Delphini och den forntida häxan

Superbra, jag kan verkligen se Delphi framför mig. Nu har hon fått en start i berättelsen och fler hjälpmedel lär nog dyka upp till hennes uppdrag. Ser fram emot det

Mintygirl89 Aww be inte om ursäkt ♥ Bättre sent än aldrig. Och tack för rättandet! Kollade också upp det nu. Ska bara komma ihåg att stava rätt i fortsättningen xD
____________________________________________

Kapitel 3

Första kvällen som fri. Än så länge inte tillräckligt med information för att börja utföra uppdraget. Den bästa idén var att skämma bort sig med en utekväll, tyckte Delphi. Gärna på något ställe för mugglare då hon förmodligen redan var efterlyst i trollkarlsvärlden.

Hon drog på sig en mantel och drog luvan över huvudet, för säkerhetsskull, innan hon transfererade sig till London.
Hon såg sig omkring i staden. Ingen verkade lägga märke till hennes närvaro. Hon andades ut av lättnad och började gå längs gatorna.
"Du där!" ropade en manlig röst följd av en busvissling. "Det är inte Halloween än."
Delphi tittade åt sidan och fann ett par främmande män.
"Låt henne vara", sa en av de andra männen. "Hon har säkert bråttom till en begravning."
Männen brast ut i skratt och gav varandra en high five.
Delphi himlade med ögonen och gick vidare.
"Mugglarjävlar", muttrade hon tyst för sig själv.

Efter sökande lyckades hon hitta en bar strax utanför stan, med en döskalle som logga. Utanför stod några halvt berusade kunder och rökte. De var alla klädda i skinnjackor, hade speciella frisyrer med intressanta färger. Verkade vara ett perfekt ställe att smälta in med sitt silverblåa hår.
Delphi tog av sig luvan och steg in. Öronen fylldes genast med hög hårdrock. Baren var fylld med människor, troligtvis mugglare, som stack ut med sina stilar och tatuerade kroppar. På väggarna satt planscher av band hon aldrig hade hört talas om men som såg rätt coola ut. Iron Maiden, Metallica, Nirvana, KISS, Skid Row och mycket mer.
Hon gick fram till bartendern och satte sig vid disken för att ge sin beställning.
"Vad får det lov att vara, unga dam?" sa bartendern.
"En... öl", sa Delphi då hon inte visste bättre.
"Vilken sort? Vi har-"
"Ge mig bara den starkaste du har", avbröt hon.
Bartendern öppnade kylskåpet och nappade åt sig en ölflaska. Därefter tog han fram ett glas innan han öppnade flaskan.
"Det blir två pund."
"Javisst. Ja-" Där kom Delphi på. Hon hade inga mugglarpengar på sig. Nu fick hon vara snabbtänkt, utan att förhäxa bartendern. "Åh nej... Min plånbok är borta. Jag måste ha tappat den på vägen."
"Ingen fara, jag bjuder", sa bartendern. "Det har varit mycket ficktjuvar här på gatorna på sistone. Du är inte den första utsatta."
Delphi log av lättnad och hällde upp sitt glas.
"En vodka-redbull", sa en ung kvinnlig röst precis intill henne efter första klunken av sin öl.
Hon tittade åt sidan och fann en tjej med brunt rufsigt hår i axellängd, klädd i en jeansjacka prydd med nitar. Delphi tittade genast tillbaka på sin öl igen, men kunde fortfarande se tjejen i ögonvrån. Hon fick sin drink och betalade. Efter det slängde hon sin blick på Delphi.
"Hej", sa hon. "Jag gillar ditt hår."
Delphi tittade på henne igen och rodnade.
"Tack. Snygg jacka", sa hon.
"Du får jag fråga dig. Hur gör du för att få färgerna att smälta in så perfekt ihop?"
"Err..." Delphi blev tveksam över hur hon skulle besvara frågan. "Jag liksom... föddes såhär. Galet va?"
"Ååhhh", sa tjejen fascinerat. "Är du en sån där... vad heter det? En metamorfmagus?"
"Du..." Delphi lutade sig fram för att kunna dämpa rösten. "Du känner till trollkarlsvärlden?"
"Mugglarfödd häxa", sa hon. "Så... du är också en häxa."
"Du kom på mig", flinade Delphi.
"Gina", presenterade tjejen sig. "Och du är?"
"Delphi. Så... gick du på Hogwarts?"
Gina skakade på huvudet.
"Ilvermorny. Jag flyttade till England efter min examen."
"Du låter väldigt brittisk för att vara från USA."
"Svårt att avhålla sig när man bott här i några år. Så du då? Vilken skola lärde du dig ditt?"
"Hemundervisning", sa Delphi. "Kvinnan som uppfostrade mig vägrade skicka mig till Hogwarts."
"Tragiskt. Du vänta en stund", sa Gina och vände sig till bartendern. "Två monstershots."
"Monstershots?" upprepade Delphi.
"Du kommer älska det!"
Två shottar ställdes fram och Gina betalade. Hon tog den ena och gav den andra till Delphi som luktade tveksamt på den.
"Skål", sa Gina och klickade sitt lilla glas mot Delphis innan de båda drack.
Gina hade rätt. Det var gott. Plötsligt började Delphi känna sig flummig.
"Du", sa hon. "Ska vi sätta oss nånstans?"
"Självklart!" sa Gina och hoppade ner från sin pall med drinken i handen. "Kom med. Jag ser ett ledigt bord."
Delphi tog med sin öl och följde efter Gina. De satte sig vid det lediga bordet bredvid varandra och pratade vidare.

Senare vid midnatt kände de att det var dags att ge sig av. De gick tillsammans i armkrok längs gatan och stannade upp vid en korsning.
"Vilken underbar kväll", sa Gina, uppenbarligen berusad, och tog Delphis båda händer. "Men det vore ju synd om den slutade med att vi skildes åt bara såhär. Jag vet... följ med mig hem! Jag bor bara tvärsöver den stora vägen där."
Delphi tittade på deras händer. Hur gärna hon än ville spendera hela natten med Gina kunde hon inte ta några risker.
"Varför inte hem till mig?" föreslog hon.
"Vart bor du?"
"Långt ute på landet."
"Kör för det."
"Blir det bra med spöktransferens?" ville Delphi försäkra.
"Inga problem", sa Gina innan hon tog Delphi hårt om armen, redo för att åka.
_____________________________________________

Jag råkar ju faktiskt ha en liten teori om att Delphi möjligtvis kanske är en metamorfmagus

Superbra kapitel! Låter som om hon fick en vän i Gina. Gillar din teori om att Delphi skulle kunna vara en metamorfmagus. Inte tokig alls!

Vi får se hur det går nu. Längtar till nästa kapitel!

Männen brast åt i skratt och gav varandra en high five.

Ändra det röda ordet, så det känns levande på något sätt,

Männen brast återigen i skratt och gav varandra en high five.

Som sagt, det ska bli spännande och läsa vidare.

Älskar det här kapitlet! Hela miljön, baren, mötet med Gina, allt! ♥ Låter logiskt att Delphi skulle kunna vara en metamorfmagus med tanke på släktrelationerna.

Upptäckte ett litet stavfel.

Gina hade rätt. Det var gått. Plötsligt började Delphi känna sig flummig.

Gina hade rätt. Det var gott. Plötsligt började Delphi känna sig flummig.

Galet nyfiken vad som ska hända med Delphi och Gina i nästa kapitel!

Mintygirl89 Avis Fortunae Hehe tack. Rättade precis mina stavfel. Ibland skriver jag så snabbt att jag råkar trycka på fel tangenter x)

Ingen orsak! Händer mig hela tiden Mintygirl89 brukar hjälpa mig. ♥

Lääängtar efter nästa kapitel!

Gud! Har precis läst igenom alla kapitel hittills och jag är helt fast! Snälla, ge mig mer, den är så bra.

Angående din teori, jag tror du har rätt. Det låter väldigt logiskt att hon skulle vara det, och egentligen måste man väl inte ha föräldrar som är det för att själv bli en?

Kapitel 4

Delphi vaknade nästa morgon, utan att minnas vad som hände kvällen innan. När det slog till henne satte hon sig hastigt upp och slängde en blick på Gina som låg bredvid henne i djup sömn.
Fan, fan, fan! tänkte hon. Visst var Gina underbar, det ville hon inte förneka, men när hon väl insåg att hon faktiskt inte kände henne innan. Tänk om hon var en hemlig auror?
Delphi hoppade genast ur sängen, drog på sig en morgonrock för att täcka sin nakna kropp, och gick mot köket. Hon gick runt i cirklar samtidigt som hon funderade över hur hon skulle hantera situationen. Hur skulle hon försäkra att hon kunde lita på Gina? Hade Gina ens en aning om vem hon var? Men främst av allt visste hon att oro inte skulle lösa någonting. Hon behövde ta det lugnt.

Hon återvände till sitt sovrum bärande på en frukostbricka med ett leende.
"Godmorgon, solstråle", sa hon och lät brickan sväva över sängen.
"Nämen", sa Gina imponerat. "Är det ett hotell man har hamnat på?"
"Rostat bröd och frukt. Skynda dig på att ta för dig innan teet kallnar."
Gina började genast hugga in medan Delphi satte sig vid fotändan med sin tekopp i handen.
"Så..." började hon. "Efter den kväll som har varit så tänkte jag att vi kanske bör lära känna varandra så... vad sägs om att vi kör frågeleken? Vi turas om att ställa varsin fråga om varandra tills vi tröttnar."
"Okej", sa Gina men bröd i munnen. "Du får börja."
"Vad jobbar du med?" ville Delphi gärna veta.
"Just nu jobbar jag hemifrån. Blivande författare."
"Jaså?" sa Delphi nyfiket. "Vad skriver du om?"
"Hörru! Det är min tur att fråga dig nåt. Vad var det konstigaste du trodde på när du var liten?"
"Att jag var heterosexuell", sa Delphi och flinade. "Nej men seriöst. Jag trodde mina magiska krafter kom från en ängel. Jag hade en dröm om det en gång. Min tur. Er... Varför flyttade du till England?"
"Jag ville utforska London. Sen blev jag fast här. Okej. Nu undrar jag... Hur gammal är du, Delphi?"
"Tjugosex", sa Delphi och insåg att hon plötsligt kände sig gammal. "Hur gammal är du då?"
"Tjugotre", sa Gina belåtet. "Vad- oj shit är klockan så mycket?!"
Delphi tittade på sin väggklocka som visade sig vara elva redan.
"Oj då", sa hon som egentligen var van vid sovmorgon.
"Ledsen, men jag måste dra", sa Gina och gick genast upp och slängde på sig sina kläder.
"Varför? Har du bråttom?"
"Er ja. Jag har en intervju angående min bok. Men du, tack för igår och tack för frukosten."
"Det var så lite så."
"Vi kan väl ses igen nån gång? Du vet ju var du hittar mig", sa Gina och blinkade.
"Javisst! När jag inte är alltför upptagen."
Gina gav en slängkyss innan hon transfererade bort sig. Därefter lade sig Delphi ner på sängen med ett leende. Hade allt hänt av en slump eller var det ödet som förde dem samman? Vad det än var kunde hon inte sluta tänka på Gina.

Efter några timmar behövde hon ta tag i sitt uppdrag. Ännu inga nyheter om Jemira, och inga fler meddelanden från Rodolphus. Istället läste hon igenom det förra brevet på nytt och kollade noga på fotot och försökte memorera alla detaljer.
Mitt i allt knackade det på dörren. Delphi tittade upp spänt. Hon hade sin trollstav redo och gick långsamt mot dörren.
"Delphi?" hördes en bekant röst utanför. "Det är jag. Får jag komma in?"
Delphi andades ut och låste upp dörren.
"Moster Cissy?" sa hon. "Vad gör du här?"
"Hälsar på min systerdotter. Vad annars?" sa Narcissa med ett leende.
"Kom in", sa Delphi och släppte in henne.

De satte sig vid köksbordet för att prata.
"Din styvfar meddelade mig", sa Narcissa. "Att han fick ut dig ur Azkaban för ett uppdrag. Stämmer det?"
"Är det någon mer än du som vet?"
Narcissa skakade på huvudet.
"Det skulle vara för riskabelt, men han tyckte jag förtjänade att veta."
"Så... Draco vet inget?"
"Vi har aldrig ens pratat om dig. Faktum är att jag har sett på honom att han inte vill prata om dig."
Delphi tittade ner.
"Tror du han någonsin kan förlåta mig?" sa hon. "Efter allt som hände... efter vad jag utsatte hans son för."
"Det är upp till honom att avgöra. Men frågar du mig finns det inget att göra för att få det förflutna ogjort."
"Och det sårar mig ännu. Jag skulle ha lyssnat på dig, Cissy. När Rodolphus visade mig profetian. Jag skulle ha låtit bli-"
"Du var ett föräldralöst barn som ville träffa sin far. Det är inte konstigt. Du ville göra mamma och pappa stolta. Jag å andra sidan var medveten om konsekvenserna. Jag försökte skydda dig. Och jag ville skydda min familj."
"Scorpius..." fick Delphi ur sig. "Hur mår han? Vet han om att trollkarlsvärlden är under hot?"
Narcissa nickade sorgset.
"Jag har inte hört från honom på länge", sa hon. "Både jag och Draco är oroliga. Det sista han sa var att det vore säkrast för oss om han stack."
"Va?! Varför?"
"Jo... Dessa attacker. Alla mugglare som dött. Oftast när det har hänt något så har antingen han eller Albus varit i närheten. De tror att det är något som vill åt dem. Sist jag hörde från honom sa han att han och Albus var på ett säkert gömställe men vart ville han inte berätta."
"Oj..." sa Delphi. "Men då kanske de vet saker som inte jag vet! De kanske har den information jag behöver!"
"Tänk på att i deras ögon är du ett hot som borde sitta inne. Och efter alla rykten jag hört..."
"Vad för rykten?!" sa Delphi. "Vad har du hört?"
"Det sägs att du är en del av hotet. Att du ligger bakom det här. Ministeriet vet att du har rymt. De vet att du gömmer dig."

Oj, vilket liv Delphi lever. Hon måste vara på sin vakt mot Aurorer. Undrar om Gina var den hon utgav sig för att vara? Superbra skrivet, som alltid!

kjdfjijhgiuhr AMAZING! Tycker om Gina, men du kommer säkert göra så att jag hatar henne, som du gjorde med Max fast tvärtom.