Celestial roll wolfy & Emma07

Zhoron suckade återigen, lutade sig bakåt och granskade henne. Dock struntade han i att förklara vad nattriket var, utan valde istället att bara svara på hennes andra fråga.
"Tyvärr inte. När du väl hamnat här kan du inte återvända. Du kan välja att stanna här eller leta dig iväg på egen hand, men jag skulle inte rekommendera det", sade han varnande, en ensam människokvinna skulle nog inte klara sig bra särskilt länge på egen hand där. Och trots vad folk kanske trodde om honom så var han inte alltigenom ond.

Selena såg misstänksamt mot honom, gillade inte riktigt den där andra alvens leende som gav henne kalla kårar. Han där ville hon inte träffa själv. Av någon anledning var hon dock nyfiken på den där ledaren, han verkade intressant. Och han sände ju åtminstone efter mat.
"Selena, dotter till en bonde, och mer finns inte att veta. Vem är du själv?", svarade hon, kanske småfräckt men det var sådan hon var. Och mer fanns egentligen inte att veta om henne, hon hade alltid levt ganska enkelt.

"Va?" utbrast hon då den vackre killen påstod att hon inte kunde återvända hem. Det måste vara ett skämt. Hon såg sig om, studerade de andra i jakt på minsta lilla tecken på att de ljög och att det visst fanns ett sätt för henne att återvända hem. Killen från tidigare steg fram och korsade armarna över bröstkorgen.
"Det är vår lag. Om en människa är idiotisk nog att ta sig över till vårt rike, så kan han, eller hon i det här fallet, aldrig återvända." Rösten dröp av förakt.


Selena, dotter till en bonde. Det förklarade inte särskilt mycket. Var människor verkligen så här.. okloka? Vart var världen på väg egentligen? Han skakade på huvudet och slöt ögonen som om han försökte lugna ner sig.
"Emery, ta med henne till ett ledigt rum efter maten. Se till att hon får.. bada och rena kläder på sig." Hans blick hade vandrat över till en kvinnlig alv som nickade.

Zhoron granskade henne, hon hade uppenbarligen inte väntat sig det. Men vad trodde dem egentligen när dem begav sig hit bara sådär? Dem kunde ju definitivt inte släppa tillbaks dem.
"Det är lagen", instämde han.

Selena suckade då han inte brydde sig om att ens svara på hans fråga.
"När kan jag åka hem?", protesterade hon genast, hon ville hem igen.

"Kan ni inte göra ett undantag? Det måste finnas något jag kan göra för att få komma hem igen." Elyse rynkade förtvivlat på pannan. Hur skulle hennes familj klara sig? Vad skulle de tro och tänka då hon praktiskt taget bara gått upp i rök?
"Var är min vän? Hon bara.. försvann?" frågade hon sedan. Tänk om Selena också befann sig här någonstans?


"Aldrig." Aaryan ryckte på axlarna som om det inte var någon big deal. Vilket det inte riktigt var för honom heller. Här skulle hon vara trygg och ha det bra. Lyxlivet som vissa människor hade råd med kunde inte på långa vägar jämföras med den här delen av världen som inte många människor fick uppleva och se med egna ögon. "Det är lagen. Du var dum nog att gå över gränsen, nu får du lida av konsekvenserna."

Zhoron suckade, var alla människor såjär envisa? Så farligt var det ju verkligen inte att vara fast här, tvärtom.
"Inga undantag", svarade han direkt, hård som vanligt på reglerna. Han hade inte vetat att hon haft med en vän också, isåfall kunde hon inte ha hamnat i hans rike iallafall. Han ryckte lätt på axlarna.
"Inte är hon i nattriket iallafall", sade han, mer än så kunde han inte göra. Hade hon hamnat nån annanstans var hon nån annans problem. En av vakterna kom fram och sade nåt i hans öra, och nu log han lite, dock ett rätt kallt leende. Tjuven hade inte hunnit långt. Under natten hade någon försökt bryta sig in i hans kontor, och nu hade de fått tag på mannen. Han bad dem genast skicka in honom, sagt och gjort så kom strax två vakter in med en man emellan sig. Sändebudet som kommit ifrån Vårriket ett par dagar innan. Uppenbarligen hade de varit ute efter information eftersom dem försökt komma in på hans kontor, så frågan var bara ifall det var på eget bevåg eller ifall någon bett honom göra det. Var det det andra var läget allvarligare än vad han trott med Vårriket. Innan hade han knappt tagit blicken ifrån kvinnan, men nu var det nästan istället så att han struntade i henne och koncentrerade sig helt på mannen. Han reste sig upp och gick några steg fram till mannen, och i takt med det var det som om rummet blev mörkare och skuggorna större. Vilket dem blev också.
"Varför försökte du bryta dig in på mitt kontor?", frågade han lugnt.
"Om du tror jag tänker prata med dig är du dummare än jag trodde", fräste mannen, varpå Zhoron fnös lätt.
"Ditt val", sade han kort, han hade ju åtminstone försökt fråga ut honom först. Han behövde ha informationen, om vårriket planerade nåt emot dem måste han veta det. Han koncentrerade sig lätt, och mannens ögon spärrades upp av smärtan då Zhoron letade sig fram till rätt information och log sen kallt mot mannen.
"Jag fick veta vad jag ville. Ta med honom till fängelsehålorna", sade han kort, till vakterna trots att han fortfarande hade blicken på mannen.


Selena såg stort på honom. Betydde det att hon aldrig skulle få träffa sin pappa igen? Den tanken var som ett stick i hjärtat.
"Men min vän? Hon var med mig men vi tappade bort varandra", frågade hon.

Elyse öppnade munnen för att ifrågasätta honom men stängde den igen då två män kom insläpandes på en tredje. Med lätt uppspärrade ögon iakttog hon den långa mannen, ledaren, reste sig upp från tronen. Vad som sedan hände förstod hon inte men mannen som vakterna höll i verkade ha ont. Snart släpade vakterna med sig honom därifrån igen och Elyse försökte lista ut vad det var hon nyss hade vittnat egentligen. Vad var det här för ett ställe egentligen? Nattriket sa henne inte direkt något alls men hon vågade inte upprepa sin fråga igen. Åtminstone inte nu. Personerna här verkade inte vara särskilt trevliga.
"Se så, ge dig av," snäste killen från innan och stirrade på henne med stora ögon. Då hon frågade vart hon skulle gå gav han ifrån sig ett skratt.
"Jag vet inte? Vart du vill. Antingen stannar du kvar här eller så lämnar du nattriket, vilket i och för sig inte är att rekommendera. Alla är inte lika trevliga som vi är gentemot en söt människoflicka." Elyse såg förargat på honom innan hon lämnade tronsalen. Så oförskämt!


"Jaha?" Aaryan höjde på ögonbrynen. Vad ville hon egentligen att han skulle göra åt den saken? Hennes vän befann sig inte här i Vårhovet i alla fall, var någonstans hon höll hus angick och bekymrade inte honom. Högst antagligen hade hon hamnat hos någon annan överlord. Då middagen var avslutad vände han blicken mot Emery, gav henne en knappt märkbar nick som tecken på att hon skulle visa människan till sitt rum. Han hade några viktiga saker att diskutera med Oliver, ärenden som inte angick Selena.

Zhoron följde vakterna och mannen med blicken innan han under lite muttrande vände sig tillbaks igen, pratade snabbt med en av vakterna för att han skulle ge bud åt några män. De hade lite saker att diskutera.

Varför kunde hon inte få svar på nån fråga? Det här nya stället var verkligen inte särskilt trevligt hittills, och hon undrade varför i hela friden de hade fått iden att ge sig iväg hit. Det var säkert hennes dessutom, hon brukade oftast komma med dem sämsta idéerna. Kanske för att hon inte alltid var den smartaste personen.
"Undviker du alla mina frågor med mening?", protesterade hon irriterat.

Två vackra kvinnor drog med henne till ett rum. Utan att ens ha bett om det så fick hon ett bad. De tvättade hennes hår och skrubbade kroppen len. Hon orkade inte ens protestera eftersom det verkade som om ingen var intresserad av vad hon hade att säga. Då hon var ren och torr hjälpte kvinnorna henne med att få på sig en lång klänning. Den var mörklila. Något som inte direkt förvånade Elyse eftersom mörka färger verkade vara mode här i Natthovet.


"Ja, det gör jag." Aaryan höll upp ett finger i luften och stolen som hon satt på drogs ut. Han hade spenderat några minuter i hennes sällskap men redan hade han hunnit tröttna. Människor var verkligen inte lätta att umgås med. Hur stod de ens ut med varandra där i de dödligas rike? Irriterade de inte ihjäl sig på varandra? Emery placerade sin hand på Selenas axel och borrade lätt in sina naglar mot hennes hud. Inte så att det skulle göra ont utan mer som en uppmaning att människan gjorde det bäst i att följa med henne.

Zhoron ägnade egentligen resten av eftermiddagen åt att diskutera med en del av hans närmsta män, de hade en del att gå igenom och prata om vilket också var vad de gjorde. Det var rätt sent när han till slut gick in i sin egna kammare till kvällen.

Selena tjoade till då stolen far ut, lyckades dock på något mirakulöst sätt hålla sig på benen - hon brukade vara tämligen klumpig i vanliga fall. Hon blängde surt på Aaryan, på något vis måste han ha gjort det, men hur hade hon ingen aning om. Hon såg snabbt på kvinnan som höll om hennes axel, följde tyst efter henne.

Puff