Digerdöd & Magi

Hon pekade på magen som svar med en grimas om sa vad hon tyckte om det hela.
"Jag kan inte vara ute på vägarna, med det här som jag inte kan bli av med. Jag har försökt med allt." sa hon med en svordom och bröt av brödet och åt.
"Jag tänkte föda det här så jag kan bli av med det, sen får jag se. Kanske stanna över vintern då det inte är roligt att vandra på vägarna." svarade hon. Dessutom skulle hon inte vara på topp efter hon fött barnet heller. Hon var tvungen att ta igen sig och en stilla enslig by var ju bra då.
"Men det var trevligt att du kom, det var längesedan jag talat med någon." Hon drack ytterligare ett glas med sprit och hällde sedan upp ett te av febernedsättande åt sig.
"Behöver du något? Mår du bra?" frågade hon om hon skulle ge honom någon dryck eller om han gjort sig illa så kunde hon hela hans sår.
Hon hade hjälpt honom ibland då de setts, det var inte alla hon hjälpte. Även om hon kanske inte såg ut så mycket jämfört med honom, så var hon inte vara snäll och vän. De flesta såg väl henne som en vacker, vek och försvarslös kvinna. Vilket hon hade utnyttjat men det hade också blivit hennes fördärv. Dels de män som gett sig på henne och i de städer och byar hon drog igenom, hon jagades och de ville bränna henne likt sin moder. Hon var häxans dotter och även om modern enbart gjort gott, hade de fruktat henne.

Pitch log lite, så hans funderingar kring graviditeten hade varit riktiga, hon ville inte ha barnet.
"De flesta skulle inte säga att de vill bli av med ett barn" sa han enkelt, långt ifrån upprörd eller dömande, snarare fascinerad. Sol var inte som andra, det visste han, men hennes kommentar var ändå väldigt direkt. Få pratade om oönskade barn och vad man skulle göra med dem. Dock drömde många om det, han hade förvandlat tillräckligt många drömmar till mardrömmar för att veta att det var sant. "Barnet kanske är magiskt, precis som du, vilket betyder att det kan skydda sig själv"

Pitch visste inte om det var möjligt, men han visste att vissa nyfödda visade sina krafter nästan direkt, så kanske kunde de göra det innan de var födda.
"Ja om du inte blir av med det är föda enda alternativet, så länge du inte tänkte döda dig själv, men det skulle vara lite väl drastiskt" sa han med ett leende. "Och vägarna är som vackrast på vintern"
Pitch älskade mörkret, men den kyla och det landskap som vintern kom med, var nästan bättre än mörkret, och tillsammans med mörkret, var det perfekt.

"Ditt sällskap är också uppskattat. De flesta tråkar ut mig allt för fort, eller är allt för dömande, få är lika klipska som du" sa han medan han åt, innan han skakade på huvudet. "Jag har allt jag behöver och jag mår så bra som jag kan"
Det fanns stunder då ensamheten bekom honom, de stunder han inte alltid mådde så bra, men de var få och inget Sol kunde göra något åt i vilket fall som helst, och han hade lärt sig leva med det. Och just nu var han inte ensam.

"De flesta vill dock bli av med barn. Antingen blir man dömd för att det är fött utom äktenskap, eller annars har de inte pengar nog att ens hjälpa de levande." kommenterade hon med ett snett leende. Sedan hade hon väl inte kommenterat det om hon inte visste att han skulle ta det bra. Han var ingen präst som skulle tala om synd och döma henne.
"Jag har tänkte på det med. Men jag kan inte ta hand om ett barn, livet jag lever är inte anpassade för barn." hon suckade.
"Men troligen har du rätt, hade det inte varit magiskt skulle det inte vara levande nu." säger hon och äter upp maten och ler tacksamt åt hans ord, klipsk hade inte många sagt om henne.
"Jag blev överfallen av ett par män när jag gick längst vägarna." sa hon som förklaring till sitt havandeskap.
"Dock lever ingen av dem nu, när jag väl kom undan fick de allt ångra sig. Nu kan de inte ge sig på någon mer." hon skrattade, även om minnet var smärtsamt och hade satt djupa spår i henne. Hon ville inte heller att barnet skulle ha faderns drag.

"Det må vara sant, men att vilja och medge är inte samma sak. Ack för många är oroad för guds vrede över sådana ord och agerande. Dock skulle jag säga att ingen av oss ser på gud och hans män med uppskattning, eller är villiga att lyssna till hans ord och befallningar" Pitch kunde inte minnas om han någonsin trott på gud. Kanske när han var ung, men människor hade vänt honom ryggen för fort för honom att lära sig eller tro på gud, ens innan han började förfölja dem. När han var ung så var magi inte något ockult, förvisso sökte ingen han hjälp, men människor med Sol's krafter hade varit populära.

"Det är något jag kan hålla med om, dock finns det människor som gör det, lever det liv vi lever och har barn, även magiker. Vissa anser att vi har någon plikt att sätta fler magiker till världen, nu när de vill döda oss" sa han enkelt, något han verkligen inte höll med om. Att skaffa ett barn för att försöka jämna ut balansen var dumdristigt och ogenomtänkt. "Men vem vet, den lilla krabaten kanske överraskar dig, får dig att fatta tycke för den"

Pitch tömde sitt glas medans han lyssnade på Sol, han misstänkte att det var något sådant, särskilt då barnet inte var frivilligt. Om hon gjort det av egen vilja anade han att hon skulle vara mer försiktig.
"Jag hade nästan varit besviken om någon av dem överlevt"

"Jag var inte ens välkommen till kyrkan på den goda tiden när de fortfarande ville ha vår hjälp. Jag är oäkting och de är inte välkomna oavsett." svarade hon, något som på den tiden sårat henne. Men nu fylles hon enbart med hat och avsky till kyrkan och dess män.
Även om hon inte haft magiska krafter hade hon varit dömd. Hon var oäkting, hon var ogift och med barn samt att hon strök runt på vägarna.
Hon började slappna av något med hjälp av spriten och det smärtstillande.
Det hade börjat mörkna ute och brasan värmde och lyste. Hon började duka av och diska innan hon gjorde te till dem båda, te som skulle få dem varm och sova gott.
"Det finns sängar i huset, men madrasserna kryllar säkert av löss. Så jag föreslår att vi sover på golvet." sa hon och erbjöd honom på så vis att sova över. Hon gav honom en mugg och satte sig åter ner.
"Det viktigaste är att de levande mår bra, det är inte säkert att barn får det bra bara för att man föder dem." svarade hon, men vem visste. Det fanns tydligen något som hette moderskänslor, hon hoppades dock inte att drabbas av dem.
"De förtjänade inte att leva." svarade hon enkelt, glad att han var sådan, inte dömde henne.

"Det fanns inget at hämta på den tiden, endast ord som ingen begriper men ändå följer, och mer hat den borde komma ifrån någon som predikar om Guds kärlek" sa han kallt, han kände att prästerna var mer lögnare än någon annan.

Pitch följde henne med blicken när hon dukade av. Han hade kunnat ta hand om sitt eget, men han gav henne en nick som tack. Han såg emot brasan, han fann alltid ett lugn runt den. Ljudet, doften och skuggorna passade honom perfekt. Värmen gjorde inte mycket för honom, men det var inte viktigt.
"Golvet är knappast obekvämare än marken" svarade han enkelt medan han accepterade inbjudan. Han föredrog att sova inomhus, i en säng, men han var inte bortskämd nog för att inte kunna sova utomhus, eller på golvet. Han accepterade helt enkelt situationen han hamnade i.

"Det är sant, men jag skulle säga att det även gäller vuxna. Även om deras barndom är bra finns det inge som säger att det kommer fortsätta så" sa han enkelt, inte för att andras levande bekom honom.
"Nej de förtjänar inte att leva" sa han enkelt.

"Jag tänkte röka ut alla löss och loppor imorgon, så du kan få en av sängarna då." svarade hon. Inte för att hon tvingade honom att stanna. Men hon hade verkligen saknat sällskap och i ärlighetens namn var hon livrädd att vara själv när barnet kom. Inte för att hon skulle tvinga honom att vara med, men att bara veta att han var i närheten skulle lugna henne.
Hon lyssnade på hans ord, men sa inte så mycket. Vad skulle hon säga? Hon visste att han inte hade det lätt, folk var rädda för honom och det kunde han inte komma ifrån.
Hon visste egentligen inte mycket om honom, men han hade ändrats efter de gånger de träffats. Första gången de setts var hon en liten rädd och övergiven 10 åring i flätor och han såg mer ljusare på livet. Sedan hade de träffats då och då och han hade förändrats, mer mörkare, dystrare. Hon hade väl också gjort det, lärt sig att ta tillvara på sig själv.
Snart låg mörkret om dem och teet var uppdrucket. Hon la ut filtar åt dem på golvet framför brasan som de kunde ligga på och ha om sig. Sedan petade hon i elden och mumlade några ord, elden lyste upp och fortsatte sedan att brinna lugnt. Nu skulle den brinna hela natten och de kunde sova lugnt.
Hon sätter sig tungt och ovigt ner på golvet och drar av sig skor, strumpor och överklänning så hon bara hade den vita undersärken på sig.
"God Natt då." sa hon, la sig ner och sov efter ett tag.

"Du är ihärdig" sa han endast. Han visste inte om han ville stanna. Han had inget emot hennes sällskap, och platsen var för nu säker. Men hur länge han tänkte stanna om han ens stannade visste han inte. Men han visste att han skulle bli uttråkad om han stannade för länge. Han gillade naturen och enskildheten ett tag, men han skulle sakna staden.

Pitch följer henne med blicken när hon "bäddar", något hon inte behövt då han själv kunde ordna sin bädd, men han la sig snart ner, vänd ifrån elden och drog upp huvan så mörkret skulle omsluta honom, så gott det kunde med elden i rummet. Han muttrade ett godnatt tillbaka och hörde snart hur hon somnade. Han var själv långt ifrån trött, mest för att han föredrog att vara vaken på natten, tillsammans med mörkret, men han lyckades tillslut tvinga sig själv att somna.

Han var vaken långt innan solen hade gått upp, vilket inte var ovanligt, om han la sig tidigt. Sol sov fortfarande och han reste sig tyst och smidigt upp. Så fort han steg ut slog kylan emot honom och han log, medan han satte sig ner på en av bänkarna utanför. Han hörde genast ljudet ifrån djuren som blev oroliga, men efter någon timme vande de sig vid hans närvaro, något så när och han log lite smått. Djur överlevde på sina instinkter och reagerade kraftigare än människor, ändå var de smartare och mindre dömande än människor.

"Jag tänker bli av med denna och då är hårt arbete bra." sa hon och pekade på magen även om hon tvivlade på att hon skulle bli av med barnet. Hade det klarat sig så bra mot alla brygder och alkohol så skulle den klara detta med.
"Dessutom måste jag vara någonstans när den kommer och det gör den snart." svarade hon endast, hon visste inte när. Kanske en vecka, några veckor, eller bara någon dag.
"Du behöver inte stanna, men du får, det vet du." log hon.

Sol vaknade med solen som lyste in på hennes ansikte. Hon sträckte på sig och satte sig långsamt upp. Hela kroppen värkte, hon önskade verkligen att detta skulle vara slut snart. Hon brukade vara smidig och snabb, men nu kunde hon knappt ställa sig upp utan problem.
Hon började göra ordning gröt och te, Pitch var tydligen ute. Men han hade inte gått då hans packning var klar.
Hon dukade fram och gick ut.
"Frukosten är klar jag ska bara hämta mjölken." sa hon till Pitch som hon hittade ute. Sol gick in i ladugården, gav djuren mat och tog mjölken från kon. Hon hade sett till att kon skulle kunna mjölka utan henne så hon bara kunde hämta, en enkel liten formel.
Snart kom hon in, hällde upp mjölk, gröt och te till dem.

Pitch sa inget om hennes metod. Det bekom honom inte att hon ville bli av med barnet men han tvivlade på att hennes metod skulle fungera, dock kunde han inte klandra henne för att försöka. Och att hålla sig själv sysselsatt var alltid en bra plan. Det kunde hålla tankarna i styr. Han höll sig själv sysselsatt genom att vandra omkring.
"Det är en logisk plan" sa han enkelt, förstående att hon inte ville föda ute på vägarna. Och han var uppriktigt glad över att inte vara kvinna och någonsin behöva fundera över dessa problem. Till det sista nickade han endast, ovillig att ge ett svar.

Pitch öppnade ögonen när han kände Sol's närvaro och gav henne en nick till hälsning, utan att röra sig. Återigen tänkte han på hur det inte var nödvändigt för henne att göra något sådant för honom, men han protesterade inte, hon ville arbeta och han behövde inte ta ur sina egna förråd.

Han öppnade ögonen när han hörde dörren till ladugården öppnades och han såg att Sol hämtade mjölk, men utan att mjölka och log en aning.
"En praktisk formel" det var tydligt att magi var inblandad, en annan än den han besatt. Deras sätt var väldigt olika och självklart fanns det stunder då han önskade att han hade andra krafter, så han kunde göra enkla saker som att mjölka en ko, men han skulle aldrig vilja byta ut sina egna krafter.

Pitch följde efter Sol in i huset och slog sig ner vid bordet och tog för sig av maten.
"Har du sovit gott?" frågade han.