PRS demon Medi och Emma07

Zacharias såg på henne och höjde på ögonbrynen igen.
"Tackar. Dock är du definitivt över normal", sade han charmigt, en fördel med att vara demon var att han dessutom kunde ha vissa charmiga egenskaper - han kunde förmå personer att falla för honom tack vare hans demonsida. Och den sidan av sig slog han då på nu.

Hon skrattade och såg på honom.
"Så nu är det okej att prata med människor?" Hon log och drack lite av drinken.
"Jag gillar dina linser." Hon pekade på ögonen.

Zacharias såg på henne och ryckte på axlarna igen, brydde sig inte ens om att svara på hennes första fråga. Han kunde inte låta bli att skratta till av hennes kommentar om linserna. Linser, jo visst.
"Vad gör du här?", frågade han istället för att svara på något, menade på festen.

"Försöker ha en rolig kväll precis som alla andra. Hitta någon snygg person att prata med." Hon blinkade mot honom.
"Jag har lyckats med mitt uppdrag iallafall." Hon skrattade.
"Så vad jobbar du med? Modell, filmstjärna?"

Zacharias flinade roat igen och såg på henne.
"Verkar som om jag också hittade en snygging åtminstone", sade han, fixerade henne lite med blicken. Han var så pass van vid att använda sina krafter numera att han knappt behövde anstränga sig för att kunna lägga in lite krafter för att få henne lite mer förtjust i honom. Han ville kunna roa sig lite till kvällen och det skulle göra det lättare.
"Jag jobbar på en tidning. Och du?", frågade han, han jobbade som journalist där men det var bara ett meningslöst jobb.

Rodnaden kom och hon såg bort.
"Jag jobbar på ett lager." Hon såg upp på honom med ett litet leende.
"Ett kallt hemskt lager." Hon skrattade till och lyssnade till musiken.

Zacharias nickade lite, flinade retsamt emot henne och lade en hand på hennes midja.
"Om du nu är kall så vet jag ett sätt att värma dig ikväll", retades han charmigt, viskade i hennes öra.

Hon skrattade till oh log mot honom.
"Så en demon och en ängel lever loppan? Vad skulle kunna hända?" Hon log mjukt.
"Så kallt är jag inte. Försökte värma ditt hjärta så du kunde le."

Zacharias log retsamt mot henne.
"Jag kan då komma att tänka på ett och annat... värmande", tillade han charmigt och höjde på ögonbrynen. Hon kunde ju alltid få tro att det var hon som fått honom att le. Han lade också andra armen om hennes midja, flyttade dem långsamt neråt samtidigt som han stadigt höll hennes blick och log charmigt.
"Så. Har du tänkt stanna här länge?", frågade han charmigt.

"Jag kom just." Utbrast hon med ett leende och la huvudet på sned.
"Men jag kan alltid gå med dig." Hon hade druckit upp drinken och förstod inte hur lätt hon hade fått den här mannen på sig. Hon log mjukt.