[prs] Jay Devereux & wolfy

Att stå kvar var en väldigt dum idé. Hon visste inte exakt vad det var som lurade, trots att hon hade alla pusselbitar hon behövde för att lägga de på plats i pusslet. Alyssa strök en slinga av sitt hår bakom örat då hon studerade skuggan framför sig. Vad ville han henne egentligen?
"Kan jag hjälpa dig med något?" frågade hon tillslut, hoppades att hennes röst lät lika stadig som hon inbillade sig att den gjorde.

Med ett mjukt skratt av alla röster kollade Tariq bara på henne. Hon var iallefall rädd, det var trevligt.
"Inte mycket, ni vara bara häpnande, det skulle vara synd om du inte var med mig på en kväll som detta." Började han och vände huvudet mot ljuset innan han steg bak och blev en av mörkret igen.
"Mörkret är inte så illa som man kan tro, den kan ge dig saker som du alltid har velat ha" sa han men suckade sedan. Han ville värkligen leka mera, men han behövde verkligen en till själ vid detta lag. Men det verkade som att hon inte var direkt intresserad, men det har inte stoppat honom än i alla dessa år han har vandrat denna jord. "Mörkret kan äntligen ge dig modet du önskar," sa han då med ett flin bakom sin svarta form.

Alyssa önskade att hon skulle kunna säga att det hade varit en trevlig pratstund, men det var tyvärr inte sanningen utan hon kunde enbart beskriva stunden som obehaglig.
"Tack och en ha en trevlig fortsatt kväll." Alyssa började gå igen. Hon var inte särskilt intresserad av att stå kvar och prata med en skugga, så vem det nu än var som valt att störa just henne kunde ge sig av. Gärna återvända till platsen han kommit från, men om det inte lyckades kunde han alltid sysselsätta sig med någonting annat. Han fick gärna lämna henne ifred om han inte hade något vettigt att prata om.

Tariq fnös lite innan han vände sig för att leta efter ett nytt offer. Hon var intressant, men han hade inte energin att bry sig om henne för mycket. Han behövde en själ nu! Så, han slank in i en mans hus och gav han samma förslag som han tidagare hadde gätt tjejen på gatan.
Den här mannen var betydligt lättare att övertyga och Tariq fick äta medans en tom kropp var kvar glömt i den lilla staden.

Till hennes glädje och lättnad lämnade skuggan, demonen henne ifred. Alyssa småsprang resten av vägen hem. Hon kände sig inte direkt rädd, men hon hade en lustig känsla som växte inombords. Mötet med demonen var halvt om halvt bortglömt då hon vaknade följande morgon. Efter en springtur i skogen tog hon en dusch, och mumsade i sig ett skinande rött och färskt äpple som fick fungera som frukost innan hon tog sin handväska och gav sig av. Hon jobbade heltid på ett mysigt kafé inne i centrum där hon trivdes bra.

Vid centrum var Tariq i sin mänskliga fomr, på utsidan av den lilla antik bokhandeln. Den var ägd av en snäll äldre kvinna som Tariq från början ville bjuda till sin familj, men hennes snällhet gjorde gav han ett dåligt samvete om det han skulle göra. Han höll på att putsa fönstren innan han gick in och vände på skylten från stängt till öppet för att då starta dagen

Då hon senare på dagen hade lunchrast lämnade hon det lilla kaféet för att ta en liten promenad. Det var fint väder som hon ville passa på att njuta av. Benen tog henne fram längs med gatan, stannade upp utanför en antik bokhandel. Alyssa hade gått förbi flera gånger men aldrig tagit sig en titt därinne. Vilket det nu fick bli ändring på. Hon öppnade dörren och såg sig om, andades in doften av gamla böcker som slog emot henne.

Tariq var mellan hyllorna med flera böcker i hand. De hade nyligen fått en ny donation av böcker, så det var hans jobb att lägga semi årdning. Men när den lilla bjällran ringde till stack han sitt huvud från hyllan och log mjukt när han märkte vem personen som kom in var. Det var samma tjej från kvällen innan, han ville inte direkt säga något än om att de möttes. Så, med leendet kvar talade han. "Hej! Välkommen, bara säg till om du skulle vilja ha hjälp med något," sa han från där han stod högen med böcker fortfarande kvar i hand.

Då hon hörde en manlig röst vred hon på huvudet tills hon fick syn på en ung man. Han stod bland hyllorna med en hög böcker i famnen. Alyssa fyrade av ett vänligt leende mot honom.
"Tack," nickade hon innan hon såg sig om i den lilla butiken, bekantade sig med urvalet och varorna, till största del böcker, som såldes. Hon var inte ute efter något speciellt och högst antagligen skulle hon lämna butiken tomhänt. Men man visste ju aldrig vilken liten ädelsten man helt oväntat kunde hitta.

Tariq log mjukt från där han stod innan han slank in mellan bokhyllorna igen. Noggrant så började han sortera alla de böckerna i hand innan han gick till kassa. Han tog koppen av ljummet grönt te och drack från den. Han var kunde inte direkt känna smaker eller något, men känslan av det varma teet som strömmade inom honom var tillräckligt för honom.