Cirkus PRS Medi och Emma07

Philip suckade, satte sig ner på huk framför henne.
"Du har ett nytt hem nu istället. Det kanske verkar illa nu, men tro mig, vi är inte särskilt hemska. Vi är som en stor familj", sade han snällt, log mjukt mot henne.
"Jag är 20", sade han.

"Jag sa inget om att ni var hemska." Hon såg bort och svansen svajade lätt.
"Så jag är freaket här?" Hon vände blicken mot honom.
"Vad vill din pappa ens visa upp?"

Philip log mot henne, ryckte på axlarna lite.
"Vem har sagt nåt om det? Du är inget freak. Isåfall är vi alla här det", protesterade han. De var alla speciella på sina vis. Han ryckte lätt på axlarna igen.
"Det får du fråga honom. Jag gör min grej och nöjer mig med det", sade han ärligt, han älskade det han höll på med.

Hon reste sig upp och hon började gå på tårna och lade huvudet på sned.
"Så du tycker min svans inte är konstig?"

Philip reste sig också igen och skakade på huvudet.
"Nej?", sade han, han var uppväxt i cirkusvärlden så var väl van vid sådant.
"Vet du vad du tänker göra i showen?", frågade han nyfiket.

"Nej. Jag tror jag kommer sitta i en bur eller något så jag inte rymmer." Hon suckade och slog till med foten.
"Du tar en kidnappning rätt lugnt ser jag. Händer det så ofta?"

Philip skakade på huvudet.
"Ta för dig av scenen istället. Pappa kanske försöker tvinga dig ut på scenen men inte i en bur", sade han, det gick inte hem hos publiken. Han ryckte lätt på axlarna.
"Tyvärr händer det ganska ofta, ja", sade han.

"Men jag vill inte att någon ska se mig." Hon gick intill honom och log svagt.
"Vill du se en sak?"

Philip lyssnade och såg på henne.
"Var stolt för den du är istället. Du är vacker, och visa det för världen", sade han mjukt och uppriktigt. Han nickade lätt.
"Gärna", sade han snällt.

Hon skrattade. Vacker? Hon vände sig mot honom och pekade på svansen.
"Den är riktig. Ingen mekanisk utan den är riktig." Hon kände p den ludna svansen.