Lover Revealed PRS wolfy & Emma07

Sophie vände blicken mot mannen som presenterade sig för henne. Han hade ett vänligt leende, ett ganska genuint sådant också. Eller så var han bara en ruskigt bra skådespelare. Hon behövde fråga Thomas om vem det var senare, hon behövde ju skapa sig uppfattningar om alla inblandade och så vidare bortåt.
"Sophie." Hon besvarade hans leende och sneglade sedan på Thomas som såg otålig ut.

William log mot henne, granskade henne och undrade varför han inte fått en chans att träffa henne förut. Hon såg bra ut och verkade trevligt, så kanske han skulle försöka få en chans att prata vidare med henne sen.
"Jag kan inte minnas att jag träffat dig förut?", sade han, märkte hur otålig Thomas verkade och suckade inombords. Han var alltid lika dramatisk, gav honom dock en menande blick med att han snart skulle smita undan och ta emot betalningen. De försökte alltid vara så snabba som möjligt, risken fanns alltid att snuten skulle komma.

"Det beror på att vi inte har träffats förut." Sophie skakade långsamt av sig armen som Thomas haft kring hennes midja. Mannen la dock inte ens märke till det eftersom han var upptagen med att lågmält skälla ut någon stackare. Antagligen en av hans män som hade fått någon uppgift som varit för krånglig för att klara av. Å andra sidan var Thomas en petnoga person så ingen kunde väl utföra något uppdrag tillräckligt bra för att han skulle vara nöjd, förutom han själv.
"Men jag tror vi kommer träffas oftare från och med nu," tillade hon sedan och log ett prövande leende.

William såg på henne och lyssnade, höll ett öga emot Thomas som dock verkade vara tämligen upptagen. Han kände svagt igen killen som han skällde ut, men brydde sig inte om att försöka lyssna på vad det handlade om. Det var deras sak och inte hans. En sak hade han åtminstone lärt sig, att inte lägga sig i saker i onödan - det ledde oftast bara till mer problem, och dem hade han nog utav ändå. Han vände helt blicken till Sophie igen och besvarade hennes leende.
"Det får vi hoppas", sade han, skulle nog gilla att umgås mer med henne.

Det var snabbt över och gruppen skingrades. Thomas försvann iväg in i folkmängden men Sophie stannade kvar. Hon tänkte inte följa efter honom likt en hundvalp, och någon lust med det hade hon inte. Däremot utbytte hon gärna några ord till med William. Han verkade tämligen trevlig.
"Så.. Har du haft kontakt med Thomas länge?" frågade hon och studerade honom under ögonfransarna.

William såg snabbt efter Thomas, han hade fått gjort det han behövde redan så hade inget mer att säga honom. Istället vände han helt blicken till Sophia igen, nu när han inte behövde ägna nån uppmärksamhet åt Thomas längre kunde han gott försöka lära känna henne lite bättre. Han ryckte lite på axlarna.
"Inte direkt. Och du?", frågade han, hans svar var lite mångtydigt då han tidigare haft kontakt med honom via pappan.

"Nej, det kan jag inte påstå att jag haft. Har blivit en del av hans krets ganska nyligen." Sophie ryckte avfärdande på axlarna. Trots att hon hade en påhittad historia att ge om någon frågade, så ville hon i den mån hon kunde undvika att ljuga. Därför var det bäst att bara hålla munnen stängd när det kom till frågor som nästan var detsamma med att trampa någon på tårna.

William vilade blicken på henne, granskade henne lite uppifrån och ner men lät till sist blicken landa på hennes ansikte. Precis som han tyckt vid en första anblick på henne var hon vacker, och han skulle definitivt ha kommit ihåg ifall han skulle ha träffat henne tidigare.
"Kanske jag åtminstone får möjlighet att träffa dig mer framöver i såna fall?", sade han.

Då han menade att han hoppades på att träffa henne oftare framöver så gav hon ifrån sig ett lätt skratt. Med tanke på att de rörde sig i samma kretsar så var det sannolikt att de skulle stöta på varandra igen. Men det hade hon inget emot. Hon behövde ju komma närmare honom för då var chansen större att hon skulle få mer information ut också att föra vidare.
"Absolut," nickade hon.

William log vänligt emot henne, vilade ännu blicken på hennes ansikte.
"Bra", sade han vänligt, vågade nog till och med påstå att han skulle se fram emot att umgås mer med henne. Hon verkade trevlig, trevligare än vad många andra i de här kretsarna var.
"Så hur kommer det sig att du hamnade här?", frågade han.