickan i tanken. Han ta sin tid på sig att gå hem , ställer in hästen i stallet innan han går in i huset. Hans far är nog kvar i verkstaden, eftersom att hans mor inte där så är det Grahams jobb att laga mat just nu. Det blir en enkel paj.

Will ligger ner på sin madrass då de andra dyker upp. Ladan är stor och inte känner hon alla vid namn, men alla har hon sett. Alla som lever där, lever utanför stadens skyddsnät och oftast utanför lagen. Många är glädjeflickor, småtjuvar och annat folk. De som brukar ligga i Wills hörn är barn och ungdomar som liksom henne delar ut tidningar för några öre per dag. De hade arbete och laga försvar, då det var mot lagen att vara utan. Men lönen räckte inte mer än mat och knappt det, vilket gjorde att många även kunde ägna sig åt sådant som stod utanför lagen.
"Will, hur gick det? Anna sa att du blev överkörd." ropade Dan och kastade åt henne ett äpple. Will tog emot det och förklarade allt som hänt.
"Stone blev inte särskilt glad på dig, även då ci hjälptes åt att sälja alla dina exemplar." fortsatte Frida och Will nickar medans hon tuggar på sitt äpple. Hon fick ta det med honom imorgon, de andra skulle inte behöva ta hans vrede.

Middagen är snabbt över och Graham går upp till sitt rum, hoppas att kunna läsa ett tag. Han lägger sig i sängen med en bra bok och försöker att läsa men tankarna återkommer till flickan, till Will. Så klart var Graham glad att kunna hjälpa henne men det verkar inte ha gjort mycket om hon måste bo där och vara runt folk som Herr Stone. Han lägger ner boken med en suck.
Nästa morgon går han till marknaden och grosshandlaren för att hämta varorna , denna gången så tog han med sig en liten vagn,

Will vaknade tidigt av att Adam ruskade om henne.
”Dags att vakna.” mumlade han och hon gick upp med de andra. Solen höll på att gå upp och kyligt morgondag låg fortfarande kvar på gatorna. Det var knappt någon vaken, handlarna öppnade inte ännu. Bara människor som sov längst gatorna syntes till.
Den stora skara barn som tillhörde Stones skyndade över gatorna till de stora järngrindarna som strax öppnades för dem.
De ställde sig på rad framför ett bord med dagens färska tidningar och fick sin bunt.
Då det var Wills tur spände herr Stone sina ögon i flickan och en av hans lärlingar tog tag i hennes arm så hon inte kunde fly. De andra barnen stod kvar, de visste väl att det var värre för alla parter om man la sig i. Efter en rejäl utskällning som innehöll ord som djävulen själv skulle le åt fick Will ett par rejäla örfilar.
”Denna vecka tjänar du bara hälften, det kanske kan bli dig en läxa.” svär han åt henne då hon äntligen släpps fri.
Will kom ut på gatan, hon hade haft tur hon hade inte blivit inlåst som det hände med Charlie. Hon fick väl överleva veckan helt enkelt. Hon försökte tvätta av den blossande kinden med vatten, ett rejält rivmärken hade hon fått av hans ring. Hon tänkte på mannen från igår, han som var raka motsatsen till Stone.
Sen haltade hon ut på gatorna för att sälja tidningarna.