prs rollspelare & wolfy

Mireya tog emot vinet och granskade grabbarna som var där, fastnade med blicken på Rowan. Hon visste inte om hon skulle skratta eller gråta, men hon kunde inte direkt göra något för om Victor fick veta skulle han mörda Rowan utan att tveka. Hon vek undan med blicken och satte sig på soffan, öppnade en av påsarna med knarket. Hon tog lite under sin nagel och gned det mot sitt tandkött. Hon ryckte på axlarna och tog en klunk av vinet.
"Det är bra." sade hon och höll blicken på allt annat än Rowan, vågade inte kolla på honom längre. Victor nickade lite och la väskan med vapnen på bordet också.
"Sådär, jag ser fram emot vapenvilan och ett gott samarbete." log han och gav sina bilnycklar till en av hans killar. "Kör upp bilen, vi ska dra." sade han.

Rowan morrade lågmält för sig själv, skakade bara på huvudet då han fick en frågande blick av Diego och skyllde på att han satt vattnet i fel hals. Hade han inte tidigare haft en tillräckligt dålig bild av Victor så hade han definitivt det nu, han ville slita killen i stycken bara för att han sett på Mireya. Att han hade henne i sina klor... Allt blev helt svart i hans huvud. Han reste sig upp och snodde åt sig väskan från bordet. Diego tackade Victor eftersom han nog var den mest artiga ur gänget, styrde därefter stegen mot dörren.
"Kan jag låna badrummet snabbt?" frågade Rowan sammanbitet och vände blicken mot Victor. Det var mest för att han behövde samla sig för att inte göra något dumt, men också för att han hoppades att han skulle komma åt att byta några ord med Mireya.

"Jag kan visa vart det är, jag glömde läppglans." log Mireya helt oberört och reste sig upp, då Victor nickat lite. Hon halsade i sig vinet och gick mot toaletten som var längst bort, där hennes läppglans turligt nog var. Hon såg sig inte om för att se om Rowan följde med eller inte, utan antog att han var bakom henne.

Han följde oberört efter Mireya, sneglade då och då över axeln för att försäkra sig om att ingen annan följde efter. Då han var säker på att de var helt ensamma greppade han ett löst tag om hennes handled. Han visste inte om han skulle skratta eller gråta över att se henne, om han skulle kyssa henne eller ruska om henne i hopp om att lite förstånd skulle flyga in i hennes huvud.
"Vad gör du med honom?" frågade han tillslut och kupade händerna om hennes kinder. Det här var inte ödet han hade önskat att hon skulle bli en del av.

Mireya drog sig snabbt undan ifrån honom och knuffade mjukt in honom i badrummet innan hon låste. Hon kramade hårt om honom, ville inte ens prata om det utan ville njuta av de få minuterna hon kunde sno med honom.
"Hur mår du?" frågade hon och drog sig undan för att kolla på honom. Det gjorde nästan fysiskt ont i henne så mycket som hon saknat honom.

Han gapade lätt och rynkade på pannan då hon drog sig undan, stängde munnen då han backat in i badrummet. Där omfamnade han henne omedelbart pånytt och lutade sin kind mot hennes hår, passade samtidigt på att andas in den välbekanta doften av henne som han saknat mer än han velat erkänna för sig själv. Istället för att besvara frågan böjde han sig ner och pressade hårt läpparna mot hennes i en kyss.

Mireya rynkade förvånat på pannan men besvarade lyckligt hans kyss. Hon tryckte sig närmre honom men drog sig även denna gång undan ganska snabbt.
"Jag måste gå." sade hon tyst och smekte hans kinder. Hon tog sitt läppglans och kysste mjukt hans kind. "Vi kommer ses igen, jag löser något." lovade hon och granskade honom med ett mjukt leende.

Han förde ner händerna till hennes rumpa och lät de vila där ett tag, svalde en ramsa svordomar då hon drog sig undan och han igen blev påmind om den bittra verkligheten. Det gjorde honom inte det minsta glad att hon var tillsammans med Victor, och övervägde naturligtvis att skjuta killen på momangen. Någon vapenvila brydde han sig inte om.
"Sätt inte dig själv i fara," bad han.

Mireya ljög om hon inte erkände att hon hade saknat hans beröring och hans blickar. Hon smälte nästan på plats av det. Hon nickade lydigt och drog med fingrarna genom hans hår, ville inget annat än att vara hans igen.
”Jag vet. Inte du heller, var försiktig. Ingen får veta något om oss, om Victor får veta kommer han döda dig. Han misshandla en kille för att han titta på mig för länge, han är sjuk i huvudet. Du får inte prata med någon om att vi känner varann.” Sade hon och ställde sig på tå för att mjukt pussa hans panna.

Rowan skulle mer än gärna sätta sig själv i fara om det innebar att han skulle få bort Mireya från Victor. Men han kunde åtminstone försöka avstå från några dumheter, ge henne lite tid till att lösa saker eftersom det var vad hon bad honom om att få göra. Glad var han dock inte. Han pussade henne mjukt på pannan och gav henne en kram innan han öppnade dörren till badrummet, lät henne gå ut först.