Shadowhunters PRS Emma07 och Wolfy

Phillip suckade. Inte nog med att han tvingades förklara allt, hon trodde inte ens på honom? Han hade egentligen ingen aning om hur han skulle kunna förklara allting.
"Om du nu såg vad som hände förut, så måste du ju veta nånting", sade han envist samtidigt som han lade armarna i kors.
"Den där du såg bli mördad var en demon, så några av våra skuggjägare var där för att döda den. Vanliga människor kan egentligen inte se det, men på något vis kan du tydligen det, vilket betyder att du är hälften ängel, som en skuggjägare", sade han otåligt.

Aubrey öppnade munnen för att tala om för honom att hans nonsens inte var uppskattat just nu. Skuggjägare? Änglar och demoner? Hon stängde munnen igen då en kvinna med långt svart hår kom gående mot dem.
"Jag tar hand om det här, Philip." Hon vände sig därefter mot Aubrey och studerade henne ingående innan hon visade vägen mot ett rum.

Phillip blev otroligt lättad över att plötsligt bli räddad ifrån barnvaktandet. Kunde man kalla det brudvaktande tro? Det lät åtminsone roligare. Han drog tillbaks tankarna till kvinnorna, typiskt honom att glida iväg med tankarna sådär hela tiden.
"Tack", sade han med en nickning och började gå ifrån dem, lättad att slippa ifrån - även om han visste att han nog skulle behöva träna med henne redan nästa dag. En annan dag, ett annat problem.

Kvinnan presenterade sig som Isabelle. Om Aubrey inte skulle vara i sina egna tankar skulle hon definitivt ha känt sig intimiderad av henne. Isabelle var väldigt vacker. Det riktigt strålade om henne. Eftermiddagen ägnades åt att lyssna på den nya världen hon plötsligt, mot sin vilja dessutom, blivit indragen i. Lätt kom hon inte undan till kvällen heller. Efter att ha blivit erbjuden lite mat fick hon en hel hög med böcker som hon skulle läsa och blev visad till ett rum. Att kontakta hennes familj eller vänner kom tydligen inte ännu på fråga.

Phillip hade inte alltför mycket för sig samma kväll, mer än att han hjälpte till i lite research för en demon dem höll på att spåra. Nästa morgon var han uppe tidigt, han hade fått i uppdrag att träna den där nya bruden och då var det träning som gällde. Så direkt efter frukosten nästa morgon bestämde han sig för att leta upp henne för att träna.

Mycket klokare hade hon inte blivit trots att hon ägnat nästan hela natten åt att läsa i böckerna. Hon tog fram sin mobil, lyckligtvis hade ingen tagit den ifrån henne, för att skicka ett sms åt hennes mamma om att hon var okej men att de behövde prata så fort som möjligt. De kunde inte hålla henne där hur länge som helst. Inte mot hennes vilja.

Philip hade relativt snabbt fått reda på vilket rum bruden hade, och snart kommit fram och knackat på. Han kunde kanske vara fräck ibland, men han gick åtminstone inte in i en kvinnas rum utan att vänta på svar. Han kunde fortfarande inte fatta varför de skulle sätta just honom på uppgiften att lära upp henne, borde det inte finnas dem som hade mycket bättre koll? Eller trodde dem att han kanske skulle lugna sig eller nåt om han hade nån att lära upp?

Då det knackade på dörren riktade hon blicken mot den, väntade en stund innan hon reste sig upp från sängen och gick för att öppna den på glänt. Det var den irriterande killen från gårdagen. Hon hoppades dock att det bara var så att hon fått fel intryck av honom. Aubrey lutade sig mot dörrkarmen och la huvudet en aning på sned.
"God morgon," önskade hon trots att hon egentligen rakt ut ville fråga vad han gjorde där.

Philip var precis påväg att ropa något eller till och med gå in, när dörren till slut öppnades. Varför skulle hon ta sån tid på sig, det var ju inte han som ville träna med henne direkt.
"Morron. Vi ska träna bruden, så upp och hoppa", sade han genast med ett lite snett leende, träning var ju något han iallafall trodde själv att han var bättre på att lära ut än förklara demoner. Han hoppades åtminstone det.

Nehej, tydligen körde han på samma irriterande stil idag som han gjort under gårdagen. Då hade hon lyckligtvis inte behövt spendera många minuter i hans sällskap eftersom Isabelle snabbt tagit över, dessvärre verkade det inte som hon hade samma tur nu.
"Jag heter Aubrey," sa hon då han kallade henne för bruden igen, uppskattade inte alls det smeknamnet. "Jag har inga kläder att träna i." De hon hade på sig nu var inte de bekvämaste och lämpade sig inte för träning.