Vampire roll rollspelargärna och Emma07

Nate såg på henne och rynkade pannan, hade vem det nu var inte förklarat? Det var riktigt dåligt gjort, och hade de otur kunde det betyda en hel del problem för honom och hans klan ifall någon sprang runt och omvandlade folk till vampyrer utan att förklara för dem. Men de fick hoppas på att det var en engångsföreteelse.
"Du menar att du inte vet om än att du är vampyr?", frågade han förvånat.

Hon såg på honom. Okej nu började det absolut kännas fel, han verkade ju mena allvar och faktiskt tro att det finns vampyrer.
- jag är ingen vampyr och jag tror att jag måste gå nu sa hon och svalde hårt och vände ryggen mot honom och började gå.

Nate suckade lite direkt, visste inte helt vad han skulle göra. Han ville inte göra det mer jobbigt för henne, men samtidigt var det farligt med en ny vampyr som inte hade koll på vad hon var.
"Vänta. Du kan skada andra ifall du inte lär dig", sade han envist, gick några steg efter henne.

Hon såg bak på honom.
- varför skulle jag skada andra? Det finns inga vampyrer förutom i sagoböcker okej? Sa hon och la armarna i kors.
- i såfall vill jag Ha bevis på det innan jag kommer tro på vampyrer la hon till med en suck.

Nate suckade.
"Det är vad vi vill att människorna ska tro", sade han, det var mycket säkrare för dem så. Annars skulle de alltid vara jagade av dem. Då hon bad om bevis lät han ögonen ändras till röda och lät huggtänderna synas - man lärde sig att dölja det och han hade rätt bra kontroll på sig själv. Utan ett ord var han onaturligt snabbt framme bredvid Maya, snabb som bara vampyrerna var.
"Vad för bevis vill du ha?", frågade han, hade ju redan bevisat en del.

Hon såg på hans röda ögon och huggtänder och innan hon hann reagera så stod han bredvid henne.
- herregud mumlade hon och svalde hårt och la handen för munnen.
- men du kanske är ett monster. Men det är inte jag sa hon tyst och backade ett steg.

Nate suckade lätt igen.
"Du är det, vare sig du vill tro det eller ej", sade han, det var tydligt på hennes doft. Det var inte alltid de kom ihåg vad som hänt, att de blivit bitna och omvandlade, och han utgick ifrån att hon inte kom ihåg det efter hennes ord.
"Du har inte märkt av något konstigt den senaste tiden? Röda ögon, en osläckbar törst?", föreslog han menande. Att bli kallad monster var inget han brydde sig något större om, för att ifall han skulle vara ärlig var det var han vad. Han kunde hata det hur mycket han ville, men han kände att han ändå hörde hemma mer här bland vampyrerna än tidigare.

Maya såg upp på honom, han beskrev exakt de symptom hon känt den senaste tiden men som hon bara trott var någon form av sjukdom. Hon nickade sakta.
- jo det har jag sa hon tyst och såg ner i marken.
- men jag borde väl ha märkt om någon bitit mig ellerhur? Sa hon.

Nate nickade lätt, det var precis det han menat. Många trodde ofta det var någon sjukdom, men det blev bara värre. Själv hade han kommit ihåg när han blev biten, men hade inte fått något förklarat för sig av den som bitit honom. Men däremot hade en annan vampyr dykt upp ganska snart efteråt och hjälpt honom. Han ryckte lite på axlarna.
"Inte nödvändigtvis. Ifall du har varit full något det sista kan det ha hänt då. Vissa kan också förmå sina offer att glömma bort det som hätn", sade han.

Hon rodnade starkt och såg ner i marken.
- well, jag var ganska full kvällen innan jag började känna mig konstig och jag följde med en kille hem den kvällen sa hon tyst och bet sig i läppen.