Into the blue PRS wolfy & Emma07

"Har du jobbat som journalist på något annat ställe tidigare?" undrade han då hon förklarade att hon bara varit anställd i två månader. Teresa verkade klara sig riktigt bra, det var åtminstone bilden han fått av henne. Trots att de inte spenderat så många minuter i varandras sällskap än, så ägnade han ganska mycket tid åt att iaktta folk och bilda sig uppfattningar om dem. Han var ganska duktig på det också.
"Min första roll?" upprepade han långsamt och tänkte efter en stund. Paul gillade ändå att ta sin tid och tänka igenom sina svar, han gillade att formulera sig väl. Snart började han berätta om hans första filmroll, hur han hade förberett sig för den och så vidare bortåt.

Teresa undrade för sig själv varför han frågade så mycket, varför han verkade så intresserad. Hon var bara en journalist, en i mängden då han säkert blivit intervjuad en massa gånger. Hon nickade lite.
"Ja, har jobbat på ett par ställen innan", sade hon uppriktigt, men hade inte varit jättelänge i branschen hittills. Men det gick ändå rätt fort framåt för henne. Hon lyssnade intresserat, ställde en del följdfrågor och blev förvånad över hur pass lätt han var att prata med. Hon antecknade en del under tiden, litade inte på sitt minne vad gällde att komma ihåg allt som sades under en intervju. Snart hade hon egentligen fått allt hon behövde för sin intervju, log emot honom igen.
"Tusen tack för att du ville komma hit", sade hon.

"Tack ska du ha." Paul log vänligt mot henne. Tiden hade enligt honom flygit förbi. Det betydde att Teresa gjort ett väldigt bra jobb och att hon var duktig på det hon gjorde. Han reste sig upp och sträckte ut sin hand mot henne, önskade henne därefter en trevlig fortsatt dag innan han lämnade kontoret. Receptionisten erbjöd sig att visa honom ut, och trots att han skulle klara det på egen hand så tackade han ja. Kvinnan såg så glad ut över svaret också att han var övertygad om att han gjort rätt. Hon ville bara vara vänlig.

Teresa log vänligt tillbaks och skakade hans hand, hälsade detsamma tillbaks. Hon var fortfarande förundrad över hur trevlig han varit, och tankarna på honom hängde envist kvar då hon slog sig ner vid datorn för att skriva på artiklarna hon jobbade på just nu.

Han vinkade hejdå till receptionisten innan han gick därifrån. Bilen stod parkerad några kvarter därifrån. Han skulle åka hem till hans föräldrar eftersom de varit snälla nog att se efter Meadow. Givetvis såg han fram emot att få spendera tid med hans dotter. Det var något av det bästa han visste.

Teresa ägnade resten av eftermiddagen vid datorn för att försöka bli klar med sina artiklar. Och när hon äntligen var påväg hem för dagen så hade hon faktiskt hunnit med en del, och åkte genast hem för att laga sig något att äta. Förhoppningsvis skulle hon få lite tid över senare, kanske till och med hinna åka till stranden - hon älskade att bada och simma och gjorde det så ofta hon kunde.

"Ska vi åka ner till stranden?" frågade Paul den lilla flickan, som förtjust nickade, då de kommit hem. Han hjälpte henne att byta om till hennes favorit baddräkt, en rosa med Hello Kitty-motiv. Därefter drog han en klänning över hennes huvud och lät henne ta på sig sandaler medan han själv gick för att packa ner det han behövde med sig till stranden.

Efter att ha ätit ringde Teresa upp en vän, som senare skulle haka på henne ut till stranden men hon bestämde sig för att åka ut redan nu då hon knappt kunde vänta på att få ta ett dopp. Sagt och gjort, snart hade hon packat ihop allt hon behövde och körde ut till stranden. Baddräkten hade hon tagit på sig under en lätt klänning, och snart hade hon kommit fram dit. Där var redan en del folk, men ändå inte jättemycket ifall man jämförde med hur det brukade vara.

Paul bredde ut handdukarna på den mjuka sanden innan han följde med Meadow till vattenbrynet. Den lilla flickan plaskade glatt, hon njöt av att simma. Just därför försökte Paul se till att de åtminstone ett par gånger i veckan åkte ner till stranden. Ibland blev det inte av på grund av hans hektiska schema, men då brukade han gottgöra det på något annat sätt.

Teresa hade lämnat sina saker på ett tomt ställe och redan gett sig ner i vattnet, hennes vän skulle dyka upp först lite senare så hon kunde lika gärna ägna en stund åt att simma först. Hon älskade havet och att simma där, på något vis kändes det som att det var bästa stället att rensa tankarna och bara få vara, bara få njuta. Efter en stund var det åtminstone dags att ge sig upp, om inte annat för att få en handduk runt sig. Halvvägs upp ur vattnet blev hon lite förvånad över att få se Paul där med ett barn som hon antog var hans dotter. Hon hade inte förväntat sig att stöta på honom där, eller egentligen så hade hon inte väntat sig att stöta på honom alls igen. Hon visste inte riktigt ifall hon var så pass nära än att han såg henne, men log åtminstone vänligt ditåt.